Demokrati har i det moderna samhället kommit att innebära rätten att rösta fram dem som ska styra, snarare än rätten att få styra själva. I den representativa demokratins tidevarv har påverkan och demokrati, krasst sett, blivit en känsla, skapad av en återkommande ritual vart fjärde år, när landets röstberättigade medborgare plikttroget gå till valurnorna och röstar, eller låter bli att göra detsamma. Men betyder detta att demokratins grundläggande betydelse, folkstyret, inte har en förankring i dagens Sverige? Om vi kan enas om att demokratin, folkstyret, istället innebär både styre och deltagande, att den innebär att ha inflytande och att kunna agera som grupp och individer, då är det kanske inte i parlamenten vi ska söka den?

Ett folkstyre innebär i dess rätta bemärkelse, inte bara att folket styr utan också att folket deltar och i direktdemokratisk anda påverkar samhällsutvecklingen. Vid sidan om direktdemokratin finns också deltagardemokratin, eller den deliberativa demokratin, som bygger på beslut som tas genom ett kollektivt, resonerande samtal. Att folket tillsammans skapar plattformar för att mötas som jämlikar och påverka sin omvärld. Traditionellt sett har de politiska partierna fungerat som en mobiliserande faktor och tagit sig formen av folkrörelser och plattformar för människor att föra just ett sådant samtal. De har erbjudit medborgare en chans att ta plats i de lokala församlingarna, i utskott, arbetsgrupper och i parlamentet. I de sociala mediernas tidevarv har partierna rentav ökat detta arbete och blivit ännu mer inbjudande. Men det finns samtidigt också ett växande avstånd mellan politiker och medborgare, samtalet pågår på andra ställen. I realiteten når politiker inte ut till alla människor hur gärna de än vill, samtidigt som det finns medborgare som medvetet väljer att ta avstånd från all politisk inblandning.

Framtidens civilsamhälle

I början av November gav  Framtidskommissionen ut sin rapport Framtidens Civilsamhälle. Den slår fast att nära 80 % av Sveriges vuxna befolkning är medlemmar i minst en förening och att 48 % arbetar ideellt i en ideell organisation. Civilsamhället växer med andra ord så att det knakar, och benämns mer och mer som den tredje sektorn, jämte staten och näringslivet. Civilsamhällets fortsatta utveckling kommer innebära ett fundamentalt skifte i vår syn på och uppfattning av demokrati. I slutsatserna av sin rapport kommer kommissionen fram till fem roller eller funktioner som framtidens civilsamhälle kan fylla:

1. Röstbärare, som lobby- eller intresseorganisation som bär en grupps röst i det demokratiska samtalet som samtalspartner till, eller i protest mot, politiken.

2. Serviceproducent, som alternativ eller komplement till offentliga och vinstdrivande serviceproducenter och till hjälp i den egna familjen.

3. Gemenskap, antingen som huvudfunktion, till exempel i hobbyföreningar, eller som sidofunktion i organisationer med andra syften. Detta bidrar dels individernas välbefinnande, dels till den samhälleliga sammanhållningen.

4. Demokratiskola, som en plats där människor tillägnar sig demokratiska färdigheter och värderingar som ingår i föreningslivets etos.

5. Motvikt till staten och näringslivet, vilket är en funktion som på många sätt följer av de övriga, antingen genom öppen opposition (röstbärarfunktionen) eller som ett alternativ till offentliga och vinstdrivande aktörer och sammanhang.”

Civilsamhället får i denna beskrivning funktionen av att vara ett samhälle i samhället. Men den indikerar också att vi måste omvärdera hur demokrati används i samhällsdebatten och hur konceptet ser ut.  Civilsamhällets utveckling visar tydligt på människors behov och vilja till att kunna påverka sin omvärld och sin vardag. Det visar också på möjligheterna till att kunna diktera villkoren för sina egna liv, och få styra själva.

Civilsamhället på frammarsch

Inom civilsamhället finns en multitud av exempel på såväl deltagar- som direktdemokrati  och genom  organisationer, folkrörelser, kooperativ och samfund engagerar sig människor för att påverka det omkringliggande samhället i allt från idrott- och hälsofrågor till sakfrågor till rättigheter och samhällsförändring i ett brett perspektiv. Demokratin blir en praktisk realitet genom civilsamhällets drivkraft och förmåga till social innovation och kollaboration samtidigt som nätverken inom civilsamhället i sig skapar mäktiga institutioner. Hastigheten och kraften inom opinionsbildningen gör i många fall civilsamhällets medlemmar till inflytelserika aktörer och till skillnad från samhället i stort tar majoriteten av civilsamhällets medlemmar en aktiv roll i demokratibygget genom sociala medier, fysiska träffa, konferenser, manifestationer och så vidare. I såväl idrottsföreningar, som samfund och organisationer är de ideella krafterna kittet som binder samman organisationen. Varje år förnyas demokratin genom arbete och ett aktivt deltagande, ofta helt utan ekonomisk kompensation. 

Civilsamhället är en plattform där samhällets medborgare möts över ålders-, kultur- och samhällsgränser och dess snabba utveckling innebär att demokratin är inne i ett skifte, från 349 ledamöter till en tredje sektor och ett civilsamhälle på frammarsch. Det är en utveckling som pågår parallellt och sammanbundet med en ökad medialisering och digitalisering av samhället, där vi går från en mottagande ”consumer”-kultur till en skapande ”prosumer”-kultur. Demokratin kommer i allt mindre utsträckning att innebära något som skapas i parlamentet och i allt större utsträckning innebära något som vi är med och skapar själva, i vår vardag.

Lämna en kommentar