Innovationsupphandling har vind i seglen. Seminarier i ämnet mångdubblas, planer dras upp i alla hörn av Sverige men än så länge är det långt mellan kommuner som har självsäkerheten att kasta sig ut i det okända.

Two of Arts - 2000 Visual Mashups A mosaic of the number 2 made from the art of 2000 Visual Mashups CC BY qthomasbower
Two of Arts - 2000 Visual Mashups A mosaic of the number 2 made from the art of 2000 Visual Mashups CC BY qthomasbower

Innovationsupphandling innebär mer bestämt en öppen upphandling där uppdragsgivaren inte anger vad man vill köpa. Istället diskuterar man sig fram med hågade leverantörer om hur en innovativ lösning skulle kunna se ut. På detta sätt, är planen, ska den offentliga sektorn driva fram innovationer och en ny utveckling som kanske annars inte blivit verklighet.

Tillvägagångssättet är inte helt obekant för Sverige. Efter andra världskriget fick staten på ungefär samma sätt genomdrivet en snabb, teknisk utveckling samt – på kuppen – skapat ett antal svenska storföretag. Privata Asea fick t ex ensamt uppdraget att i samarbete med statliga Vattenfall utforma den moderna energiförsörjningen. L M Ericsson utvecklade modern telefoni åt statliga Televerket. Saab tog fram flygplan åt flygvapnet.

De utvalda företagen växte som bekant vidare och blev dagens industrijättar.Win-win? Nja, därom tvista de lärde[1] men dagens konkurrensregler gör det hursomhelst omöjligt att upprepa bedriften.
Och just i konkurrensfrågan ligger en av de stora komplikationerna med öppna upphandlingar. Hur för man en öppen dialog med konkurrenter utan att gynna någon utan behandlar alla på jämbördigt sätt?

I Sverige har vi knappt vågat oss på att försöka skapa denna tulipapanros.
Region Skåne var dock tidigt ute på banan och inledde 2011 ett storstilat projekt kring ”Måltidsglädje på sjukhus”.
Patienter på Trelleborgs lasarett skulle få ny livsglädje genom färsklagad mat och hembakt bröd (eget bageri på plats ingick), få livsandarna väckta av matdofter, välja fritt både vad de ville äta och när de ville äta. Ambitionerna växte till att också förse andra sjukhus och boende med del av det goda. Hela 50 Mkr avsattes för nybyggnation.

Innovationsupphandlingen som skulle driva fram denna dröm krävde att en helt ny modell togs fram med inte mindre än tretton instanser inkopplade i organisationsschemat – politiker och tjänstemän med regionstyrelsen i topp.
Två år senare lades projektet ner. Det hade dragit allt för långt ut på tiden utan att komma till skott. Att ha tretton instanser inblandade i projektet var kanske inte optimalt.

Men önskan att se den offentliga sektorn genomföra innovativa upphandlingar kommer från allra högsta nivå och den försvinner inte bara för att de första försöken stöter på svårigheter.

EU lät utreda frågan redan 2005 (då med tre professorer från Lund som experter) och har därefter årligen organiserat seminarier för att uppmana Europas offentliga sektor att våga sig på att styra den teknologiska utvecklingen i önskad riktning genom innovativ upphandling. I det pågående samhällsprogrammet Europa 2020, är innovation en absolut prioritet.

EU:s invecklade regler kring upphandling är annars just vad som avskräcker de flesta upphandlare från att ge sig på vågspelet med upphandlingar utan förvald lösning. När Falun i år blir först ut i Sverige att på kommunnivå ge sig ut i denna komplexa process, har kommunen också försett sig med starkt stöd. EU medfinansierar och finns med som garant att man håller sig inom ramen för reglerna.

Efterföljare till Falun kommer att befinna sig på säkrare mark för EU har i dagarna tagit nya regler där det skapas en helt ny kategori av upphandling; Partnerskap för innovation. I fortsättningen ska svårtydda EU-regler inte behöva hindra någon. [2]

Falun har också skaffat sig stöd från Norge genom att välja som samarbetspartner den norska kommunen Lyngdal. Vårt grannland ligger steget före Sverige i grenen innovationsupphandlingar genom att redan ha 26 sådana projekt rullande. Gångbroar i trä, miljövänlig uppvärmning av skolor och moderna äldreboende ingår i planerna.

Tillsammans ska kommunerna Falun och Lyngdal i vår möta ett antal villiga företag för att diskutera hur man kan bygga ett hållbart och högteknologiskt boende för äldre. Kommunerna berättar vad de drömmer om, företagen meddelar vad de kan ta fram.

Det är inte svårt att se att behovet blir stort av att hitta starka och kunniga upphandlare, bevandrade inte bara i den senaste teknologin men också ännu inte uppfunna tekniker. Detta måste kanske räknas som ett nästan lika svåröverstigligt hinder som EU:s invecklade upphandlingsregler.
De ska dock få hjälp.

Den svenska regeringen är precis som EU mycket intresserad av att myndigheter och kommuner ägnar sig åt innovativ upphandling. Regeringen kalkylerar att att detta kan hjälpa svenskt näringsliv till att lägga sig i framkant av utvecklingen.
Ämnet ”innovationsupphandling” har därför grundligt utretts sedan fem år tillbaka av statliga utredare, av Statskontoret och ett antal andra instanser. Alla aktörer är på: Vinnova finansierar pilotprojekt, IVA har gjort pilotprojekt med nätverk, Energimyndigheten genomför innovativa upphandlingar och regionernas egna Reglab specialsatsar.

För att göra underlätta maximalt för aktörerna, samlar regeringen från i sommar allt upphandlingsstöd i en enda myndighet.  Konkurrensverket blir ansvarigt för att åtminstone en del av de 600 miljarder kronor som kommuner och landsting årligen upphandlar för, går till denna spännande möjlighet för politikerna att styra samhället i önskad riktning.

Regionerna är villiga att göra sitt. 14 av Sveriges 21 regioner har utformat särskilda innovationsstrategier de senaste åren. Innovativ upphandling är den fjärde vanligaste punkten i dessa strategier.
Det mesta finns alltså på plats. Nu väntar alla aktörer med spänd förväntan på om kommunerna och de kommunala upphandlarna ska våga.
För utan dem, blir det kanske ingenting alls.


[1] Frågan ställs om det var långsiktigt bra för samhället att staten skapade grogrund för internationella (svenska) jättar eller om man istället tanklöst ströp konkurrensen och försatte Sverige i ett beroende av några få storbolag medan vi gick miste om ett myller av företag i olika storlekar.

[2] EU-länderna har två år på sig att införa de nya reglerna i nationell lag. Andra glada nyheter på området är att det ska bli enkelt att ta sociala hänsyn och miljöhänsyn vid upphandling, istället för att som idag, behöva se framförallt till lägsta pris.

Lämna en kommentar