EU: Den senaste vändningen i Europas finanskris innebär dåliga EU-politiska nyheter för den svenska staten. Ett troligt utfall är att statsminister Reinfeldt blir sidosteppad i europeisk politik. Det betyder i så fall att svenska regioner får kavla upp ärmarna och gripa sina egna chanser i europeiska sammanhang.

Rubrikerna kring finansoron i eurons länder har under sommaren blivit mer och mer dramatiska. Fler länder dras med, tvingas be om hjälp utifrån och snabbintroducera drastiska åtstramningspaket för att hålla spekulanterna från dörren. Trycket har varit hårt på Tysklands förbundskansler Angela Merkel, på den franske presidenten Nicolas Sarkozy och på den Europeiska centralbanken att lägga upp än mer pengar på bordet för att rädda utsatta grannar. Ombedda att rädda först Irland, sedan Grekland och därefter Portugal, krävde duon Merkel/Sarkozy i vintras i utbyte att alla euroländer skulle ingå en ”Euro +-pakt” med tuffa krav på hur statsfinanser och nationella budgetar sköts. Ilskna reaktioner blev det första svaret från övriga EU men alla fick snart inse nödens lag och pakten blev antagen på vårtoppmötet. Ökande bekymmer När så de större ekonomierna Italien och Spanien också sett ut att krackelera, kom Merkel och Sarkozy tillbaka den 16 augusti med hårdare krav på sina kolleger. Dessa förslag gäller i första hand euroländerna – t ex att alla måste införa budgettak i sina grundlagar – men de politiska effekterna spiller över på icke-eurolandet Sverige. Merkel och Sarkozy vill skapa ett politiskt eurostyre som kan stå i fokus och lugna marknaderna när allt gungar. I praktiken handlar det ganska exakt om att

börja hålla toppmöten mellan stats- och regeringschefer minst två gånger om året. Som ordförande vill de se Herman van Rompuy, EU:s ordförande och ledare av alla EU-toppmöten. Av samordningsskäl kommer med all sannolikhet euro-toppmötet att förläggas i anslutning till EU-toppmöten, lämpligen kvällen/eftermiddagen innan.

Just som Anders Borg Just så går det nämligen till idag när EU:s finansministrar möts. Kvällen innan träffas de 17 euroländernas ministrar som diskuterar, grälar och enas i viktiga ekonomiska frågor. Dagen efter släpps Anders Borg tillsammans med en brittisk, en dansk och några östeuropeiska finansministrar till ett EU-finansministermöte. I realiteten handlar det mest om att informera de sist anlända om vad man har kommit fram till. Tid och plats eller lust att riva upp mödosamt tillkomna majoriteter för eftersläntrarna, finns sällan. Allt talar för att scenariot för EU-toppmöten i framtiden blir identiska. Statsminister Fredrik Reinfeldt får räkna med att på pappret se ut som full medlem, men i verkligheten bli sidsteppad, precis som Anders Borg ofta blir det idag. De svenska kommunerna och landstingen står i så fall inför att förlora tillgången till en representant som talar i deras intressen, när regionala frågor når upp till toppolitikerna för övergripande och avgörande beslut.

 

Svensk region på egna ben   I så fall måste svenska regioner falla ännu mer tillbaka på egna krafter. Påverkansarbetet måste skärpas på alla nivåer – gentemot EU-kommissonen, mot Europaparlamentet, i Regionkommittén – om Sverige förlorar inflytande i den mest centrala instansen. Förmågan att vara tidigt ute med synpunkter, att skapa allianser för att få igenom politiska önskemål och kunskapen om hur man argumenterar övertygande, blir avgörande. Den planerade regionreform som väntas göra svenska landsdelar organisatoriskt starkare, kan få större betydelse för hur de svenska regionala frågorna klarar sig i EU-samarbetet, än någon hittills förstått. Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden:

Ylva Nilsson

Lämna en kommentar