De flesta bedömare är överens att både ekonomisk, social och kulturell tillväxt sker fortare i storstäder. Däremot tycks själva definitionen av storstad hänga lite i luften. Räcker det att det finns ett stort antal människor på väldigt liten yta? Nej, att människor rör sig är ännu viktigare än att de är många. 

Vi har, sedan urminnes tider, bedömt en orts kapacitet utifrån befolkningens storlek. Begreppet ”miljonstad” är en förlängning av det här resonemanget och för de flesta av oss känns det nog fortfarande vettigt att bedöma en stad eller en region utifrån dess folkmängd. Vi borde faktiskt tänka om i det fallet därför att det som verkligen skapar, och förklarar, värdet i våra stora centra är inte hur många människor det finns per kvadratkilometer utan hur många gånger de här människorna reser på ett dygn. The Tube, Le Metro,  The Subway och MRT förklarar värdet av London, Paris, New York och Singapore mer än vad städernas befolkningssiffror gör. I några städer, såsom Los Angeles, är det biltrafiken som konstituerar storstaden och Köpenhamn är en av världens cykeltätaste städer.

Det är lätt att föreställa sig att ett intensivt resande är en konsekvens av en stor befolkning och att den i sin tur attraherats av goda tillväxtvillkor. Mycket tyder dock på att orsakssambandet är det omvända. Ett ökande antal möten leder till innovation och tillväxt vilket i sin tur ger en ökande befolkning möjligheter till bättre välfärd och högre livskvalitet. Det tycks dessutom som om det finns trösklar vid vilka utvecklingen tar rejäla språng. Tre faktorer blir tydliga och det går också att fastställa vilka tröskelvärden som gäller för att en ort eller region skall ta språnget från en stor stad till en storstad. Den första, och mest uppenbara, är naturligtvis att det finns ett tillräckligt stort befolkningsunderlag. Begreppet miljonstad är inte gripet ur luften.

På samma sätt som en myrstack eller en skog inte kan vara hur liten som helst och ändå behålla egenskaperna som en stack respektive en skog behöver kan en storstad inte ha under en miljon invånare. Däremot kan invånarna utan vidare bo över en mycket större geografisk yta än vad vi vanligtvis förknippar med begreppet storstad. Avgörande är nämligen också den andra faktorn, nämligen: Invånarna måste flytta på sig inom området. De måste alltså resa – och resa ofta. En storstadsregion tycks kunna uppstå när befolkningen kommer över 200 resor per år och invånare inom regionen. Tillsammans med tröskeln för befolkningsstorleken ovan innebär det att en storstad är en plats där människor gör minst en halv miljon resor inom samma område, varje dag.,

Den tredje tröskeln är väldigt synlig men svårare att kvantifiera. Precis som rubriken antyder måste resandet kunna göras oplanerat och utan att den resande behöver ställa om sitt liv eller sitt schema för dagen. Skillnaden mellan den som helt enkelt ”tar tunnelbanan” och den som tvingas passa bussen 11.24 är också skillnaden mellan en storstadsbo och en lantis. Det sista kriteriet är det som skapar förutsättningar för Los Angeles eller Köpenhamn. Bilen och cykeln är nämligen, till skillnad från den lite glesare kollektivtrafiken i exempelvis Skåne, transportmedel som inte kräver tidtabell. Den här sista aspekten innebär också att man i en storstad planerar och genomför sin resa samtidigt som man reser. I väntan på tunnelbanan – eller i vagnen – tar jag reda på var jag bör byta och var jag bäst kliver av. Det är en helt annan logik än den som gäller i ”icke-storstad” där jag planerar resan, inklusive byten och väntetider, hemifrån innan jag ger mig iväg.

För att förstå – och påverka – urbaniseringsprocesserna och tillväxten i våra storstadsregioner är det från och med nu viktigare att granska villkoren för resandet än att fixera blicken vid nativitet, mortalitet, in- och utflyttning. De befolkningscentra som först gör sig av med tidtabellerna är motorerna för framtida tillväxt. Skälet är lika uppenbart som förbisett. Människor är inte tillnärmelsevis så viktiga för utveckling som vad möten mellan människor är. Möten är konsekvensen av åtminstone någon har flyttat på sig och således följer att ju fler som flyttar sig, desto fler intressanta och värdefulla möten uppstår det.

Lämna en kommentar