Politik får inte bli fia med knuff

CC By Andrew Mason

När man vill attrahera så många som möjligt kan det vara frestande att förändra själva produkten. Det är som det skall vara men om man förenklar den till den grad att den blir lätt att sälja men omöjlig att använda har man skaffat sig problem. Det är vad som är på väg att hända med det politiska arbetet.

Mångfald är inte ett mål utan ett medel…

Mångfald har under de senaste åren blivit ett av de hetaste modeorden, jämte ord som kompetens, innovation, entreprenörskap och kreativitet. Allt fler företag, organisationer och arbetsplatser talar om ett aktivt arbete för att främja mångfald och tar fram mångfaldsplaner, -strategier och -policies. Alla verkar tala om det, men hur används det i praktiken?

När rätten till rörlighet inskränks så lär vi märka det, eller?

När människor förvägras sin rörlighet som i fallet med murar och med gränser, såväl fysiska som digitala och mentala, är det ett hot mot den öppna världen. Vi som har full frihet att förflytta oss var vi vill kanske inte tänker på rätten till rörlighet och förflyttning som en grundläggande rättighet men för dem som förhindras rörlighet innebär det en förlorad möjlighet att delta fullt ut i samhällslivet och i den globala, gemensamma, världen. Det innebär att förvägras sitt mänskliga värde.

Trösklar i innovationsekonomin

En löpare vet att i branta sluttningar måste man ta kortare steg. På samma sätt är det i ett samhälle där innovationsgraden ökar. De långa kliv som lämpar sig väl för ett relativt beskedligt utvecklingstempo måste bytas ut mot ett mycket snabbare fotarbete framöver. Men det ställer också krav på själva underlaget. Hur ser ett samhälle ut där de få och långa stegen byts ut mot många och korta?