NORGE: Extrema rikedomar i kombination med en mycket gles befolkning har tvingat de boende i Finnmark att ta nya grepp för samhällsutvecklingen. – Utmaningen ligger i att i varje fråga tänka bortom Finnmark och i alla avseenden se till hela regionens behov, säger Målfrid Baik, näringslivschef vid fylkekommunen.  

Längst upp i norra Norge ligger Finnmark, även kallad porten in till Ryssland. Områdets olje- och gasfyndigheter i kombination med mineraler och rika fiskevatten gör att regionen i en mening är oerhört attraktiv. Men en åldrande befolkning och utflyttning av unga sätter regionen i ett klassiskt dilemma, där allt färre ska göra allt fler människors jobb. De konventionella lösningarna räcker inte.   Ohållbar situation Situationen i Finnmark är på sikt ohållbar. Åtminstone om man enbart ser till läget inom regionens egna gränser. Inte ens om alla ungdomar skulle välja att bo kvar och jobba på plats skulle det täcka regionens samlade behov av arbetskraft. – Vi har helt enkelt tvingats att gå utanför Norges gränser och kontinuerligt söka efter ny arbetskraft, säger Målfrid Baik. Han poängterar att detta egentligen inte är något nytt fenomen: – Här i Finnmark finns en lång historia av flerkulturellt utbyte genom både finsk och rysk invandring.   Som exempel nämner hon den norska fiskeindustrin som sedan länge anställt thamiler från Sri Lanka. Begrepp som ”flight in and flight out” illustrerar den pendlingstrafik av inhyrd arbetskraft som jobbar under kortare eller längre perioder regionen och som kommit att sätta sin speciella prägel på Finnmark. – Pendlingstrafiken har varit speciellt intensiv under uppbyggnaden av Snövit (ett norskt oljefält i Barents hav) men även kring den nyöppnade gruvindustrin i Sydvaranger, säger Baik.   Deltidsbemanning är melodin För att hitta ny arbetskraft samarbetar man nära statliga Innovation Norges kontor i Finnmark. – Innovation Norge har ju kontor på många håll i världen men flest intresserade har vi fått från Ryssland och Centraleuropa, säger Stein Mathisen, direktör vid kontoret i Finnmark. Han säger att intresset oftast följt konjunkturen: – Finns jobben hemma så är ju färre intresserade av att söka sig hitåt.   Långsiktig strategi för ökad bofasthet Det som är nytt är däremot fylkets ansträngningar att försöka skapa mer varaktigare förhållanden på platser dit merparten av befolkningen pendlar. Syftet är att de ska lockas till en mer bofast tillvaro i Finnmark. – Språkutbudet på skolorna är överlag bredare här än på andra håll. Mina barn har exempelvis både fått lära sig finska och ryska under sin skoltid, säger Baik. Hon pekar också på att kommunerna i Finnmark har blivit mycket bättre på att samarbeta. Bland annat finns här ett större gemensamt regionalt utvecklingsprojekt med fokus på västra Finnmark, för integrera utlandsfödda arbetare som valt att bosätta sig där permanent.   Tajt samarbete ger vinster Men samarbetet går inte enbart ut på att fånga upp pendlarna. Alla långsiktiga initiativ som berör samhället är tätt sammanvävda med näringslivsfrågor, stöd till företag och forskning och innovation. Strukturerna i Finnmark inte så avvikande från andra fylken, med den avgörande skillnaden i att man arbetar mycket tätare: – Innovation Norge och Finnmarks fylkeskommun har exempelvis gemensam verksamhetsplanering. I dagsläget är de helt sammanvävda. Det är helt unikt i Norge. Något annat vore samtidigt otänkbart, säger Baik. Arbetssättet är också typiskt för alla offentliga aktörer i regionen: – Vi har inte råd att jobba var och en för sig. Det gäller att tänka innovativt hela tiden. Helst ska allt vi gör också gagna hela regionen, säger fylkeskommunens näringslivschef. – I andra fylken där samma aktörer har lite mer muskler så finns inte alltid den grundläggande tilliten och samarbete kan lätt mynna ut i en dragkamp där alla blir förlorare.   Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar