Samtidigt som Stockholm Stad får utmärkelsen ”Ledande inom grön tillväxt” delar Handelskammaren inte ut sitt årliga pris

Trophies CC BySnap
Trophies CC BySnap

I en nyligen publicerad rapport skriven av Economics of Green Cities Programme vid London School of Economics i samarbete med Stockholms stad får vår kungliga huvudstad det inte så lite hedrande omnämnandet ”Ledande inom grön tillväxt”. Men samtidigt väljer Stockholms Handelskammare att inte dela ut sitt sedvanliga miljöpris i år som en tydlig markering mot vad man anser vara ”bristen på de åtgärder och initiativ som karakteriserar en vital storstad och gör den till en bättre plats att bo och verka i”, som man skriver i ett pressmeddelande. Två diametralt motsatta åsikter omkring frågeställningen om Stockholms stad är ledande inom grön tillväxt eller inte.

”Vem i hela världen kan man lita på?” Frågan från det svenska proggbandet Hoola Bandoola Bands dunderhit med samma namn från 1972 känns de facto väldigt levande och dagsaktuell när man tar del av de slutsatser som London School of Economics och Stockholms stad drar i sin ovan nämnda rapport och sedan läser i pressmeddelandet från Stockholms Handelskammare att man valt att inte dela ut sitt miljöpris Stockholms Handelskammares Stadsmiljöpris i år eftersom man inte anser sig ha hittat ”något projekt i Stockholm som varit värdigt att få det prestigefulla Stadsmiljöpriset” som Sven Unger, ordförande för Stadsmiljöprisets jury, säger i en kommentar till det inte så lite uppseendeväckande beslutet. Hur kan man komma fram till två så totalt olika slutsatser när det gäller frågan om Stockholm är en storstad som karakteriseras av grön tillväxt eller inte? Vän av ordning kliar sig fundersamt i huvudet.

Rapporten pekar på en rad olika faktorer som enligt författarna av rapporten visar att Stockholm är en stad som i årtionden har varit en föregångare när det handlar om grön ekonomi och tillväxt. Stockholm vidtog tidigt kraftfulla åtgärder för att bygga upp en grön ekonomi. Miljöpolitiken har alltid varit viktig för Sveriges huvudstad och investeringar som gjordes på ett tidigt stadium i infrastrukturen har varit avgörande för den fortsatta utvecklingen. Bygget av tunnelbanan på 1950-talet är ett exempel och utbyggnaden av fjärrvärme från sjuttiotalet och framåt är ett annat exempel som har bidragit till att skapa en hållbar grön tillväxt med låga koldioxidutsläpp som ett synbart resultat.

Men samtidigt kommer det alltså en inte så liten skopa ovett från Stockholms Handelskammare i form av en symbolisk men kraftfull markering i och med att man helt sonika väljer att inte dela ut sitt pris. Juryn för Stockholms Handelskammares Stadsmiljöpris belönar projekt som på bästa sätt bidragit till förskönande eller förbättring av Stockholms stadsmiljö. Stadsmiljöpriset har delats ut varje år sedan det instiftades 1986. Att man nu som en tyst men tydlig protest väljer att inte dela ut något Stadsmiljöpris i år är inget annat än en präktig sensation. Stockholms Handelskammares radikala beslut går stick i stäv med den åsikt som författarna till rapporten från London School of Economics och Stockholms stad.

Frågan man ställer sig är vem som har rätt och vem som har fel i sin analys av läget på det gröna och hållfasta planet när det gäller miljöpolitiken i vår huvudstad. det går att hävda att det är två skilda företeelser och har att de inte har någon koppling; koldioxidhalt är inte samma sak som försköning av staden. Men till syvende och sist handlar det om hur bra en plats är att leva på och då borde vi rimligtvis räkna in det som berör medborgarnas levnadsvillkor och det handlar både om miljö och stadsmiljö.

Lämna en kommentar