Den som vill upptäcka förändringar - såsom nya transportsystem för arbetsplatspendling i storstadsområdena, framtidens logistik eller omvälvande ekonomisystem - bör hålla ögonen öppna på tre specifika situationer.

CC BY BIRDWATCHING - HULA VALLEY NATIONAL RESERVE
CC BY BIRDWATCHING - HULA VALLEY NATIONAL RESERVE

Om man vet var man skall leta är det nästan aldrig svårt att hitta det man söker. Vare sig det är kantarellställen, borttappade nycklar, fantastiska lågpriserbjudande eller genvägar till ett bra jobb så gäller samma enkla sanning; den som vet var man skall leta har en gigantisk fördel jämfört med den som måste leta precis överallt. Att leta precis överallt är, som alla vet, väldigt jobbigt och dessutom ganska demoraliserande eftersom det man letar efter väldigt sällan finns precis överallt.

På samma sätt är det med radikalt nya affärsmöjligheter, revolutionära skolsystem, framtidens arbetsformer eller omvälvande samhällsparadigm. Den som vill se sådana här förändringar tidigt – eller kanske till och med driva på dem – måste precis som vilken fågelskådare som helst veta var, när och hur man skall leta.

När är det då särskilt intressant att hålla ögonen öppna? Den första situationen är den mest uppenbara, nämligen teknikgenombrottet. Vetenskapliga genombrott är naturligtvis alltid intressanta oavsett om de gäller matematik, medicin, sociologi eller ingenjörsvetenskap. Det är ändå uppenbart att tekniska landvinningar förändrar vårt sätt att leva och verka i en omfattning och med en hastighet som inte har någon parallell vid genombrott inom andra discipliner. Vare sig vi talar om ångmaskiner, telefoner eller GPS-system leder förändrade tekniska förutsättningar till omedelbara och radikala förändringar av hela samhället på ett sätt som saknar motstycke efter andra vetenskapliga framsteg. Inte ens en nobelpristagare i ekonomi kan ta åt sig äran av samhällsförändringar som är i närheten av de som omedelbart och tvingande följer på uppfinningen av förbränningsmotorn, tämjandet av elströmmen eller etablerandet av internet.

Att hålla ögonen på teknikutvecklingen så noga du någonsin kan verkar vara vettigt. Det handlar inte om huruvida du är intresserad av teknik och ännu mindre om huruvida du applåderar eller förkastar drivkrafter och resultat utan helt enkelt om att den värld du skall leva i om tio år kommer att bygga, i större grad än något annat, på de tekniska förutsättningar och föreställningar som skapas just nu.

Det enklaste sättet att hitta kommande paradigmskiften är att läsa populärvetenskapliga tidningar. Strunta i om det som skrivs är sant, sannolikt eller ens trovärdigt men anta att riktning och ambition är någotsånär i samklang med det som faktiskt håller på att hända och fundera på vilka paralleller och konsekvenser en sådan utveckling får för dig, din bransch och ditt samhälle.

Den andra situationen är inte så självklar och leder inte till riktigt lika många optimistiska utfästelser om en ”ny värld”. Det är en situation vi kallar kronisk underprestation. När ett system, trots stor resursförbrukning och goda ambitioner, inte levererar de resultat som omvärlden förväntar sig och det inte heller tycks finnas något större hopp om bättring talar vi om kronisk underprestation.

Om skolkritikerna i västvärlden har rätt så kan vi alltså tala om att skolan är ett system som lider av kronisk underprestation. Skolans resultat är inte, och kommer inte att vara, på en nivå som samhället anser sig ha rätt att kräva. Det spelar ganska liten roll om man är upprörd över frånvaron av fullständiga avgångsbetyg eller närvaron av mobbing- och utstötningsmekanismer.

På samma sätt kan man konstatera att transportsystemen för arbetsplatspendling i storstadsområdena är drabbade av kronisk underprestation. Ingen lösning inom ramen för det existerande synsättet kommer att tillgodose kraven på tidsåtgång, säkerhet och miljöbelastning.

Det spelar ingen roll om den kroniska underprestationen beror på otillräckliga resurser eller radikalt ökande omvärldskrav. Så snart vi har konstaterat att underprestationen tycks vara permanent finns det anledning att leta efter ett paradigmskifte. Det enklaste sättet att hitta sådana situationer är att följa ledarskribenters agendor. Om du känner igen litaniorna från alla tidningar, och från flera år tillbaka och om de lösningar som föreslås (om de överhuvudtaget föreslås) ter sig antingen reaktionära eller naivt futtiga i förhållande till problemets omfattning har du hittat rätt. Du läser just då om ett område med kronisk underprestation och det är ett område där du inom några få år kan förvänta dig ett paradigmskifte, d v s en radikal förändring av själva förutsättningarna.

Den tredje och sista situationen är paradoxalt nog den diametralt motsatta jämfört med den föregående. Den betraktas nästan aldrig som grogrund för radikal förändring och den är därför särskilt rolig att dissekera. Vi kallar den situationen kronisk överprestation. Utveckling av produktivitet och olika former av logistikförbättringar innebär att vi uppnår godtagbara eller till och med utmärkta prestanda med allt mindre arbete, ansträngning och resursförbrukning.

Det tydligaste och mest storskaliga exemplet på det är en nation som ökar sin BNP, förlänger sin medellivslängd och förbättrar sina sociala prestanda men ändå behöver allt färre som arbetar i produktionen. Exempel i mindre skala är flygbiljetter som sjunker till en tiondel av biljettpriset på några få år eller enskilda familjer som plötsligt får en väldig massa pengar över när livets nödtorft inhandlats – trots att de jobbar väsentligt mycket färre timmar än vad deras far- och morföräldrar gjorde.

I alla exemplen uppstår ett resursöverskott som principiellt bara kan användas till en av två saker. Antingen ”more of the same” eller ”something completely different”. När en individ får pengar över eftersom flygbiljetten blivit billigare kan hon alltså välja att flyga mer eller göra något hon tidigare inte hade råd/tid/lust med. Det förra valet leder inte till några paradigmskiften utan bara till ökningar inom ramen för samma synsätt som förut. Det senare valet leder däremot till radikala förändringar i konsumtion, produktion och så småningom i vår syn på vad som är nyttigt och eftersträvansvärt.

När nordbor fick mer pengar över kunde de välja mellan att åka till Mallorca två gånger om året i stället för en, att åka dubbelt så långt bort (Thailand) eller att göra något helt annat. Ännu så länge har de flesta valt att resa två gånger eller dubbelt så långt bort men både miljö- och sociala aspekter kan så småningom få oss att göra något helt annat med resursöverskottet.

På samma sätt kan man resonera kring arbetslöshet. Än så länge är den politiska ambitionen att vi bör förbruka våra överskottsresurser (arbetslösa) i samma typ av konsumtion som förut (anställning i privat eller offentlig sektor). Det är möjligt – och till och med troligt – att vi så småningom ser lösningar som innebär att den överblivna arbetstiden används för att fullfölja helt andra och för oss okända avsikter. Då har vi ett paradigmskifte drivet av kronisk överprestation.

För att hitta sådana områden bör du alltså leta efter situationer där kostnaden mätt i kronor, ansträngning eller nedlagd tid, sjunkit radikalt trots att prestanda och kvalitet i det som utförs bibehållits eller till och med förbättrats.

De här tre filtren hjälper oss att leta efter de områden där vi kan förvänta oss radikala förändringar de kommande åren. Vi läser hundratals stimulerande historier om organisationer och individer som missade paradigmskiftet trots att det skedde precis under näsan på dem. Vi bör inte skratta åt de här historierna därför att världen är, bokstavligt talat, oändligt stor och oändligt komplex. Ett teleskop är faktiskt helt värdelöst om jag inte har väldigt sofistikerade metoder som hjälper mig att rikta in det mot rätt område och de här tre situationerna är just sådana metoder. Givet att du vet var du skall leta är det väldigt lätt att hitta något spännande!

Lämna en kommentar