EU: Merparten av den utjämning som skett mellan regioner kan inte kopplas till EU:s sammanhållningspolitik. Den hör snarare samman med förändringar i den nationella politiken, såsom beskattning, sociala trygghetssystem och offentlig service haft störst inflytande. Det menar den svenske professorn Daniel Tarschys vid Stockholms universitet som har granskat sammanhållningspolitikens effekter utifrån de data som presenteras i den femte sammanhållningsrapporten.  I sin granskning kommer han fram till ett antal slutsatser som går stick i stäv med gängse uppfattningar: De ekonomiska klyftorna mellan Europas regioner är inte så stora som de vanligtvis framställs. De klyftor som däremot växer är mellan städer och kringliggande perifera regioner. De insatser som krävs där är det snarare den nationella nivån som är bäst på att bedöma. Tarschys kritiserar också de många utvärderingar av sammanhållningspolitiken som han menar ofta håller en låg kvalité. Vidare presenterar EU-kommissionen allt för ofta sammanhållningspolitiken som ett win-win-koncept, och därmed tonar ner det faktum att politiken också bär på en inneboende konflikt mellan att ekonomiskt stötta regioner som hamnar efter och stöd till initiativ som i högre utsträckning bidrar till landets samlade tillväxt.   Läs mer:    NRU Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar