För den som har ett entydigt och tydligt mål är en bra och stabil organisation en förutsättning. För den som vill bli verkligt kompetent är samma organisation ett oöverstigligt hinder.

När jag kommer in på ett bibliotek, var som helst i Sverige, kan jag räkna med att hitta böcker om panflöjter under Ijfaz medan böcker om konståkning självklart återfinns under Rbgba. Tack och lov är det inte upp till varje bibliotekarie att bestämma hur böckerna skall sorteras. Organisationen är ett medel som skall underlätta målet, d v s låntagarens hittande av rätt bok.

De flesta arbetsplatser och mänskliga sammanslutningar fungerar som välsorterade bibliotek. Det finns en, av någon annan, fastställd organisation som förväntas hjälpa oss att nå de mål vi strävar efter. Skolan är inget undantag. Givet de mål som finns i skollag och förordningar har vi byggt en organisation som skall underlätta elevers och lärares strävan att nå fram. Lokalernas utformning, rekrytering och bemanning, timplaner och kursplaner och inte minst ämnesindelningen i sig är en gigantisk ”systematisk ämneskatalog” som ser till att vi inte blandar ihop panflöjter med konståkning. Men vad händer om vi antar att själva förmågan att organisera är en av grundkompetenserna som skolan skall bidra till hos sina elever?

Alltså – den systematiska ämneskatalogen hjälper bibliotekarie och låntagare att snabbt hitta och ställa tillbaka böcker. Däremot, eller just därför, förbjuder den både bibliotekarie och låntagare att hitta ett eget system för boksorteringen. Det faktum att det redan finns en organisation gör att vi inte vare sig får, eller behöver lära oss att, organisera.

För skolan, eller egentligen för eleverna, är den här motsättningen väldigt tydlig och dess resultat förödande. För bara några årtionden sedan kom de allra flesta unga vuxna nämligen till sin första anställning och upptäckte att det var ett bibliotek. Någon annan hade redan skapat organisation och sorteringsinstrument och för den nyanställde gällde bara att ställa in böckerna där de skall vara, d v s göra jobbet på det sätt som manualen anger. Nu upptäcker fler och fler, inte minst på arbetsgivaresidan, att den kanske viktigaste kompetensen är att kunna skapa system, inte att följa dem. I stora företag och offentliga verksamheter talar man om vikten av att ständigt organisera, inte att ha en bra organisation.

Det är inte svårt att lära sig organisera. Det är faktiskt något som faller sig ganska naturligt för de flesta av oss. Vi sorterar, rangordnar, kategoriserar och klustrar ständigt. Men när våra barn kommer till skolan kommer de fortfarande till en plats där någon annan gjort hela organisationsarbetet. Det är klokt om skolans uppgift är att ge elever en kopia av det vetande vi vuxna har. Det är väldigt oklokt om skolans uppgift är att ge elever förmåga att organisera en värld vi ännu inte sett.

Ett framtida bibliotek har inte en systematisk ämneskatalog utan består i stället av en kraftfull sökmotor som organiserar materialet utifrån just den fråga låntagaren har.

En framtida skola har inte en timplan eller en ämnesindelning utan består i stället av en kraftfull lärmotor som organiserar materialet utifrån just den fråga elevern har.

Lämna en kommentar