Debatten om ändrad ansvarfördelning har tagit fart inom både trafikpolitiken och skolan. - Jag märker en ökad nyfikenhet, säger Björn Hasselgren, forskare i transportinfrastruktur vid KTH.

Roads and railways series CC BY wwworks
Roads and railways series CC BY wwworks

Ansvaret för båda järnväg och skola sätts allt mer i fråga. En ESO-rapport har gett bränsle till debatten och förstärkt bilden av att staten inte är någon självklar huvudman.

Det är inte bara på skolans område som debatten pågår om på vilken administrativ nivå huvudmannaskapet ska ligga. Men medan de som vill förändra ansvaret för skolan ropar på staten, riktar sig förändringskraften i motsatt riktning när det gäller ansvaret för järnvägar och vägar.

Jag märker en ökad nyfikenhet på både alternativ finansiering och en ändrad ansvarsfördelning

säger Björn Hasselgren, forskare i transportinfrastruktur vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH. Björn Hasselgren är författare till ESO-rapporten Transportinfrastrukturens framtida organisering och finansiering, som publiceras strax före midsommar förra året. I den presenterade han förslag till ett reformprogram för väg- och järnvägen, med bland annat följande punkter:

  • En ny ansvarsfördelning mellan staten och regioner/kommuner med en överföring av vägar och järnvägar till den regionala nivån.
  • En prövning av vilka delar av väg- och järnvägsnätet som skulle kunna drivas i alternativa driftsformer, till exempel som privata koncessioner eller i OPS-form.
  • Underlätta alternativ finansiering och organisation, till exempel med stöd i ökad avgiftsfinansiering och öronmärkning av trafikens skatteintäkter.

Rapporten överlämnades till regeringen. Den har ännu inte omsatts i praktisk politik, men Björn Hasselgren möter ett stort intresse när han åker runt och talar om sina slutsatser.

– Jag tycker att det har blivit en öppnare attityd.

Kris föder förändring

Diskussioner om huvudmannaskap har flera politiska dimensioner och handlar i hög grad om makt. Möjligheterna till förändring är störst i kritiska lägen när det är tydligt att saker inte fungerar.

Både när man förstatligade järnvägen på 1930-talet och när man kommunaliserade skolan på 1990-talet trodde man att den nya ansvarsnivån skulle göra att verksamheten kunde skötas på ett mer ekonomiskt och rationellt sätt

säger Björn Hasselgren. I kritiska lägen för järnväg och vägar växer det fram önskemål om att satsa på infrastruktur på andra sätt än vad staten förmår. Björn Hasselgren känner ett förändringstryck och tror att det för först gången på länge finns en möjlighet att göra något åt huvudmannaskapet.

– När jag är ute och pratar känner jag ett annat stämningsläge än tidigare, säger han.

I de tre storstadsregionerna är kraven på politikerna att leverera bättre lösningar för infrastrukturen extra starka. Enligt Björn Hasselgren leder pressen inte sällan till nödlösningar och han tar den borgerliga alliansens initiativ att bygga en ny tunnelbanelinje i Stockholm som exempel.

– Det blev en snabbt tillyxad och inte särskilt rationell lösning. Kostnaden är väldigt hög eftersom man inte gett sig tid att titta på bättre och billigare trafiklösningar.

För att undvika liknande situationer måste det finnas en organisation som tydligt speglar ansvarsfördelningen, framhåller Björn Hasselgren. En harmonisk utveckling är bättre än de stora stegens tyranni.

I Stockholm, Göteborg och Malmö är de regionala och lokala politikerna ofta intresserade av att ta större grepp för att förbättra kommunikationerna. Men när vintern kommer och förortstågen inte går som de ska höjs också röster för att staten ska ta ett fastare grepp. Björn Hasselgren avslutar:

När man ser att det inte fungerar tror många att allt blir bra bara man centraliserar. Det är nästan som i debatten om skolan

Lämna en kommentar