Skolan lever just nu i skottlinjen mellan två perspektiv. Kunskapsskolan vars uppdrag är att fokusera på ämnenas innehåll. Skolans uppdrag nu är att att främja olika kompetenser som bidrar till möjligheten att vara en aktiv medborgare i vår demokrati. Skolans problem är en konsekvens att ett nytt socialt uppdrag

CC BY dleany
CC BY dleany

Skolan är ett hett ämne att debattera och kommer att vara ännu hetare i valrörelsen. Gång på gång ställer man fel frågor – och då får man fel svar. Denna artikel avser att sammanfatta några av problemen i skoldebatten och i skolans utveckling. Det görs i form av flera påståenden:

Skolans roll i samhället är starkt överdriven. Visserligen kan förskolan och skolan vara ett räddningsplank för många barn och ungdomar utan stöd hemifrån. Jag hävdar dock att den ekonomiska politik, familjepolitik, bostadspolitik, migrationspolitik och mediepolitik som förs har större inverkan än skolans organisation och metodik för barnens framtid. Förbättringar kommer inte att ske om man inte i debatt och lagförslag ser skolan som en del av vad som i övrigt äger rum i samhället.

Frågan man borde ställa är vilka åtgärder som gagnar demokratiutvecklingen och medborgarnas möjligheter att vara aktiva medskapare av framtiden.

Detta är en viktigare fråga än hur skolan kan nå bättre måluppfyllelse.

Skolan lever just nu i skottlinjen mellan två perspektiv. Kunskapsskolan vars uppdrag är att fokusera på ämnenas innehåll. Skolans uppdrag nu är att att främja olika kompetenser som bidrar till möjligheten att vara en aktiv medborgare i vår demokrati. Skolans problem är en konsekvens att ett nytt socialt uppdrag.

Skolans problem är en konsekvens att ett nytt socialt uppdrag.  Beslutet för ca trettio år sedan att skolan skulle erbjuda heldagsbarnomsorg har starkt bidragit till en ny roll för skolan. Samtidigt flyttade fritidsverksamheten in i skolans lokaler. Samhället och skolan fick i uppdrag att ansvara för sådant som förr i tiden tillhörde familjens revir, till exempel frukost, barnpassning och fritidsaktiviteter såsom att lära sig åka skridskor eller skidor. Detta är en konsekvens av den ekonomiska politiken som innebär att båda föräldrarna ska arbeta, helst heltid, och att det anses vara normalt att barn ska finnas i stora grupper med jämnåriga under många fler timmar än tidigare. Konsekvensen är det som barnpsykologer kallar för jämnårigorientering som påstås bidra till psykisk ohälsa och koncentrationssvårigheter.

Frågan som borde ställas är hur samhället kan stötta föräldrarna i deras strävan att ge barn en grundläggande trygghet, något som institutioner aldrig till fullo kan ersätta.

Framtiden börjar inte i klassrummet som valkampanjer påstår. Framtiden börjar i hemmet.

Skolans aktörer förstår inte sitt uppdrag. I en kunskapsskola är uppdraget tydligt – att fokusera på ämnenas innehåll. När uppdraget blir mer socialt orienterat, förändras själva uppdraget till ”att främja olika kompetenser” som bidrar till möjligheten att vara en aktiv medborgare i vår demokrati. Skolan lever just nu i skottlinjen mellan dessa två perspektiv. Ämnet var det primära i den gamla skolan. I den nya skolan bör ämnet vara en ”metafor” – d v s lärarens verktyg för att främja analytiskt och kritiskt tänkande och stärka individens möjlighet att förstå och påverka sin omvärld. Det finns stora möjligheter i detta nya uppdrag och didaktik, t. ex. ”skarpa demokratiska projekt”, men dagens skolpolitiker och många av skolans andra aktörer agerar som om innehållet är viktigare än processen.

Processen, till exempel metakognition och kunskap om sin egen lär-och utvecklingsprocess, är viktigare än innehållet. Utan en förståelse för detta kommer det att råda förvirring kring uppdraget och definitionen av skolans resultat. Vi bör sluta definiera framgång som måluppfyllelse och rankning i internationella undersökningar. Framgång bör i stället relateras till demokratiutvecklingen.

Frågan som borde ställas är hur vi kan identifiera och vidareutveckla elevernas styrkor, talanger och kompetenser så att de kan bli aktiva och konstruktiva medborgare i vår demokrati.

Skolpolitiker agerar som om de hade kontroll på framtidens kompetenser och kunskaper vilket de inte har. I 170 år har äldre tjänstemän i Stockholm bestämt vad tio-åringar ska lära sig i matematik i Tomelilla i oktober under deras fjärde skolår. Med tillgång till nätet blir detta tillvägagångssätt plötsligt uppoch- nervänt. Som det har varit tidigare, har statsmakten bestämt VAD man ska lära sig, HUR man ska lära sig, VAR man ska lära sig, NÄR man ska lära sig, MED VEM man ska lära sig och AV VEM man ska lära sig. Tillgången till Internet innebär att elevernas makt över sitt lärande ökar dramatiskt och de vill kanske lära sig andra saker, på ett annat sätt, på en annan plats, på en annan tid, med andra personer och med experter de hittar runt om i världen, inte med sin vanliga lärare. Utan förståelse för denna förändring kommer skolan och dess aktörer att kämpa i kraftig motvind. Läraren bör i stället bli mentor, handledare, kvalitetssäkrare och processledare. Bra handledare blir viktigare än någonsin.

Frågan som borde ställas är hur vi kan skifta från yttre motivation (andra bestämmer vad, hur, när, o.s.v.) till inre motivation (hur eleven kan äga sitt eget kunskapssökande).

Utan en omdefiniering av uppdrag, roll och insikt i hur samhällsutvecklingen påverkar lärandet, kommer det inte ske någon utveckling mot ett lärande samhälle.

Frågan som borde ställas är hur vi skapar ett lärande samhälle, inte nödvändigtvis hur vi får fler elever att uppnå mål som andra har bestämt åt dem.

40 kommentarer till Är det skolan det är fel på – eller handlar det om något annat?

  1. Vi står och väger mellan två vitt skilda perspektiv. Hade vi bestämt oss för att verkligen göra slag i saken och gå tillbaka till en gammaldags skola där vi tillsammans i skolorna tvingar barn att lära sig, så hade det garanterat höjt resultaten (till vilket pris?!). Hade vi bestämt oss för att gå på Steinbergs linje (jag, och många andra delar den uppfattningen) så hade vi också sett stora förbättringar på resultaten. Det blir liksom varken hackat eller malet om vi har så stora splittringar i synen på uppdraget.

    Svara

    1. Nja, Oscar, hackat eller malet är det inte. Det handlar om människosyn och kunskapssyn. Det finns en annan och bättre väg att följa, tycker jag.

      Svara

  2. Tack snälla John!
    Du är så fantastiskt bra på att formulera det jag inte hinner. Jag tillhör dem som ”dukat under” och nu försöker hitta vägar tillbaka till att få göra det vi älskar mest… UNDERVISA.

    Svara

    1. Ja, lycka till, men följ hjärtat och gå din egen väg. Låt dig inte nedtrampas av alla som tycker om gamla stigar.

      Svara

  3. Kommentar överflödig!

    Men min önskan är att du skulle finnas med i det sammanhang där riktlinjer och strategiska beslut tas.

    Svara

    1. Hallo Siv! Jag lever utanför etablissemanget utan särskilt mycket mediauppmärksamhet och utan titel eller universitetsmiljö i bakgrunden, men gör så gott jag kan att hävda mig i debatten, en mycket trist debatt för det mesta. Kör hårt du också.

      Svara

      1. Hej John!
        Inte hemma med den nya teknikens funktionalitet… fick lust att kommentera när jag läst ett inlägg. Och så fick jag se att du svarat mig. : ) Jag har medvetet fokuserat det utvecklingskoncept som jag jobbar på som den möjliga vägen att komma ut på banan igen som en resurs/aktör. Kommet ur erfarenheterna och som svar på frågan: Vad är det som gör att det är som det är? Från att vara ett skolutvecklingskoncept så skalade jag av det till ett verksamhetsutvecklingskoncept med potentialen i en digitallösning. Visuellt pedagogiskt process-, organisations- och kommunikationskoncept. Tillämpningen är oändlig. Söker faktiskt verksamheter som kan tänka sig vara med i det fortsatta utvecklandet och även samarbetspartners. Siktat på större företag och organisationer i första hand för att där finns resurserna. Men att utveckla det i organisationen där det kommer ifrån är drömläget, skolan – arbetsplatsen för barn och vuxna. Men som sagt jag har inte heller någon position. Det är risk att denna debatt blåser över… men att det åter igen blir de barn som inte är i den utvecklingsfas eller av annan anledning är annorlunda blir problemet. Det svarta fåret. Och så kan vuxenvärlden bli sams runt problemet att de ska behandla utfallet istället för att ta ett helhetsgrepp. Hoppsan skulle kort svara dig… ” Tillsammans kan vi göra det möjliga möjligt” men ack så svårt…

  4. I ditt perspektiv ser jag att du för över ansvaret för våra barn till föräldrarna och det är där det ska vara. En institution kan aldrig ta över föräldrarollen. Genom att denna uppfattning nu finns in Sverige så valde vi att fly till Åland för att få hemundervisa våra barn. Tack för ditt förtydligande!

    Svara

    1. Åland är väl trevligt… hälsa till Jonas och Tamara. Tragiskt att saker måste gå så långt. Men Jonas har nog haft stor inflytande över mina tankar och Neufeld så klart som Jonas introducerade.

      Svara

  5. När jag tittar på debatter på TV nyheter så funderar jag ofta på varför ”tjafset” fortsätter.
    Under vilken sten hittar jag den människa som förstår att här kommer vi ingenstans, gör annorlunda? Hitta en ny väg.
    Äntligen har jag tittat under rätt sten. Nu gäller det att dela så din väg får synas över hela Sverige. Tack för bra text!

    Svara

    1. Sverige har unika möjligheter att göra något annat, men så länge vi väljer fel spår går det i fel riktning. Tragiskt att se när potentialen är så stor.

      Svara

  6. Elegant. Och ändå bär vi i Skolan en del av det andra du pekar på. Skala av och ta tillbaka samhällsuppgifter. Och jag är den första att hålla med om att Skola inte alls är så betydelsefullt. En förvaringsplats. En uppfostringsanstalt. En hjälp till kunskapsinhämtningsförståelse. Hur kan vi få bort fokus? Jo, lyft Skolan från Politiken. Ge Den egna vingar eller gällar. Skulle nog inte kallas Skola längre. Det är nog bara en fördel. För många minnen för långt tillbaka. Tack för mycket inspirerande text. //Pernilla Larsson

    Svara

    1. Tack. Ett lärande samhället ska vara målet.

      Svara

  7. Tyvärr har många lärare fel motivation och kunskap för att kunna hantera klasserna. Sen är storleken på klasser ett hinder för bra lärande.
    Lärare på vår skola säger ”Vårt mål är att alla elever ska ha godkänt i betyg”. Men det är inte våra ambitioner.
    Det är 3 lärare per klass och lektion och de spenderar mer tid att få elever att sitta ned än att faktiskt undervisa. Detta stör eleverna och de orkar inte plugga.

    Svara

    1. Lärarens uppdrag kan diskuteras länge. Man blir ”definierad” av systemet men måste se sitt uppdrag som mera än att hjälpa individen klara mål utan att hjälpa individen klara livet. Låter flumaktigt, men det är det inte!

      Svara

    2. Förstår resursfrågan i skolan men om en utbildad lärare inte har kompetensen alla ggr så anar jag att kompetensen som förälder, och att ta sin del av ansvaret är det största dilemmat för barnen. Oavsett politik tar många föräldrar sitt ansvar för sina barn men hur veta vilken nivå som krävs? Om ”man” nu ens ställt sig frågan!
      Processen i skolan med eget lärande passar en del men är förödande för andra som behöver ramar och färdriktning.

      Svara

      1. Jo, balansen mellan ramar och frihet är svår att hålla, men ett lämpligt mål för både föräldrar och pedagoger.

  8. Jag hyllar alla er lärare som delar med er av era erfarenheter om vad som fungerar för dig med dina elever i din skola. Eleverna har ju den fördelen att de ger respons i realtid oavsett om det fungerar eller inte fungerar.

    Svara

  9. Bra formulerat John och ett viktigt bidrag i en, förhoppningsvis, mer nyanserad debatt om svensk skola! När skolan blir ett slagträ i kampen om väljare tenderar man att ta till de enkla och bekväma svaren på varför svensk skola utvecklas som den gör.

    Svara

  10. Hej John
    Jag håller inte med dina argument beträffande identifiering och utvecklingen av elevernas egna styrkor. Jag anser att skolan har hållit på med det du beskriver alldeles för länge. Till exempel, genom individualisering av undervisningen, också genom att ge eleverna alldeles för stor frihet i frågan om” inhämtande av kunskap på egen hand”. Vilket hr medför att eleverna har lärt sig att kopiea allt från internet och att arbeta i grupp.

    Det stora problemet som den svenska skolan har haft de senaste 25 åren är just att man har lyssnat på ”pedagoger” som endast har velat experimentera i den svenska skolan. Alla dessa experiment med PBL, blandade årskurser samt att låta eleverna inhämta kunskap själva, har utmynnat i vad vi ser idag och all mindre lärarledda lektioner. Det vill säga, försöket att göra om läraren till en handledare istället för att han/hon skulle vara expert på sina ämnen och kunde därmed förmedla kunskaper. Det du beskriver är en utopi.

    Ett samhälle som skulle bygga på att var och en lär sig just vad den vill skulle vara spiken i kistan för svensk skola. Skolan har som uppgift att förmedla kunskaper och ge barn och elever verktyg för att klara sig i framtiden. Föräldrar måste se till att ge sina barn förutsättningar för att de ska orka med skolarbetet hemma. Det är kanske dags att börja fundera på om det är lämoligt att låta sina barn mer eller mindre ”elitidrotta” eller fylla deras fritid med aktiviteter som tar till och energi från det som verkligen ska ägna sig åt.

    Carlos Cea

    Svara

  11. Hej Carlos! Tack för din kommentar. Nog behöver du inte hålla med mig! Som jag ser det har Sverige en unik möjlighet att positionera sig annorlunda i den globala marknaden genom att fokusera på det man är redan bra på – samverkan, demokrati, jämställdhet, m.m. Det är Sveriges fördel och från mitt perspektiv tycker jag att skolans arbetsmetoder är ett viktigt led. Jag ser inte det som en lösning att vi ska efterlikna Sydkoreanska skolor där barnen går i skolan 10-12 timmar om dagen – först skola, sedan privata utbildningsinstitut. Kunskap är ju grunden till vår demokrati, men vilka kunskaper och vilka kompetenser behövs för framtiden? Därför är ”process” viktigare än ”innehåll.” Men, men… det finns olika åsikter om detta!!

    Svara

  12. ”Processen”.
    Dessvärre har den kunskapssynen visat sig vara felaktig. De enda som har fått någonting utav det har varit studiemotiverade elever. Den typen av elever skulle det ha gått bra för oavsett pedagogisk metod. De får hjälp hemma och har föräldrar som värdesätter skolarbetet högt. Resten av elever behöver klara riktlinjer. Där behövs duktiga ämneslärare som är duktiga på ämnesdidaktik. Inte ”pedagoger” . Nej…..konstruktivismen har satt för djupa spår i den svenska skolan och jag hoppas att politiker inser att man har varit fel på det. Nu måste man ändra kurs.

    Svara

    1. Ja, vi har olika syn på detta. Det är inte kunskapssynen det är fel på, utan mycket är en pedagogisk fråga. Den moderna pedagogen behöver mer ledarskap, mer struktur, mer uppföljning, mer planering än förmedlingspedagogik. Det är det jag försöker hjälpa till med på mina studiedagar. Tyvärr är det alltför många pedagoger som drar sig tillbaka och överlämnar ansvar för resultaten.
      Kvarstår diskussionen om skolans syfte. Om vi håller oss till att skolan ska vara en kunskapsorganisation kan man möjligtvis gå tillbaka till gamla former. Om vi syftar till att skolans ska vara en plats där man lär sig att vara en ansvarsfull och aktiv medskapare av framtiden har det konsekvenser för vilken pedagogik man använder. Men det är något vi också kan diskutera. Så ser jag på saken i alla fall.

      Svara

    2. Att se utveckling som en process där problemlösning är en del i vårt upptäckande av denna värld. Det gäller att se att dagens unga kommer till en helt annan värld än du och jag föddes in till. Varje människa upptäcker världen på nytt. Och det är ju det vi gör när vi kommer till andra kulturer oavsett om det är semester, av kärlek eller flykt. Vad tänker barn om vuxenvärlden, undrar jag i detta tidevarv. Är det konstigt att de är och blir okoncentrerade med det massiva elände som det inte går att värja sig från.

      Att lära sig något handlar om en process, en process som är olika beroende på vilken fas i utvecklingen den som lär är i. Att då tydliggöra lärandet och att vara delaktig i sitt lärande möjliggör att vara i lärande – det är ett förhållningssätt. Och det kräver att bli sedd och bekräftad, att ingå i ett sammanhang en delaktighet. Och barn gör på sitt sätt… Tänk att det är detsamma när det gäller grunderna för hälsa, demokrati och även business. Det bygger på relationer. Så det gäller att skapa förutsättningar för relationer. Och det är också en process att lära känna varandra och få tilltro till varandra.
      Det kom jag att tänka på apropå detta med processer…

      Svara

      1. Hej Siv!
        Bra att du också är aktiv i debatten. Ja, listan på felstegen är lång. Nog har vi tjatat mycket om pedagogiskt ledarskap, men eftersom det är mitt ”ämne” så att säga är det alldeles tydligt att mycket kunde bli bättre med en mer genomtänkt pedagogik, tydligare ledarskap och annat lärar-(och rektor) agerande. Jag försöker påvisa hur det moderna pedagogiken kunde fungera på bästa möjliga sätt, en pedagogik som har en chans att motivera och upplevas som meningsfullt. Kämpa på du – så fortsätter jag!

    3. Carlos, det där låter som en vald sanning. En annan vald sanning kan vara att alla kan lära sig och behärska ett modernt arbetssätt i skolan. Och att olika kompetenser/metoder kan behöva utvecklas för olika typer av elever.

      I verkligheten utanför skolan försvinner de ”klara riktlinjerna” ganska fort nu. Det är inte ansvarsfullt att låta våra barn komma ut i ett vuxenliv med fel kompetens bara för att man som lärare råkar bära på en vald sanning som säger att de svagare eleverna behöver tydliga riktlinjer. Eller att det blir spiken i kistan för skolan när eleverna får lära sig det de vill.

      Hela Johns argumentation bygger på att dagens skola växlar över till ett annat uppdrag. Det skulle ju inte ske om det inte på något plan var efterfrågat. Däremot verkar skolsystemet självt synnerligen pedagogiskt i sin egen transformationsprocess. Och att det under en övergångsperiod skulle uppstå en kamp mellan ”bevarade” och ”förnyare” är ju väntat.

      Den gamla idén om skolan är död. Den vet bara inte riktigt om det än. Eleverna vet om det och spelar än så länge hjälpligt med i charaden. Vi får väl se vad de närmaste 10 åren utvisar.

      Svara

  13. Jag har lyssnat på en föreläsning med dig, John, – i Gävle. Det var några år sedan men minns att du var en mkt god retoriker och en inspirerande person att lyssna på. Men måste säga att, jag nu med mina 3 yrkesverksamma år som 4-9-lärare i svenska, håller med Carlos Sea. ”Handledartänket” gynnar de starka eleverna som redan lärt sig, hemifrån (som har högutbildade föräldrar ofta) att styra sitt arbete och ta ansvar för det medan de svaga eleverna saknar verktygen för detta och blir de största förlorarna, – vilket PISA-undersökningarna också visat; Att den största försämringen bland svenska elever är bland de sämre eleverna.

    Som en del av mitt examensarbete åkte jag till Finland för en jämförande studie mellan klassrumsundervisningen i Sverige och Finland. Det visade sig att den största skillnaden var att de undersökta finska skolorna hade i mycket större utbredning traditionell kaderundervisning medan de svenska skolorna i större utbredning använde sig av grupparbete på valfri plats (korridorer o andra rum) medan läraren florerade runt mellan grupperna. När läraren inte var närvarande spelade en stor grupp elever på sina mobiler eller/och talade om annat än om ämnet.
    Kontentan är att jag är alltmer positiv till traditionell katederundervisning utan att för den skull enbart föreläsa under lektionerna.

    Svara

    1. Frågan är inte om trad. undervisning är bättre. Frågan är ALLTID, hur den ped. man väljer utförs. Det finns förödande dåliga förmedlingspedagoger och det finns fantastiska. Det finns många som har misstolkat helt hur man lägger upp ett projektarbete och det finns sanslösa bra exempel på lyckat projektarbete. Det är just därför jag jobbar så hårt med pedagogiskt ledarskap och pedagogisk metodik. Det är inte vilken metod som är det väsentliga utan hur man tillämpa den metod man nu väljer. Är den finska pedagogiken som uppenbarligen lyckas i Pisa, m.fl. verkligen framtidens pedagogik?

      Svara

    2. Detta med grupparbete är för mig inte samma som att olika personer gör var sin del och sammanfogar det till en helhet. Det är min erfarenhet av hur det går till. Och så redovisar var och en sin del. Kvalitet blev så klart där efter. De som redan är i fas i utveckling presterar fina och bra resultat som oftast anslås på väggen. Vilket bekräftar i sig.

      När jag var aktiv i debatten och kollade in lärarutbildningen så var barns utveckling och grupprocesser valbara kurser. Det var då när inte skriv- och läsinlärning ingick som obligatorium.

      Så det behöver verkligen tänkas på varför och när man ska grupparbeta. För vems skull?

      Svara

      1. Grupparbete – återigen en fråga om struktur och genomförandet. Det är också en del av samverkansträning, respektträning och demokratiträningen – men bara under ett tydligt struktur med tidsramar och roller. Den metodik man väljer stödjer (eller inte) sin människosyn. Alla ögon framåt, konkurrera med din granne, sitta stil och lyssna, låter vettigt om du är strikt fokuserad på kunskaper, men jag tycker att det finns annat som också av värde och det ena utesluter det andra.

  14. Tack för ett ovanligt vitalt inlägg i debatten!

    Mina intryck är: Å ena sidan har vi ämneskunskaper som matte, språk och naturvetenskap (som mäts lägre igen med Pisa). Sen har vi å andra sidan elevens sociala förmåga, EQ, självkänsla, motivering och självreglering.

    Jag tittade in på PISAs hemsida och gjorde ett litet smakprov på mattetestet, och jag måste säga att det var skrämmande låg nivå på de svenska resultaten. 2% av de svenska barnen klarade den högsta nivån, den som så mycket som drygt 30% av det bästa landets barn klarade. Men som alla vid det här laget borde ha tagit till sig så är den kunskap som mäts inte mycket värd om eleven är deprimerad, stressad, splittrad och omotiverad för övrig. Enligt PISA så hade de svenska barnen dock en låg grad av ”enxiety”, och de hade en god tro på sin förmåga. Och man borde nog fördjupa sig i hur det kommer sig att svaren är dessa. Enligt rapporter om den psykiska hälsan i skolorna så får man höra raka motsatsen. Så jag undrar hur frågorna var ställda.

    Sen är jag är glad att läsa: ”Skolans roll i samhället är starkt överdriven”. Jag tänker: I alla fall om man räknar dess positiva bidrag till elevernas mognad och träning av kunskapsämnen. Och kanske framför allt om man räknar dess bidrag till att skapa goda tjänsteproducenter och räntebetalare. Precis som du skriver räddar den kanske en del av de barn som har de sämsta sociala förutsättningar, men övriga elever erbjuds en miljö som de mödosamt lär sig orientera sig i, därutöver snappar de upp ett och annat minnesvärt. Barnens logiska/intellektuella förmåga tränas uppenbarligen relativt måttligt men det kan bero på att de förmodligen är överbelastade med att hantera intryck av kamrater, miljö och inte minst mediaunderhållning. Inte heller har de i och med det plats för mental närhet med vuxna, självreflektion och känsloreglering och det är det verkligt allvarliga. Det vittnar den dåliga psykiska hälsan om även om den bara är toppen på ett isberg.

    Svara

    1. Den perfekta blandningen av IQ, EQ, m.m. är svår men bör vara det man siktar på. Det är alltid en balansakt – innehåller och process, ledarskap och delaktighet, frihet och ramar, IQ och EQ, med mera.

      Svara

  15. Jag tror som du att det är en komplex påverkan i samhället som påverkar skolresultat. Politik, rationaliseringar av olika art, mindre samtalstid av kvalitet i hemmen, elektroniska explosionen av prylar och appar, att vi inte kompenserar stress med att bara iaktta och att reflekterande vara. Att vi gått från plikt till lust i samhället. På vår skola kan man helt ovetenskapligt naturligtvis – men ändå, se en snabb förändring på bara några år av ofokuseringens i ökande. Samtidigt är många ungdomar medvetna om rättigheter men inte skyldigheter. Jag tycker illa om att höra att skolan misslyckas – samhället misslyckas, enligt mig.

    Svara

    1. Håller med att skolmisslyckande är ett samhällsmisslyckande. Barn uppfostras annorlunda idag och antigen dra vi fördel av individualisterna som är frispråkiga och självständiga eller försöker vi forma de till någonting de inte har förutsättningarna att bli. Det är en svår balansgång mellan plikt och lust, passivitet-aktivitet, demokrati-auktoritetstro, men en balansgång vi måste hitta.

      Svara

  16. Klart att elever påverkas av mycket (mer än skolan) och att eleverna lär sig mer än matematik, svenska och NO. Samtidigt är det kanske bra att både diskutera det pedagogiska ledarskapet (och gärna referera till vilka, ”gamla” (typ Sokrates och Vygotskij etc) och nya (vilka!?), pedagoger man tror på) samt hur ett utvecklat arbete med ikt ser ut (långt bortom 1:1).

    Svara

    1. Det hjälper inte enbart med att enbart diskutera det pedagogiska ledarskapet. Det har gjorts i alla tider…
      Min uppfattning är att skolan som helhet behöver organiseras för den verksamhet den är till för i det specifika närsamhället den finns i.
      Som den arena i samhället den fyller när våra barn ska ”läras upp”.

      En arbetsplats för barn och vuxna. Att ställa sig och se på verksamheten utifrån.
      Jag är övertygad om att alla vet att det är galet att släppa in säg 45 barn samtidigt i kapprummet. Tänk dig in i att de är vinterklädda och att det snöar ymnigt. Så snabbt som möjligt (för schematiden har redan börjat) ska de sitta tysta i en ring för att… eller sätta sig, var efter man kommer in och hämtat sin läsebok och läsa tyst för sig själv. Men så här gick det till för och så är det fortfarande.

      Jag är ju i botten idrottslärare och detta med organisera för flöde var självklart för att det skulle fungera. Det tog tid för mig att inse att det som rörde sig utanför klassrummet var någon annans uppgift – då ingens. Nu ett ostrukturerat uppdrag mellan fritidspersonal och lärare. Alla gör så gott de kan.

      Svara

      1. Självklart ska det pedagogiska ledarskapet inte bara diskuteras, utan även synliggöras (för både elev, lärare och tredje man) och leda till handling. Visa mig några skolor där det pedagogiska ledarskapet visas och synliggörs i ord, tanke och handling, tack! (egna tankar kring pedagogiskt ledarskap http://goo.gl/n6cULM )

Lämna en kommentar