FINLAND: I Finland börjar allt fler bli införstådda med att det behövs något utöver den så kallade kommun- och servicestrukturreformen för att bemästra de stegrande kostnaderna för hälso- och sjukvården.  

Antagligen kommer så kallade miljondistrikt kring universitetssjukhusen att tar över en del kvalificerade uppgifter av de nuvarande centralsjukhusen medan nya strukturer byggs för viss specialsjukvård, hälsovård och socialvård.
 
Nya sjukvårdsområden
De nya och större sjukvårdsområdena blir föremål för lagstadgad försöksverksamhet runt om i landet medan kommuner som hittills inte har förstått att ta med socialvården i konstruktionerna kring vården kommer att tvingas att göra det.
Den kommande lagens betoning på patientens valfrihet bäddar också för beställar- och producentstrukturer, som bättre än hittills kan konkurrensutsätta vården och som samtidigt ta fasta på kvalitetsaspekter. Kravet om omstruktureringar i vården kommer förstås att innebära både hot och möjligheter för kommunerna.
 
Nytt tänkande kring vården
Patienterna får räkna med större enheter och längre avstånd medan kommunerna sannolikt via rationalisering och bättre specialisering kan få ner kostnaderna. Då direktören för det finländska Kommunförbundets svenska verksamhet, Kristina Vikberg, i mars besökte Vasaregionen kastade hon en brandfackla om en tvåfrontslösning kring svensk vårdservice, en kring Vasa och en kring Jakobstad-Karleby.
Idén befanns intressant i den meningen att den flaggade för en övergång från en produktionsstyrd vård till ett serviceorienterat vårdtänkande. Vasa sjukvårdsdistrikt har tjänat som en god garant för svenskspråkig beslutsmakt, men ett nytt serviceorienterat vårdtänkande förutsätter att tonvikten då det gäller den viktiga, språkliga aspekten flyttas från produktionen till beställarorganisationen.
Nationell hälsovårdsfond
Men i Finland finns just nu också en hel del andra bollar i luften. I början av året levererade statsminister Matti Vanhanen (C) en vision om en nationell hälsovårdsfond som innebär att alla pengar som staten, kommunerna och Folkpensionsanstalten använder för vården skulle föras till en fond som finansierar hälsovård för alla medborgare.
Visionen utgår ifrån en omsorg om invånarna i de fattiga regionerna efter att urbaniseringen har gjort sitt och landsbygden har tömts på förvärvsarbetande skattebetalare.
Fondidén är inte ny. Tjänstemännen i Finland har länge ha grubblat på hur man kunde förstatliga specialsjukvården utan att kommunerna skjuter över kostnaderna från den kommunala hälsovården på staten.
 
Antagligen var det ett skäl till att Europa och migrationsminister Astrid Thors (SFP) stödde idén, som alltså skulle innebära att kommunerna försäkrar sina

invånare varefter fonden ansvarar för att de försäkrade får hälso- och sjukvård.

Enligt Thors skulle en nationell hälsofond ge invånarna ökade möjligheter välja den vård de behöver oberoende av kommun- och distriktsgränser. Tanken är att invånarna skulle kunna rösta med fötterna ifall vården inte är väl ordnad.
 
Inga ovationer
På Finlands kommunförbund har förslaget inte fått några applåder. Enligt Kari Nenonen, vice verkställande direktör på Kommunförbundet, skulle en modell där hälsovårdstjänsterna beställs centraliserat förlora kontakten med de lokala behoven samtidigt som kostnaderna skulle stiga.
– I centraliserade försäkringsbaserade system får producenterna en allt viktigare roll vid prissättningen och då tenderar kostnaderna att stiga, sa Nenonen då han talade i Åbo den 25 mars.
 
Kari Nenonen lät också förstå att Finlands nuvarande vårdmodell är kostnadseffektiv i en internationell jämförelse och att det i den pågående strukturomvandlingen kan vara förödande att blanda in främmande element som en statlig hälsovårdsfond.
På samma linje var också kommunförbundets vice vd Timo Kietäväinen då han talade på Kymmenedalens landskapsträff i Kouvola den 22 april. Kietäväinen sade att en fond kan splittra social- och hälsovårdens enheter som  

 

snarare borde knytas närmare varandra för att garantera vård till den åldrande befolkningen.
Kietäväinen tror inte att tillgången på vård i glesbygden vore bättre garanterad i en centraliserad fondmodell än i den nuvarande modellen som inbegriper statsandelar till kommunerna.
– Systemet med en vårdfond passar bäst i ett homogent område med standardiserade tjänster, gemensamma behov och en välfungerande marknad, sa han.
 
Från produktion till service
Var man landar vet ännu ingen. Men en nyansskillnad kan helt klart anas: Medan vården hittills har varit produktionsstyrd debatteras framtidens vård i Finland mer och mer i termer av service.
 
Bland annat talas det i Finland en hel del om servicesedlar. Tammerfors stad tar från och med juni i bruk ett system med servicesedlar för sitt serviceboende.
Redan det innebär något av ett paradigmskifte.
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Kenneth Myntti
Lämna en kommentar