Vad händer i ett samhälle eller en stad när ortens största arbetsgivare plötsligt bestämmer sig för att lägga ned verksamheten eller helt sonika flytta den utomlands till ett ekonomiskt mer gynnsamt låglöneland? Vad gör man när katastrofen i ett ögonblick är ett fullbordat faktum och en galopperande massarbetslöshet står för dörren?

Skånsk kvalitétsgran CC By egevad
Skånsk kvalitétsgran CC By egevad

Vi ser den ena orten efter den andra i vårt land drabbas hårt och obarmhärtigt när krisen slår till med en hotande massarbetslöshet och utflyttning som resultat. Men ett sådant trauma kan i långa loppet lika gärna bli början på något nytt och bättre, det har nämligen visat sig vara fallet i många olika krishärdar av liknande slag runt om i Sverige.

I början av december förra året varslade skogsjätten SCA alla 53 anställda – 45 kollektivanställda och 8 tjänstemän – vid sågverket i Vilhelmina i södra Lappland om uppsägning eftersom man hade bestämt att sågverket på orten skulle läggas ned. Sågverket hade en produktion på 115 000 kubikmeter sågade trävaror av gran, samt vidareförädling i form av 30 000 kubikmeter hyvlade trävaror. Kommunalrådet i Vilhelmina, Åke Nilsson, togs bokstavligt talat på sängen av beskedet som han fick bara en timme innan det blev offentligt. I en intervju med den lokala tidningen Västerbottens-Kuriren med anledning av varslet sade kommunalrådet Åke Nilsson ”Ett väldigt hårt slag för orten. Dessvärre riskerar nedläggningen att skapa svallvågor i samhället. Det är säkert lika många till i Vilhelmina som berörs indirekt av uppsägningarna.” Den 1 juli i år var nedläggningen ett faktum och SCA:s sågverk i Vilhelmina gick i graven när den allra sista granplankan lämnade sågen. Den svenska sågverksindustrin genomgår just nu den allra värsta krisen på mer än 40 år och har bara det senaste året skurit ner personalstyrkan runtom i landet med 30 procent.

Vilhelmina är ett ganska typiskt litet samhälle i övre Norrlands inland som har varit totalt beroende av ortens stora arbetsgivare, sågverket. I tätorten Vilhelmina bor det knappt 4 000 invånare och i hela kommunen – som till ytan är större än Skåne län – finns det bara 6 900 bofasta invånare. Det är en ort och en vidsträckt kommun som alltid har präglats av fabriksnedläggningar och utflyttning så man skulle kunna tycka att befolkningen däruppe borde vara vana vid hårda bud av det här slaget. Ändå slår nedläggningen av SCA:s sågverk oerhört hårt mot en glesbygd som denna och det är väldigt lätt att förstå den pessimism och uppgivenhet som präglar befolkningen i det lilla samhället. Vad ska man leva av nu när den stora arbetsgivaren har försvunnit? Kan turismen räcka till som födkrok åt alla dessa som nu går arbetslösa i Vilhelmina? Det är inte särskilt troligt. En nedläggning som direkt och indirekt drabbar sammanlagt uppåt 100 personer är alltså ingenting annat än en ren katastrof för lilla Vilhelmina.

Det finns de facto många exempel på städer och samhällen på olika håll i vårt land som har drabbats lika hårt – eller till och med ännu hårdare – än vad fallet är med sågverksnedläggningen i Vilhelmina. Men det positiva i många av dessa tragiska nedläggningar är att det i spåren av den fruktansvärda katastrofen har fötts en helt ny och djärv Gnosjöanda med start av nya småföretag inom teknik, IT och andra tjänster. Så var till exempel fallet i Norrköping när den stora arbetsgivaren Ericsson lämnade staden och flyttade sin produktion utomlands istället. Idag kan man se att Norrköping istället har begåvats med en rad olika småföretag inom IT-sektorn. Dessutom har universitetet bidragit till att många unga människor har hittat till staden. Med olika tillvägagångssätt lyckades man vända trenden i Norrköping efter den stora katastrofen. Trollhättan är ett annat exempel som mycket tack vare sin närhet till storstaden Göteborg håller på att kravla sig ur traumat som uppstod när den stora SAAB-fabriken lade ner. Internet och alla de många olika möjligheter att driva företag online har i flera fall visat sig vara vägen ut ur krisen för personer som har blivit av med jobbet när ortens stora arbetsgivare har lagt ner. Det sägs att det kinesiska skrivtecknet för ordet ”kris” har två olika betydelser, ”hot” och ”möjlighet”. En djupgående kris i ett samhälle kan med andra ord faktiskt vara början på något nytt och bättre.

Så katastrofer liknande de som har drabbat svenska orter och städer som Vilhelmina, Norrköping och Trollhättan behöver inte med nödvändighet betyda att loppet är kört för alltid. Det gamla trosvissa amerikanska ordspråket att ”the sky is the only limit” har besannats många gånger tidigare när Gnosjöandan har blivit en språngbräda in i något nytt och större för de som har blivit av med jobbet. Den stora frågan för Vilhelmina är om befolkningen besitter förmågan att uppamma en entreprenöriell anda som kommer att krävas för att överleva. Omställningen för Vilhelmina är långt mycket större än för Norrköping, Lund och Gnosjö. Framförallt för att det som krävs för framgång aldrig tidigare har erfordrats av människorna i Vilhelmina. Men de är av segt virke…

Lämna en kommentar