SVERIGE / STATEN: - Svensk staten kommer med tiden bli allt mer lik en ”legoförvaltning” – ständigt möjlig att bygga om för att möta morgondagens utmaningar, säger Magnus Enzell handläggare vid svenska Finansdepartementet. E-förvaltningen kommer koppla samman verksamheter och organisationer både på kors och tvärs. Även bortom själva staten.  

Under perioden 16 november till 16 februari så ligger den så kallade e-delegationens betänkande; ”Den tredje generationens e-förvaltning”, ute på remiss. Betänkandet riktar sig först och främst till de statliga verken och myndigheterna, men frågan är minst lika het i resten av det offentliga Sverige. Det bekräftas av Sveriges kommuner och landsting (SKL) som på sin webbplats beskriver e-förvaltning som en av de mest pådrivande krafterna bakom omstöpningen av hela den offentliga sektorn. I praktiken driver det här arbetet på samverkan emellan kommuner, men också landsting.
 
Investeringsparadoxen
Idén bakom e-delegationens betänkande ”Den tredje generationens e-förvaltning” (se faktaruta) handlar kort och gått om att sätta medborgarnas och företagarnas behov i centrum inom all myndighetsutövning. Nuvarande tjänster måste stöpas om och anpassas till webb eller andra gränssnitt och formas kring kunden / medborgaren.
 
För att det ska bli möjligt, inte bara rent tekniskt, så måste det till bättre förutsättningar för att klara de rättsliga och säkerhetsmässiga krav som kan ställas på ett sådant system. Här har e-delegationen kanske sin tydligaste uppgift. Men den här utvecklingen menar SKL skulle ske ändå ute i kommuner och landsting ändå även om e-delegationen inte fanns. Däremot hoppas SKL att delegationens arbete ska bidra till att staten inte bara ser till sina egna behov utan även till kommuner, landstings och andra aktörers verksamheter.
Helst skulle SKL vilja se en e-förvaltningsmodell där man kommer åt investeringsparadoxen, det vill säga när kostnaderna inom en organisation skapar en nytta hos andra parter.
 
Statens stora inre ommöblering
Men delegationens jobb och betänkandet berör i första hand statens egna myndigheter och verk och hur de ska utvecklas påpekar Magnus Encell, sakkunnig vid

Finansdepartementet.
– Som stat måste vi i dag tänka utifrån ett koncernperspektiv. Omställningen mot en e-

förvaltning blir en viktig bricka i arbetet med att effektivisera statens egen verksamhet och förenkla kontakterna ut mot omvärlden, säger han
För att klara den utmaningen så tänker sig staten en e-förvaltning där 20% av lösningarna är gemensamma och övriga 80% präglas mer av de olika politiska sakområdena.

Men hur ska det gemensamma möta det specifika, gränssnitten mellan de 20% och de 80%?
– Om vi går på e-delegationens förslag i betänkandet så måste vi samla myndigheter i kluster kring de gemensamma lösningarna. Då kommer ett antal enskilda myndigheter få ett övergripande ansvar för att utveckla ett förhållningssätt ut mot olika aktörer i samhället.
 
Enligt det nuvarande förslaget, berättar Enzell, så ska Skatteverket få ansvaret för att utveckla den enskildes ansvar i förhållande till staten, Bolagsverket när det gäller företagen och staten, Lantmäteriet när det gäller geografisk information och Transportstyrelsen i frågor som berör transportsystemen och staten. Fram tills nu har fyra verk pekats ut, och det kan bli fler, men inte mer än tio, lovar Enzell.
– Det handlar nu inte om några absoluta och eviga avgränsningar. Snarare prövar vi oss fram genom att tänka i funktioner snarare än utifrån nuvarande organisationer när vi planerar för statens framtida e-förvaltning. Vi testar stegvis. Och vem vet, kanske måste vi skapa nya myndighetsstrukturer.
 
Skapar nya regionala noder
Men statens ommöblering kommer framförallt att märkas regionalt. Det tror i alla fall Caroline Andersson, VD vid Governo som arbetar med framtida förvaltningsstrukturer.
– Även om Ansvarskommitténs förslag nu ligger lite på isen, så tror jag att det är åt det här hållet vi går. Vi kan bara se oss om i andra länder och vad som sker där. E-förvaltningsarbetet är en mycket drivande kraft och är samtidigt extremt tacksamt att utveckla på den regionala arenan där man framförallt arbetar funktionellt, säger hon.

 

 

Sverige första anhalten, sedan hela EU
Det arbete som just nu sker på den svenska hemmaplanen har också sin motsvarighet inom EU. För under hösten då Sverige var ordförande för EU så togs i november den så kallade Malmödeklarationen. Där finns sammanlagt 27 punkter uppradade för hur e-förvaltningen inom EU ska utvecklas fram till 2015.
En av de viktigaste punkterna där handlar om att minska det så kallade informationsgapet mellan medborgarna och deras regeringar. Den offentliga förvaltningen ska bli mer öppen lovade den svenska Kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell vid mötet och påpekade sedan under presskonferensen;
– Genom deklarationen läggs rälsen och i takt med att nya tjänster skapas så kommer trafiken igång.
 
Men den viktigaste länken mellan den nya svenska förvaltningen och resten av Europas framväxande e-förvaltning ligger enligt Magnus Enzell trots allt i utformningen av e-legitimation – en uppgift som sannolikt hamnar på Skatteverket.
– Vi filar just nu på en nationell författningslösning för e-legitimation (all säkerhetskrav uppfyller svensk lagstiftning) som samtidigt öppnar för en federationslösning (svenska säkerhetsvillkor ska kunna jämkas samman med andra länders krav) mellan olika domäner (tjänster som blir tillgängliga via e-legitimationen) och de kan ju i princip ligga i ett annat land. Målet är därför att hitta säkra tekniska lösningar för användarna som samtidigt kan användas av våra medborgare när de vill använda sig av andra länders e-förvaltningar.
Men det viktigaste enligt Magnus Enzell är att hela den här utvecklingen banar väg för ett helt nytt sätt att utbyta information mellan aktörer i alla samhällssektorer och på alla samhällsnivåer.
 
Stor risk för A och B kommuner
Förväntningarna på framtidens e-förvaltning är med andra stora och potentialen tycks vid en första blick vara enorm. Samtidigt väntar alla nu på att remissvaren på e-delegationens betänkande ska strömma in.
En av dem som svarat är Sundbybergs kommun utanför Stockholm. Här höll Olof Junesjö, biträdande projektledare för programmet e-tjänster i Sundbybergs stad i pennan.
– Vi är i det stora hela nöjda med betänkandet. Man har tagit ett samlat grepp och det är bra. Samtidigt påpekar vi att statens måste vara beredd på att göra anpassningar till kommunerna eftersom man har så olika förutsättningar.
 
Men det som bekymrar Junesjö allra mest är att systemlösningarna som krävs för att rigga en fungerande e-förvaltning är väldigt kostsam.
– Många kommuner kommer aldrig kunna hämta igen den kostnaden. Vår kommun har 37 000 invånare och för oss är kostnaden kännbar. Kommuner med 20 000 invånare eller färre har heller ingen utbyggd e-förvaltning.
 
Finns det risk för att vissa kommuner och kanske hela regioner hamnar i en IT-skugga?
– Den risken är helt uppenbar. Jag kan se att vi kan få ett A- och ett B-lag ute bland kommunerna. de som har och de som inte har råd med en komplett e-förvaltning.
Ni ligger ju nära Stockholm. Har det inte förts några samtal om gemensam upphandling och utveckling mellan kommunerna, det vill säga nå regionala lösningar?
– Stockholm har så här långt plöjt ned mycket pengar, mer än en halv miljard, i många egna lösningar som man nu försöker sälja till oss i form av licenser. De är å andra sidan tyvärr så dyra att inte ens vi har råd med dem. Själva har vi satsat på färdiga lösningar. Därför vet ingen i dag om vi kommer det blir något samarbete. Allt beror på hur långtgående den nationella standarden tillsist blir.
Både landsting och kommuner som Stockholm har väl å andra sidan ett egenintresse i att den nationella standarden inte blir så långtgående, för då riskerar ju deras investeringar att bli värdelösa?
– Det är helt sant så vi får väl se hur långt vi förmår samarbeta regionalt.
Finns det någon annan väg att gå?
– Om e-delegationen föreslår att staten ska skapa förutsättningar samt utveckla tjänster som även tar hänsyn till mindre kommuners villkor så öppnas nya möjligheter. Men allt beror som sagt på hur långtgående den nationella standardiseringen blir.
 
Länk till e-delegationen:
Länk till betänkandet ”Tredje generationens e-förvaltning”: 
 
Faktaruta:
Första generationens e-förvaltning handlade om först och främst om den inre produktionen, att göra saker på ett effektivt sätt inom myndigheter och organisationer. Den andra generationens e-förvaltning handlar om myndigheternas yttre effektivitet. Den tredje generationens e-förvaltning handlar om att utveckla tjänsterna kring kunder och medborgare
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar