Landsbygden har länge befunnit sig i en kris där den påverkats negativt av den ökande urbaniseringen, främst genom en ökande avbefolkning. På förhållandevis kort tid har landsbygden allt mer förlorat sin status i takt med och till förmån för växande städer, men genom denna process har landsbygden också, för att överleva, tvingats till anpassning, nytänk och omvandling. Den moderna landsbygden utvecklas dels i symbios med staden men den har också utvecklats på egen hand, som innovations- och samverkansmiljö. För en hållbar regional utveckling måste också utvecklingen av den moderna landsbygden främjas.

Landsbygd som samverkans- och innovationsmiljö

Landsbygden utvecklas i allt större utsträckning från att vara en perifer arena till att bli så kallade intersektioner1 – det vill säga knytpunkter för utbyte av idéer  och samverkan mellan invånare, föreings- och näringsliv. Ett tecken på detta är den ökande mängden tvärsektoriella samarbeten som i allt större utsträckning sker runtom på den svenska landsbygden där tätt sammansvetsade och välfungerande lokalsamhällen bidrar till en gemensam problemformulering och innovationer uppstår till följd av en utmaningsdriven process. Ett sådant exemepel är i Röstånga i Skåne, där invånare och föreningsliv tillsammans startade ett aktiebolag, RUAB (Röstånga Utveckling AB). Som ett första projekt mobiliserar RUAB Röstångas befolkning och erbjuder alla att bli aktieägare i syfte att bevara och utveckla restaurangen och mötesplatsen Stationen. Fallet Röstånga visar tydligt hur hela bygden engageras på ett innovativt och nyskapande sätt ;

De verksamheter som startas och drivs skall vara lönsamma och komma bygden och aktieägarna tillgodo. RUAB kommer att drivas som ett kommersiellt bolag med de risker och möjligheter som en marknadsekonomi erbjuder, dock kan i vissa fall andra värden prioriteras än att maximera vinsten.

Ytterligare ett exempel på landsbygdens samverkans – och mobiliseringskraft återfinns inom det EU-finansierade Leader2, som är en metod för landsbygdutveckling och som bygger på lokala initiativ. Enligt rapporten Leader i Sverige 2007-2011 finns det idag 63 så kallade Leaderområden och sedan 2007 har drygt 450 byggnader och anläggningar byggts eller fått höjd standard, 680 nya jobbtillfällen har skapats och drygt 280 nya företag skapats. Totalt har drygt 2600 projekt bifallits och drygt 320 000 personer direkt av de åtgärder som genomförts i närområdet. Leadermetoden kopplar samman lokal kunskap och samhällets målsättningar, vilket kan beskrivas som att ”underifrånperspektivet möter uppifrånperspektiv.”;

En grundförutsättning för leaderprojekt är att det är ett samarbete mellan privata, ideella och offentliga deltagare. Det kan till exempel vara en kommun, ett lokalt byggföretag och en byaförening som slår sig ihop för att upprusta ortens idrottshall.

Leader visar alltså på såväl samverkan som en brukardriven process, men också på den typen av tvärsektoriella gränsöverskridningar som är nödvändiga för samhällsutveckling och hållbara innovationer. Ytterligare exempel på landsbygdens innovationskraft återfinns  i Uppland och projektet ”Innovation Landsbygd”. Inom projektet undersöktes utvecklingsmöjligheter för att odla grödor som idag importeras till Sverige, men syftet var också att arbeta utifrån en innovationsmodell som kom att kallas ”innovation genom mångfald” där ett innovationsteam sattes ihop genom en som bla. SFI, arbetsförmedlingen deltog i. Inom teamet anställdes sju agronomer och livsmedelsutvecklare från Etiopien, Iran, Indien, Japan, Egypten, Syrien och Peru anställdes vilket tillförde viktig kompetens och ett utifrånperspektiv. På detta sätt kombinerades landsbygd, innovation och mångfald och ledde till metodboken Förnyelse på Landsbygden. Projektet är också ett tydligt exempel på hur nya arbetsmodeller och samverkansformer utvecklas och testas, rent bokstavligt i landsbygdens mylla.

Landsbygden glöms bort

Den moderna landsbygden har således anpassat sig väl utifrån förutsättningarna och utvecklat såväl samverkansmodeller som ett unikt kunskapsinnehav, i form av metoder, traditioner, tänk. Dessa är alla  viktiga grundkomponenter för en framtida omställning och en hållbar utveckling och  landsbygden borde därför också ha en nyckelroll i det regionala arbetet med en hållbar samhällsutveckling, såväl i sociala som miljömässiga och ekonomiska temer. Trots det tenderar landsbygden att hamna i en perifer position, såväl tankemässigt som i faktiskt handling. Jordbruksverket fastslog tidigare i år att;

landsbygden oftast får en undanskymd och bortglömd roll i det regionala utvecklingsarbetet

I början av december, presenterade verket sin strategi för ett ”landsbygdsintegrerat” Sverige, för att motverka denna trend. Målet med strategin är att öka sysselsättningen, förbättra möjligheterna att bosätta sig här samt öka intresset, kunskapen och statusen för landsbygden.

Landsbygd och stad måste samspela i symbios

Ett led i att öka intresset, kunskapen och statusen borde vara att sudda ut förlegade gränser mellan stad och landsbygd något som delvis görs i sättet att prata om landsbygden och planera för densamma. I mitten av december publicerade Jordbruksverket också sin rapport Hållbar samhällsutveckling – Vad innebär det , som  utreder landsbygdens roll för en hållbar utveckling. I slutsatserna betonas just vikten av att främja ett samspel mellan stad och landsbygd som i sig skapar mångfald och komplexitet, två faktorer som enligt författarna är nödvändiga för möjligheten att anpassa sig i en föränderlig värld;

Diversitet och komplexitet är avgörande principer för förmågan att anpassa sig till en föränderlig värld.  I ett samhälle där det sker ett samspel mellan stad och landsbygd skapas den mångfald och komplexitet som krävs för att samhället ska vara långsiktigt uthålligt.

Att dessutom kunna tänka bortom staden och landsbygden som två skilda system och istället tänka sig stad-landsbygd i symbios med varandra är absolut nödvändiga för en hållbar utveckling på flera plan;

Ett […-…] samhälle betraktas som hållbart endast då det kännetecknas av livskraftiga städer som omges av en levande landsbygd. Ett nära samspel mellan stad och landsbygd förstärker de ekonomiska och sociala strukturer som gör ett samhälle långsiktigt hållbart. ”

Regioner bör alltså i sin planering och sin verksamhet gå bortom föreställningen om det urbana i centrum och landsbygden i periferi och istället se hela regionen som ett komplext system av flöden där systemets olika delar  utvecklas på olika håll men också interagerar med varandra. Staden och landsbygden har ett ömsesidigt utbyte av varandra. Samtidigt som staden är en arena för tillväxt så innebär landsbygden en potentiell  grogrund för nya idéer. I landsbygdsmiljö återfinns dels traditionell resurshushållning och dels olika modeller för samverkan och sammanhållning. Landsbygden har, trots eller kanske snarare tack vare sin kris, gått från att vara en perifer, lokal aktör till att bli en potentiell glokal dito. Från att vara isolerad till att bli en viktig nod i kunskaps- och nätverkssamhället. I ett regionalt utvecklingsarbete är det viktigt att främja utvecklingen av dessa noder, av det komplexa, av det symbiotiska ochatt  bryta gränser.

  1. Begreppet intersektionen kommer från boken The Medici Effect av Frans Johansson
  2. Leader betyder ”Länkar mellan åtgärder för att utveckla landsbygdens ekonomi”, och är en förkortning av franskans ”Liaison Entre Actions de Dèveloppement de l´Economie Rurale”.
Lämna en kommentar