Ett samhälle är väl, per definition, något som hålls samman. Det är inte nytt. Vad som håller samman samhället är olika typer av relationer eller egentligen kommunikationsmönster.

Alltså är ett samhälles storlek och täthet beroende av kommunikationsmöjligheterna.  Med ökande förmåga till kommunikation ökar också vår uppfattning om vad som är ”vårt” samhälle.  Vad är det då som kommuniceras? Vi pratar ofta om flöden och i samhällsbygget är det kanske flödet av information, kapital och tjänster som är viktigast. Information flödar genom skolsystemet, sjukvården, massmedia och folkbildning. Kapital flödar genom banker, riskkapitalister, skattesystem och handel. Tjänster flödar genom att vi specialiserar oss och byter elektrikerns tjänster mot sjuksköterskans (ofta med ett tillfälligt hopp ner i kapitalflödet). Gemensamt för alla de här tre flödena är att de är väl strukturerade och väldigt koncentrerade. Skolan, förlaget, banken, skatteverket, riksdagen och de tjänsteproducerande företagen är noder i ett väldigt grovmaskigt distributionsnät. Ungefär som järnvägsnätet skapar en grov struktur för transport av gods och människor. Järnvägsnätet skapade också väldigt välstånd för de som fanns nära stationerna, knutpunkterna. På samma sätt har samhällsnoderna skapat välstånd för de som finns i, eller nära, banker, förlag, departement eller konsultföretag.

När kommunikationsmöjligheterna radikalt förändras kommer också de här knutpunkterna att förlora i betydelse. Bilen och bilismen gjorde det fysiska kommunikationsnätet väldigt mycket mer finmaskigt. Det var början till slutet för Eslöv, Laxå, Hallsberg och Krylbo. På samma sätt kommer digital kommunikation att riva sönder förutsättningarna för våra nuvarande noder, alltså de för kapital, tjänster och information.

Det gemensamma begreppet för de allra första och rudimentära tecknen på en sådan ny småskalig struktur är kanske det vi kallar crowdsourcing. Låt oss titta på de några exempel. Jag kommer från och med nu att använda begreppet ”grovmaskigt” om det samhälle vi hittills känner och ”finmaskigt” om det vi är på väg att erövra.

I det grovmaskiga samhället samlas miljoner sparares småslantar i en eller några banker. För att starta bank krävs oktroj, d v s ett särskilt tillstånd från staten, och banken kan i sin tur låna ut pengar till den som behöver öka sin likviditet. Banken är alltså en ganska ovanlig mittpunkt i ett nät med en trattformad struktur på båda sidor. Många långivare, en bank, många låntagare.

Med strukturer som Funded by me, Kiva mikrolån, Kickstarter eller Mikrofinansinstititutet kopplar man ihop små långivare direkt med små låntagare. Det är inte längre två trattar med en smal kanal i mitten utan ett nät där många punkter på ena sidan hänger ihop med många punkter på andra sidan.

När det gäller tjänster ser vi exakt samma, om än långsammare, utveckling. Det finns en rad forskningsprojekt som bygger på finmaskighet. Ett som verkligen fångade mitt intresse var ett som sjösattes (!) av NOAA, USAs motsvarighet till SMHI. Amerikanska och brittiska flottan har i flera hundra år antecknat väderdata ombord på sina fartyg. Anteckningarna är detaljerade, timme för timme och väldigt omfattande. Men – de är skrivna för hand i fartygens loggböcker och därför helt oanvändbara för forskningen. Genom att lägga ut bilder av loggböckerna och be allmänheten skriva av observationerna i ett formulär blir alla siffror digitaliserade. Nästan 17.000 frivilliga har skrivit av 1.600.000 observationer. Siffror som alltså gör vädret analyserbart  från 1850 fram till andra världskriget. Arbetsinsatsen är oerhört och helt utanför någonting som skulle vara rimligt om det gjordes inom meteorologiska institutet eller inom något universitet med aldrig så extensiv forskningsbudget. På samma sätt ser vi ett antal projekt växa fram där vi helt enkelt använder varandra för att få tjänster utförda på ett sätt, och med en prislapp, som vi inte kan komma i närheten av i det grovmaskiga nätet.

De här två exemplen är intressanta ur en tredje synvinkel. I det grovmaskiga nätet fanns ingen överföring av åsikter och preferenser från långivare till låntagare. Jag, som sparar pengar i banken, har ingen påverkan på vilka låntagare banken i sin tur bestämmer sig för att betjäna. Den som säljer sina tjänster till SMHI har normalt ingen, eller nästan ingen, påverkan på vilka uppdrag SMHI vill prioritera eller inte prioritera. När nätet blir finmaskigt slinker inte bara kapital och tjänster igenom utan också information. Mikrolån kommer alltså att ske bara om de verkliga långivarna, d v s spararna, tycker att låntagarna är värda lån. De tusentals människor som läser väderobservationer kommer bara att göra det om de, en och en, tycker att projektet i sig är meningsfullt. Vi för alltså för första gången information igenom nätet – i exakt samma kanaler som kapitalet och tjänsterna.

Det går knappast att överskatta den betydelse det får om information om preferenser verkligen kanaliseras i samma nät, och samtidigt som, kapital och tjänster.  Ändå kvarstår frågan om den logistik som bara handlar om just information. Facebook, Twitter, Youtube och andra sociala media är på väg att göra med tidningshus, skola och riksdag vad Fundedbyme gör med bankväsendet. Det grovmaskiga nätet kortsluts av det finmaskiga. Vare sig vi vill eller inte kommer beslutsfattande och resursallokering i samhället att gradvis, men säkert, flytta från systemet med två trattar och en smal mittpunkt till ett många-till-många nätverk.

Det finns två förlorare på den resan. Den ena är alla de som sitter på knutpunkterna. En fastighet i Laxå tappade i värde när bilen kom. Bankens chefspositioner löper samma risk just nu. Den andre förloraren är de som kontrollerar samhället. Att införa amorteringskrav, informationskampanjer eller riktade ekonomiska stöd för vissa tjänster fungerar bara om det finns en eller några kontrollerbara noder. KIVA-lån kan helt enkelt inte styras med lånetak eller amorteringskrav. Twitterstormar kan vare sig skapas eller dämpas med spindoktorer. Det finmaskiga nätet kräver helt andra mekanismer för att hantera obalanser och oönskade effekter. Det måste vi lära oss ganska snabbt.

Lämna en kommentar