Allt liv som vi känner till finns inom ett tunt skikt på cirka två mil runt vår planet, från bottnarna på djuphavsgravarna till vår atmosfärs yttersta gräns. Det är lika kort som avståndet mellan Lund och Malmö. Människan kan utan konstgjorda hjälpmedel leva inom en fjärdedel av det, från havsytan upp till fem kilometers höjd.

life

Den sträckan går de flesta av oss på en timme. Den längre sträckan cyklar vi på samma tid. Vi kan cykla oss igenom hela livets utrymme på en timme. Den tunna hinnan av luft och vatten är förutsättningen för allt liv.

Det är några miljarder sedan livets första gnista tändes, i en varelse som för länge sedan är försvunnen och bortglömd. Människan är av de allra yttersta grenarna i det stora myllrande evolutionsträd som sett livsform efter livsform utvecklas, och i de allra flesta fall försvinna.

Efter oss kommer något annat. Evolutionen är en obändig kraft. Varje enskild egenskap hos varje enskilt liv idag har vi något tillfälle inneburit en evolutionär fördel. Det har dock aldrig hos någon art utvecklats en egenkontrollerad hämmare av överpopulation eller omvärldsbelastning. Den delen har alltid yttre faktorer som sjukdomar, födotillgång, predatorer, tekniska hinder eller populationstäthet tagit hand om. Människan är den första art som i större skala förmått upphäva begränsningarna för överbelastning av livsmiljön.

Idag lever ungefär sju miljarder människor på jorden. Befolkningen beräknas växa till nio miljarder de kommande decennierna innan den kanske minskar igen.   Den mentala bilden  blir lätt att vi varit lika många under lång tid. Men föreställ dig: för tvåtusen år sedan var vi i ungefär trehundra miljoner människor. Befolkningen ökade sedan mycket långsamt fram till trettonhundratalet. Digerdöden i Europa gjorde att antalet människor minskade och det tog några hundra år innan en ny ökning kunde skönjas. Den första miljarden passerades för drygt etthundrafemtio år sedan. Den andra miljarden för mindre än ett sekel sedan. Nu är vi mer än tjugo gånger fler än för tvåtusen år sedan, sju gånger fler än för etthundrafemtio år sedan och mer än tre gånger fler än för hundra år sedan. Bara mängden människor innebär en ökad belastning på livsmiljön.

Den moderna människan har lyckats upphäva många av de faktorer som för tidigare generationer och alla andra arter och varit hämmande för populationsökningen och omvärldspåverkan. Hur förhåller vi oss till denna för hela evolutionen helt nya situation? Utvecklingen har inte givit oss något medfött sätt att hantera det. Jo, kanske – några av de artunika egenskaper människan utvecklat är förmågan till abstrakt tänkande, intelligens och kreativitet.  Vi har som många andra varelser också en möjlighet till empatiskt handlande och solidaritet även utanför individens eller flockens gränser

Under utvecklingens gång har vi skapat begreppen människa OCH naturen och skiljt ut oss från vårt ursprung.  En verkligt stor gränsbrytning vore att åter betrakta oss som blott en del av den stora livsprocesssen, och samtidigt kunna hävda vår egen arts självklara livsutrymme.

Det finns möjligheter för de förväntade nio miljarderna människor att leva ett gott liv tillsammans med våra andra medvarelser på jorden. Idag beräknas t.ex upp emot hälften av jordens livsmedelsproduktion gå till spillo utan att ätas upp.  Enbart det ökade antalet människor som lever på jorden medför samtidigt en större belastning på alla system. Det betyder inte att vi måste bli färre men att vi behöver ompröva hur vi lever, och vad vi värderar om vi vill att alla människor ska uppleva livskvalité och om den biologiska mångfalden och en frisk miljö – förutsättningen för livet – ska bevaras

Grundvärdet behöver vara att våra handlingar ska åstadkomma en så liten belastning på vår livsmiljö som möjligt. Allt liv lever av annat liv och påverkar omgivningen. Frågan är bara i vilken grad. Det finns mängder av exempel på hur aningslöshet och okunskap orsakat närmast irreparabla skador. Allt från översaltningen av jordarna i Mesopotamien, Aralsjöns försvinnande, avskogningen runt Medelhavet till användandet av kvicksilver och miljögifter i jordbruket.

En hållbar utveckling förutsätter ett skifte av tankemönster och värderingar. Ett större användande av den kreativitet som är en av människans unika egenskaper. Ett övergivande av föreställningar om att vi är särskiljda från den övriga skapelsen och att vi är evolutionens mål skulle innebära en förutsättning för en mer hållbar framtid. Att fullt ut förstå människan som en biologisk varelse bland andra, i en känslig och tunn hinna av liv.

Det finns enorma utvecklingspotentialer och affärsmöjligheter i det som brukar kallas grön teknik. Om vi förmår att ta steget från föråldrade lösningar och teknik – släppa greppet om gamla föreställningar – och ta steget över till en ny dimension kommer vi att överleva, både ekonomiskt och med livskvalitet. Som alltid vid avgörande förändringar kommer det att knaka rejält och det gamla kommer att hålla emot hårt. Men skiftet är nödvändigt, liksom många av de tidigare i historien. Hur många hävdar numera om att jorden är platt?

Lämna en kommentar