Medan EU diskutera sammanhållningspolitiken för programperioden 2014-2020 laddar svenska aktörer för en egen uppgörelse om hur genomförandet i Sverige ska gå till. Det lär framförallt bli en dragkamp om hur mycket inflytande den lokala/regionala nivån kan få.  

Den svenska programorganisationen i sin helhet behöver inte förändras i grunden inför strukturfondernas nästa programperiod, det är de flesta aktörer införstådda med. Det talas istället om att förädla och förfina vad man redan har. Men för SKL liksom de flesta regionförbund måste ”förädlingen” gå i riktning mot huvudprioritering nummer ett; Att de regionala utvecklingsprogrammen blir utgångspunkt så att initiativ till utveckling går nedifrån och upp, inte tvärtom. Alla parter deklarerar enstämmigt att regionalt och lokalt inflytande över EU:s sammanhållningsprogram ska stärkas – från EU-kommissionen och den svenska regeringen, till SKL och regionförbunden. Men frågan är hur mycket inflytande som regeringen reellt är villig att släppa ifrån sig. För tillfället ser nämligen den nationella nivån att ha både en uttalad vision och ett starkt grepp om vad som bör pågå ute i landet. Regeringen staplar nationella satsningar och initiativ som ska genomföras regionalt: Nationell plan för Sveriges transportsystem 2010-2021, Attraktionskraft Sverige (om boendemiljöer och turism), Matlandet Sverige, Skogsriket, Nationellt Forum för regional konkurrenskraft, entreprenörskap och sysselsättning, för att inte tala om spridda satsningar på turism, jämställdhet och annat. Den nationella nivån får ytterligare en fördel genom nyheten att EU-kommissionens motpart under programperioden 2014-2020 när strukturfondernas målsättningar ska omsättas till ett svenskt handlingsprogram blir staten, inte som tidigare varje region för sig. Nyckelordet för regionalt inflytande heter i EU-jargong ”flernivåstyrning” och regionförbundens hopp är att EU-kommissionen ser till att få det inskrivet i partnerskapskontrakten med staterna – då stärks den regionala sidans förhandlingsställning. Europaforum Norra Sverige kom i mars fram till åsikten att ett äkta regionalt inflytande innebär att svensk lag måste ändras så att regionala aktörer har möjlighet att själva äga och driva tematiska ramprogram.
Näringsdepartementet är dock försiktigt med att binda sig genom att utlova konkreta reformer utan nöjer sig med att säga sig vara positiv ”till fortsatt delaktighet” från regionernas sida under den nya programperioden. Den regionala nivån väntas ändå få delta i regeringens utarbetande av denna svenska strategi som ska bära namnet partnerskapkontrakt. SKL ser fram emot att få diskutera ämnet med Näringsdepartementet.
Vi vill att det ska få vara ett levande avtal, ett pågående politisk samtal där det finns utrymme för snabba omkastningar om läget kräver det
säger Fredrik Gunnarsson, handläggare på SKL. Regionförbundet Östsam lyfter liksom sina norrländska kollegor fram som sin främsta prioritering önskemålet om ett tydligt regionalt ägarskap av programgenomförandet. Östsam talar dock inte om lagändringar utan erbjuder sig istället att i egenskap av regionalt utvecklingsorgan att ansvara för sekretariatsfunktionen för ett regionalt flerfondsprogram. SKL:s styrelse ska inom kort klubba sina prioriteringar för programgenomförandet men klart är att ett starkt önskemål blir att staten förenklar organisationen kring strukturfonderna genom att förlägga hela myndighetsutövningen till en enda myndighet. I en rapport som SKL låtit ta fram är det tydligt att regionerna föredrar att ha med Tillväxtverket att göra framför ESF-rådet som uppfattas som oflexibelt och besvärligt. De åtta regionala partnerskap som finns idag, anser SKL, bör fortsätta som tidigare men gärna breddas till fler deltagare från universitet och näringsliv.
Partnerskapen är bäst placerade för att göra prioriteringar mellan projekt och på samordning. De har fötterna i myllan men också metaperspektivet
framhåller Fredrik Gunnarsson, handläggare på SKL för strukturfonderna. Partnerskapens lokalkunskap blir ännu mer intressant eftersom EU inför nästa period börjar samordna sina större stödfonder.  Projekt kommer alltså kunna hämta stöd både ur t ex både strukturfonden och socialfonden, fonden för landsbygdsutveckling och för fiskeri.
– Detta har saknats. Istället har vi fått stuprörsprojekt vilket förstås aktörerna har anpassat sina projekt till. Det här blir en klar förbättring, anser Gunnarsson.
Såväl SKL som flera regionförbund ser samtidigt gärna att politiker, nationella liksom regionala, får ett större inflytande men då över mål och urvalskriterier. Idag kommer det politiska inflytandet in vid fel tillfällen och på fel nivå, framgår det av utvärderingen som SKL låtit göra.

Näringsdepartementets dialog med den lokala/regionala nivån liksom med näringslivet är i full gång. Ändå är tiden knapp för att hinna få allt på plats innan den nya programperioden ska inledas i januari 2014. Ingen vill se i repris den röra som rådde när programperioden 2007-2013 skulle inledas då det tog till 2010 innan saker fallit på plats.

– Allt är ju fortfarande öppet på EU-nivå, påpekar Fredrik Gunnarsson, fast vi samtidigt ska enas om en nationell organisation. Först därefter kan vi börja bygga den nya strukturen. Helst skulle ju det arbetet ha inletts för något år sedan.

Lämna en kommentar