Den 14:e mars anordnade Linneuniversitetet ett seminarium med syfte att dels belysa forskning kring sociala företag och samhällsentreprenörskap och dels diskutera universitetets (samhälls)entreprenöriella roll i samverkan med civilsamhället. Gränsbrytning var på plats under hela dagen för att undersöka samhällsentreprenörskapets möjligheter, förutsättningar och behov.

Sociala företag och samhällsentreprenörskap

Dagens samhälle med dess snabba förändringar och stora utmaningar kräver innovativa sätt att mobilisera och organisera människor och resurser. Bara så kan nya mångskiftande sociala behov tillgodoses. Den offentliga sektorn och de traditionella företagen räcker då inte själva till. Dessutom behövs sociala företag och samhällsentreprenörskap som också engagerar ideella krafter. Detta har inte minst märkts i Växjö där idag ett stort antal sociala företag och kooperativ kompletterar offentlig och privat verksamhet.

Så stod det i inbjudan till seminariet och centralt för den forskning som presenterades under dagen var medskapande där forskning bedrivits tillsammans med de sociala företag och samhällsentreprenörer som varit studieobjekt och det uttalade syftet med forskningen har varit att återinvestera ny kunskap i samhället och de sociala företagen. På så sätt sker samverkan redan på forskningsstadiet. Professorn, tillika seminarieledaren Bengt Johannisson inledde dagen med att kort diskutera de olika bilder som florerar av samhällsentreprenörskap och sociala företag;

En bild av Samhällentreprenörskap och sociala företag är att det är en restpost i den egentliga ekonomin. […-…] En annan bild är som; möjliggörare för valhänta företag och offentliga verksamheter, ett kreativt sätt att mobilisera och organisera de många över sektorsgränser, ett medel för att i handling omsätta demokrati.

Han sammanfattande sitt resonemang med att konstatera att oavsett definition, så krävs dessa fenomen för att göra det svenska samhället komplett. Denna inledande begreppsdiskussion, som visar på diversiteten i begreppen, visade sig också ha en klar korrelation med det efterföljande seminariet och samtalen där forskare, politiker och praktiker dels visade på exempel på skiftande uppfattning om sociala företag och dels presentera forskning som bedrivits i och om sociala företag och samhällsentreprenörer och som påvisade den mångfald som ryms i begreppen. Den allra viktigaste insikten under dagen kom dock att handla om den praktiska verksamheten, om förutsättningar för medskapande mellan olika sektorer och behovet av gränsöverskridande samverkan. I exempel som presenterades under dagen möter den snabba och föränderliga atmosfär som präglar företag inom den sociala ekonomin den mer trögflytande och långsamma forskning som präglar universitetet, ett möte som inte är helt utan friktion.

Gränsöverskridande samverkan

Ett sådant exempel är Erik Rosells företagsekonomiska avhandling Entreprenörskap som kommunikativ handling som han disputerade på under dagen och som bygger på forskning kring Nätverket SIP (Samhällsförändring i Praktiken), från början ett ideellt kompisinitiativ, som nu är ett kluster av olika sociala företag och föreningar med verksamhet inom en rad olika områden, exempelvis hjälpmedel för funktionshindrade, medborgerligt engagemang i lokalsamhället och sociala medier. Avhandlingen är i sig själv ett friskt bidrag till den växande kunskapen om sociala företag och behovet av samverkan mellan olika sektorer och aktörer i samhället för att lösa och bemöta de snabba förändringar och stora utmaningar som det moderna samhället ställs inför. Än mer intressant är själva forskningsprocess, realiserad med medel från KK-stiftelsens OSIS-program (Organizing Societal Initiatives in Sweden), som utgår från att analysera de processer som händer i mötet och samverkan mellan akademi och civilsamhälle genom. Sofie Sjöstrand, verksamhetsledare för nätverket SIP, berättade under seminariet att de redan i början av forskningsprojektet uttryckt att de inte ville bli forskade på, utan ville kunna använda forskningen och dessutom att de ville ha en samproduktion. Rosells avhandling handlar således om Nätverket SIP, men utgår från forskaren och organisationens möte och deras fortsatta medproduktion av kunskap som i sin tur omsätts till utbildningar, artiklar, och ett breddat och omdefinierat begrepp om vad entreprenörskap innebär. I avhandlingen slår en av nätverkets grundare fast;

Det är en framgångsfaktor att inte vara fast i en enda roll i en enda organisation utan att man kan samverka och samarbeta med allt och alla. Kan man röra sig fritt i i föreningsvärld, projektvärld, företagsvärlden, mellan olika myndigheter så kan man alltid hitta lösningar för det man vill göra

Dysfunktionella system, feltänk och behovet av en förändrad logik

Utifrån dessa tankegångar kan sektorsgränser starkt ifrågasättas, speciellt i en allt mer föränderlig och komplex värld. Samtidigt får entreprenörskap en vidare innebörd och delvis annan tolkning. I det samhällsentreprenöriella perspektiv som SIP använder sig av är det lösningsdrivna starkt influerat av traditionell entreprenörskapslogik, man ser ett problem som man sedan erbjuder en lösning på. Skillnaden är dock påtaglig, som AW Johansson, handledare till Erik Rosell, uttrycker det;

SIP byggs i grunden upp av ett kompisnätverk. Dess ursprung är inte kommersialism […-..] Samhället byggs inte upp av kommersialism och det måste vi som universitet förmedla

Det Johansson påvisar är i själva verket fundamentalt för samhällsentreprenörskapets framtid, något som flera av de representerade entreprenörerna och företagen vid seminariet vittnar om. Tomas Staaf vid det sociala kooperativet Macken i Växjö som bland annat arbetar med SFI-undervisning och yrkesutbildning, menar att det i många fall är hopplöst att få lån av banken om man inte äger ett hus som kan belånas. Samtidigt diskuterar han och flera andra kraven på affärsplaner, vinst och svårigheten i att ”anpassa” verksamhetsplaner för att få tillgång till utlysta pengar. Kravet på en fast plats och klara rutiner blir en paradox för företag som präglas av formlöshet och kreativitet. Ett flertal forskare är också inne på det feltänk som det rådande systemet genererar. Björn Bjerke, seniorprofessor i entreprenörskap och författare till boken Publikt entreprenörskap, menar att samhällsentreprenörer, eller som han kallar dem, publika entreprenörer inte kompenserar för brister i det offentliga utan snarare agerar i ett utrymme mellan det kommersiella och det sociala, vilket också medför ett behov av företagsmodeller för detta utrymme. Jan Alpenberg, tillsammans med flera av de praktiserande entreprenörerna, menar att det finns ett skriande behov av finansiering;

Bankerna gör inte sitt jobb idag, de har blivit så rädda för riska att de inte ens lånar ut pengar till sammanhang där det inte finns någon risk, det tyder på en dysfunktion på finanasmarknaden. Det behövs nya möjligheter att få tillgång till kapital

 Framtida forskning inom området är bland annat inriktad på att undersöka nya finansieringsformer för sociala företag. I ett nytt projekt, finansierat av Ingvar Kampradstiftelsen, ska Alpenberg med flera dels göra en systematisk utvärdering av kreditgarantiföreningar, dels studera de interna processerna i sociala företag som Macken och slutligen utveckla en pilotmodell för hur socialt-, kunskaps-, och finansiellt kapital kan göras tillgängligt för landsbygdens marginaliserade företag och människor, vilket i sin tur kan leda till nya intitiativ på personlig-, organisatorisk- och regional nivå. Forskningen handlar alltså om att skapa utrymme för sociala företag och samhällsentreprenörskap snarare än att tvinga in dem i befintliga modeller och system, eller som Alpenberg uttrycker det och som bör prägla all samhällsutveckling;

Vi måste ifrågasätta de institutionella harmoniseringskraven, olikhet gör oss vitala

Lämna en kommentar