Hela nummer 13

Västgötaklimax, upp som en sol - ned som en pannkaka, luften gick ur och båset är tomt. Dessa, och många andra, bilder far igenom mitt huvud när jag inventerar den här höstens resultat för regionfrågor, omorganisationer och strukturförändringar. Det är absolut inte ett permanent tillstånd, snarare den lilla tilltagande rultighet som kännetecknar ett barn precis innan det skall ta ett nytt ryck i längdkurvan. Men just nu är det alltså lite trögt, lite rultigt och - om sanningen skall fram - lite uppgivet. Därför blir det här numret en expose över problem och misslyckanden vad gäller regionutveckling och organisationers samverkan. I den svackan ligger självklart fröet till nästa stora språng och redan i nästa nummer återtar vi den optimistiska och framåtsyftande ton som är Gränsbrytnings signum. Trevlig höst!