Under året som gick fick vi uppleva hur de storslagna regionreformerna i både Norge och Sverige hamnade som hyllvärmare. Buklandningen innebar att regionfrågan blev passé för många av Gränsbrytnings läsare. Därför bröt vi under hösten ny mark och fokuserade mer på de funktionella regionernas framväxt. Efter nyåret tar vi ett steg till i den riktningen och hoppas isen bär.  

De nordiska ländernas regionala reformer har varit oerhört tacksamma ämnen att bevaka. Det har handlat om nationellt sammanhållna initiativ som varit hyfsat avgränsade och som pågått i tre eller fyra länder (beroende på hur man ser på den finska kommunreformen) med väldigt likartade förhållanden. Som lök på laxen så har reformförsöken varit någorlunda synkroniserade över tiden, om man bortser från danskarna som var först över både start- och mållinjen. Nu talar det mesta för att de sista raderna i detta kapitel skrevs under året eftersom både den svenska och norska regeringen tydligt markerat en sänkt ambitionsnivå. Vad som väntar är istället ett nytt oskrivet ark i den regionala dagboken.  
 
Idag kan ingen med säkerhet säga vad som kommer att utspela sig på den regionala scenen framöver. Men om jag trots allt skulle spekulera lite, (det är ju ändå årets sista nummer), så kommer vi att få se en väldigt spretig utveckling framöver. Det är upp till varje kommun och region att själv klara sig, samtidigt som den arena man ska agera på inte längre är vare sig nationell eller europeisk utan global. Lösningarna oavsett utmaning är påfallande lika och stavas ”nätverk” och "nya arenor".
 
Som en följd av detta har jag märkt att allt färre kommuner och regionala aktörer anser sig behöva en mer samlad bevakning på det sätt som Gränsbrytning hittills erbjudit. Behovet av att ta ett helhetsgrepp över sin omvärldsanalys verkar inte heller längre vara lika intressant. Många läsare har dessutom blivit sina egna spanare med egna nätverk. Behoven som Gränsbrytning ska tillgodose spretare med andra ord mycket mer än tidigare, vilket är en jätteutmaning i sig.
 
Det här känns från min sida både tragiskt och lite paradoxalt eftersom jag själv är övertygad om att en förståelse av den samlade samhällsutvecklingen är mer angelägen än någonsin tidigare för oss alla. Det är bara det att väldigt få aktörer ser att de måste axla utmaningen för sin egen långsiktiga överlevnad. 
Så vad kommer vi på redaktionen göra åt det här? Den väg vi valt handlar om att försöka möta den här utvecklingen genom att dels bevaka vad som händer  på de olika samhällsnivåerna, dels tolka händelserna utifrån ett regionalt perspektiv.
På samma sätt vill vi återkommande se vad som sker inom de olika politikområdena och koppla dessa till den regionala nivån. Samtidigt släpper vi våra teman. 
På så vis hoppas vi kunna ge en mer specifik nyhetsbevakning som passar en spretigare läsargrupp samtidigt som helheten inte går förlorad. Däremot får läsaren själv lägga pusslet. Nu återstår att se om vi lyckas. 
 
För att klara utmaningen kommer vi under våren ta hjälp av två drivna journalister, Torbjörn Tenfält med erfarenhet från både fack och dagspress för att bevaka utvecklingen i Sverige.
Dessutom kommer vi att ta in Ylva Nilsson som tidigare varit aktiv i Bryssel och som närmast kommer från Europa-Posten, för att spegla hur EU präglar den regionala nivån. Som redaktör vill jag passa på att hälsa dem båda varmt välkomna och ser fram emot att få samarbeta med dem under året.
 
Men mest av allt önskar jag under nästa år tätare kontakt med er läsare. Framförallt är jag nyfiken på vilken sort bevakning ni har störst nytta av och om Gränsbrytning nya upplägg möter era behov. Vi på redaktionen finns till för er och inga andra. Tveka därför inte utan hör av er!
 
Vill till sist tacka för förtroendet som Gränsbrytning fått under året som gått och önskar er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
 
Nästa nummer av Gränsbrytning kommer ut den 14 januari 2010.
 
Redaktionen
Per Holmström
Lämna en kommentar