SVERIGE / REGION: De nya högskolorna är i dag irriterade. Anledningen är att de anser att regeringens utbildningspolitik bara står på ett ben: I dag får spetsforskningen all uppmärksamhet samtidigt som tillgången till högre utbildning ute i landet verkar ha tappats bort helt som politisk målsättning.  

Forskningen vid svenska lärosäten bedöms i dag utifrån en särskild mall som ska mäta kvalitén. Mallen, som kom med den senaste forskningspolitiska propositionen 2008, ses av både universiteten och högskolorna som något positivt. Men när regeringen använder sig av denna måttstock för att enbart bedöma lärosätenas förmåga att prestera forskningsresultat, så tappar man bort stora delar av den verklighet som framförallt högskolorna lever i. En verklighet som handlar om att försörja både näringsliv och offentlig sektor med högkvalificerad arbetskraft. Detta har med tiden skapat frustration ute i leden.
 
En exklusiv politik
– Det som jag framförallt saknar i dagens politik är en förståelse för hur viktigt det är med en jämn tillgång till högre utbildning som är geografiskt spridd, säger Lars Carlsson, rektor vid Högskola Kristianstad i Skåne.
Trots att det finns tre lärosäten i Skåne så påpekar han att det alltför ofta bara är Lund och möjligen högskolan i Malmö som får nationell uppmärksamhet.
– Och då ska man veta att vi sedan länge har en lärarutbildning med god renommé och hög kvalité som gott och väl kan mäta sig med Lunds universitet och Malmö högskola.
 
Lars Carlsson berättar också att lärosätena i Lund och Kristianstad under ett par års tid arbetat med att få till ett samarbete för att kunna erbjuda ämneslärarutbildningar. Att kombinera Kristianstads utbildningsvetenskapliga kompetens med Lunds ämneskunskap är grundidén. Men se, det är inte tillåtet enligt regelverket. Kravet som ställs är att båda lärosätena ska ha full examinationsrätt på båda områdena.
– Men det utmanar vi för tillfället genom att ansöka om gemensam examinationsrätt. Vi ser detta som en möjlighet att komplettera varandra och att vi båda skulle vinna på ett samarbete. Den vägen borde vara öppen, säger han.
 
Den enes bröd, den andres död
Det som blir snett i sammanhanget, enligt Carlsson, är att de gamla universiteten fått större resurser och att man på vissa håll haft svårt att använda alla pengarna.
Lars Carlssons rektorskollega vid Mälardalens högskola, Ingegerd Palmér, nämner att 12 miljarder kronor bara ligger och skvalpar i systemet, pengar som ingen hinner nyttja. Slöseri med resurser anser de båda. Ingegerd Palmér berättar att ingen vill ta ansvar för att det har blivit så här.
– Alla svär sig fria och hänvisar till att de minsann följt sina principer, säger hon.
Enligt henne så verkar ingen ha ett helikopterperspektiv på problematiken.
 
Lars Carlsson säger att regeringen verkar ha missat att om forskningen ska byggas ut vid de gamla universiteten så måste man hitta nya forskare. Då börjar man snegla på högskolorna som rekryteringsbas. Om lärarna försvinner från högskolorna så undermineras på sikt kvalitén i högskolorna och då riskerar de att förlora sin examinationsrätt.
– Det enda rätta vore om vi själva fick dessa medel för att höja kompetensen inom vår egen lärarkår, säger högskolerektorn Lars Carlsson.
 
Martina Hilliges, rektor vid Högskolan i Dalarna, ser samma problem som kollegorna i Mälardalen och Skåne. Hon tror att regeringens politik bottnar i att man drar alltför många paralleller mellan kunskapsutveckling och marknadsutveckling.
– Forsknings- och utbildningsområdet går inte att fullt ut tolka eller stöpa om till en äkta marknad. Jämförelsen håller inte vare sig i logiken eller i praktiken. Därför blir följderna av den nuvarande politiken väldigt skev, säger hon.
 
Förstå systemet, tänk strategiskt och påverka
Vid Mälardalens högskola har man på många sätt en liknande situation som i Kristianstad. Rektor Ingegerd Palmér saknar ett systemperspektiv.
– Vad vill regeringen egentligen med sina högskolor. Den frågan får vi aldrig svar på, säger hon.
Hon vill ta upp frågan inför den kommande forskningspropositionen som ska beslutas 2012.
– Här behöver vi driva opinionsbildning, säger hon.

 

Palmér har också upplyst länets riksdagspolitiker om situationen:
– Jag har hetsat dem lite och pekat på hur vår region får en extremt liten andel av de samlade nationella forskningsresurserna. Utslaget per invånare så får vi cirka 150

kronor jämfört med universiteten som får flera tusentals kronor. Och det här speglar inte på något sätt kvaliteten här i förhållande till universiteten, säger rektorn vid Mälardalens högskola mycket bestämt.

Räddningen för högskolan har så här långt varit det goda samarbetet med näringslivet och att det på nära håll finns ett antal större företag som har intresse i högre utbildning och forskning.
– Vi har ofta gått samman med näringslivet och den offentliga sektorn och sökt externa resurser. Och det har vi haft stor nytta av. Haken är att vi bara kan söka dessa pengar om vi själva kan gå in med egna resurser. Bara i år har vi fått avstå från 13 – 14 miljoner på grund av att vi inte haft egna medel att skjuta till. Det känns trist. Forskningen håller bevisligen god kvalitet men den kan inte växa, säger Palmér.
 
Regional allians – högskolans möjlighet
Tongångarna är något positivare i Halmstad där högskolans rektor Romulo Enmark tycker att man hittat ett framgångsrikt koncept.
– Vi har aktivt valt att inte satsa brett. I stället har vi profilerat oss inom tre områden som också är en affärsidé, säger han.
 
 
Idén bakom de tre områdena, verksamhetsutveckling med särskild inriktning på innovationsvetenskap, produktutveckling med särskild inriktning på informationsteknologi (inbyggda och intelligenta system) samt livskvalitetsfrågor med särskild inriktning på hälsovetenskap, är att de ska komplettera och berika varandra så att en unik profil uppstår.
 
Så här långt verkar affärsidén hålla. Ehnmark berättar att man redan fått klartecken från Högskoleverket att starta forskarutbildning inom innovationsvetenskap och informationsteknologi.
– Ja, vi har fått klartecken för två av våra tre ansökningar och det är kul, säger han.
Men den kanske viktigaste framgångsfaktorn för högskolan är att de tre profilområdena går igen i både näringslivets struktur och regionens samlade strategi. På så vis stöttar alla aktörer varandra.
– Vår roll i det sammanhanget blir att både försöka få till relevant högre utbildning och samtidigt utveckla forskning som kan användas i vår egen region. Vi gör helt enkelt en dygd av en nödvändighet. Någon annan väg ser vi inte, säger han.
 
Rapporten om högskolepolitiken det senaste dryga decenniet:   
 

Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar