Bäst i PISA, men skolan i Sydkorea har en mörk baksida. Hård konkurrens och press från föräldrar gör att många elever inte mår bra. Nu höjs varnande röster för att skolsystemet är för kontrollerande och inte främjar elevernas kreativitet.

Spiegel-KAIST CC BY boblem
Spiegel-KAIST CC BY boblem

Alltid i topp på internationella rankinglistor över elevernas kunskapsresultat. Men utbildningsundret i Sydkorea har en baksida. Skolungdomarna är hårt pressade och nu höjs varnande röster för att undervisningen inte främjar deras kreativitet.

Överlägset bäst i matematik, tvåa i läsförståelse och på fjärde plats i naturvetenskap. Sydkoreas skolelever gjorde rent hus när den nya PISA-undersökningen presenterades i tisdags.

Var tredje år utvärderar OECD de femtonåriga elevernas färdigheter i matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Målet är att förbättra de pedagogiska metoderna och höja resultaten.

Medan svenska elever dalar på listorna och nu hamnar under OECD-snittet i alla de tre kategorierna fortsätter sydkoreanerna att leverera toppresultat.

Men hur väl speglar rankinglistorna en pedagogik som är bra för eleverna i det långa loppet?

Nyckelroll

Universiteten har under flera decennier haft en nyckelroll i Sydkoreas ekonomi, genom att producera skickliga ingenjörer. Den snabba ekonomiska utvecklingen på 1970- och 1980-talet, som lyfte landet från en utbredd fattigdom efter Koreakriget, byggde i hög grad på att koreanska forskare och ingenjörer var skickliga på att applicera tekniska framsteg som andra länder gjort. Storföretag som Samsung och biltillverkarna Hyundai och Kia trädde fram som starka aktörer på världsmarknaden.

I dag skyddas tekniska framsteg i mycket högre grad av patent och den koreanska forskningspolitiken läggs därför om.

Istället för att kopiera andra måste vi bli bättre på att ta fram egna unika forskningsresultat. För att klara det krävs kreativa forskare och då måste vi också ha kreativa studenter

säger Sung Mo Kang, rektor för The Korea Advanced Institute of Science and Technology (KAIST).

Sydkoreas ekonomiska framgång vilar på stora satsningar på utbildning. Med massiva insatser för att utrota analfabetism lyckades det nybildade landet snabbt höja utbildningsnivån efter krigsåren i början av 1950-talet. Utbildning och kunskaper har hög status i Sydkorea, något som bland annat kan härledas till konfucianismen. Läraryrket är populärt och välbetalt.

Vägskäl

Men nu står Sydkorea vid ett vägskäl. Regeringen har just fastlagt en ny forskningspolitik, med större fokus på grundforskning för att få fram unika vetenskapliga resultat. Staten styr universiteten med fast hand, något som blivit extra tydligt sedan Park Geun-hye valdes till president för drygt ett år sedan.

Samtidigt ökar kritiken mot skolväsendet som med sin auktoritära tradition visserligen höjt kunskapsnivån i samhället, men också resulterat i hård konkurrens och elever som ägnar all sin vakna tid åt skolarbete. Pluggskolan belönar provresultat, men främjar inte kreativitet och kritiskt tänkande.

– Undervisningen måste bli mer kreativ för att få fram mer kreativ forskning. Alla säger samma sak nu. Vi behöver se över hela kedjan, från småskola till universitetet, säger Sung Mo Kang.

KAIST är ett av Sydkoreas främsta tekniska universitet och har just signerat ett forskningssamarbete med Kungliga Tekniska högskolan (KTH). På universitetets campus i Daejeon, en stad cirka 15 mil söder om Seoul, finns redan flera svenska utbytesstudenter och snart börjar också sydkoreanska och svenska forskare ett utbyte.

Samarbetet är en del i de utökade internationella kontakter som KAIST och andra lärosäten försöker bygga upp. Sydkoreanska forskare har sedan länge många kopplingar till amerikanska universitet, både som gästforskare och genom att de själva gjort sin grundutbildning där, men nu vill man också ha influenser från andra delar av världen, inte minst i Europa. Som rektor strävar Sung Mo Kang efter att bygga upp en miljö där forskare och studenter med olika bakgrund, erfarenheter och inom olika discipliner kan mötas.

– Det här gäller inte bara universiteten. Även företagen vill numera ha folk med kreativt sinne och kapacitet, säger han.

Självmord

Sung Mo Kang vet att de sydkoreanska skolornas goda resultat och topplaceringen i PISA-mätningarna imponerar i andra länder, men han tycker inte att landets skolsystem är en bra förebild på det sätt det fungerar idag.

Insikten om skolresultatens baksida växer, inte minst som ett resultat av skrämmande statistik om elevernas hälsotillstånd. Konkurrensen och pressen på eleverna att komma in på de bästa universiteten för att få bra jobb, anses vara en bidragande orsak till att Sydkorea är det land inom OECD som har högst antal självmord per invånare. Enligt en undersökning som landets hälsoministerium lät göra för drygt ett år sedan begick 28,4 personer per 100 000 invånare självmord 2011.

Var sjätte sydkorean lider av någon form av mental sjukdom, visar samma studie, som utfördes vid Seoul National University.

Den hårda konkurrensen i arbetslivet i kombination med att även Sydkorea drabbats av ekonomiska problem efter den globala finanskrisen bidrar också till den mörka statistiken.

Hälsoministeriet ska nu införa ett system med screening av personer under 18 år för att i ett tidigt skede fånga upp de ungdomar som mår dåligt och behöver professionell hjälp.

Kvällskurser

Elevernas stress får bränsle av att de måste få toppbetyg i gymnasiet för att komma in på de bästa universiteten. Även i det sociala livet är det viktigt vilka skolor och universitet man gått på.

– Många föräldrar är medvetna om att det här är fel, men de vågar inte riskera att deras barn inte kommer in på bra skolor och får bra jobb, säger Sung Mo Kang.

Att bara sända barnen till vanliga skolor räcker inte för att kunna konkurrera. Därför kompletterar de flesta elever sin utbildning med kvällskurser på privatskolor, så kallade Hagwon.

– De kostar väldigt mycket och eleverna stannar där till sent på kvällen. Nästa morgon går de till sin vanliga skola och sammanlagt kan de ägna 60 timmar i veckan åt skolarbete. Är det verkligen bra? Nej, nej, Sverige borde inte följa efter.

Skolarbetet går mycket ut på att repetera kunskaper gång på gång för att undvika misstag och göra bra ifrån sig på proven.

– Det är helt emot den kreativa vägen. Vad är det för fel med att göra misstag? Det är ju så du lär dig och hittar bra lösningar, säger Sung Mo Kang.

Kontrollerande

När Gränsbrytning besöker en grundskola i Sydkoreas huvudstad Seoul framgår det tydligt att inte heller skolpersonalen ser de internationella undersökningar som en rättvis mätare av undervisningens kvalitet.

För oss lärare är inte resultaten från PISA något vi pratar om särskilt mycket. Det är framför allt politikerna och cheferna på skolförvaltningen som lyfter fram siffrorna för att imponera på andra

säger Yon Seong Cho, lärare på Younglim Middleschool.

Som så kallad master teacher arbetar han mycket med vidareutbildning för sina kolleger på skolan. Hans tjänst är ett försök att öka lärarnas kompetens och på det sättet öka kvaliteten i undervisningen.

Hyunsu Hwang, lärare i engelska på en privat grundskola i Seoul, går ett steg längre. Han är kritisk till alla tester och använder begreppet utbildningstortyr när han beskriver undervisningen.

– Den visar ingen verklig kunskap. Många elever sover på lektionerna eftersom de är utmattade av alla tester och extra privatundervisning på kvällarna. Vårt skolsystem är för kontrollerande. Eleverna har inte tid för något annat än skolarbete och hinner inte tänka över sina liv, säger Hyunsu Hwang.

En kommentar till Baksidan av PISA oroar koreansk skola

  1. Svar till Anders Borg: Vi har för mycket flumpolitik | Fröken Ann

    Pingback den 24 mars, 2014 @ 22.28

    […] fyller hela barnens vardag vittnar elever om stress. Dessa toppländer står med facit i handen: pluggskolan får stora konsekvenser för hälsotillståndet i landet. De fem länder som föll mest i PISA var fem utvecklade och välmående länder. Detta kräver en […]

Lämna en kommentar