EU: Idag röstar Europaparlamentet om sammanhållningsrapporten, som skissar på de kommande reformerna av EU:s regionalpolitik. Gränsbrytning har träffat Markus Piepler, den ansvarige Europaparlamentarikern.  

I och med att EU-parlamentets regionutskott redan har antagit sin ståndpunkt så är omröstningen i plenum i dag (torsdag) mest en formalitet.   När det gäller EU:s sammanhållningspolitik så går skiljelinjerna mer mellan olika länder än mellan politiska partier, säger Markus Piepler, tysk kristdemokrat, som är den ledamot som bereder frågan i parlamentet.   Mellankategorier splittrar partier Det tydligaste exemplet på det är åsikterna om EU-kommissionens förslag om att skapa en ny kategori regioner, för de som räknas som fattiga (med en BNP på mindre än 90 procent av genomsnittet), men som inte får del av det särskilda stödet för de allra fattigaste regionerna (de med en BNP på mindre än 75 procent av EU-snittet). En sådan mellankategori har fått stöd i EU-parlamentet, men splittrat flera partigrupper.   Markus Pieper är starkt kritisk mot förslaget, men fick inte med sig sin partigrupp, högergruppen EPP, på den linjen, och heller inte en majoritet av ledamöterna i regionutskottet. De som argumenterar för en mellankategori anser att steget mellan fattiga och rika regioner idag är för stort. En fattig region förlorar för mycket på att komma över tröskeln och räknas som rik. Markus Pieper håller inte med om det, utan tycker att utfasningen idag fungerar bra. – Det här är skandalöst, säger han och pekar på listan över de 28 regioner som nu kommer att hamna i den tilltänkta mellankategorin. – Vi måste koncentrera pengarna till de allra fattigaste regionerna. Vi behöver inte dessa pengar, säger han med hänvisning till de tre tyska regioner som finns med på listan.   Sju franska, fem brittiska, tre italienska finns också med, men bara en skandinavisk region: finska Itä-Suomi. Enligt Markus Pieper kommer mellanregionerna att låsas fast av strategin. Till exempel kommer ett toppuniversitet som ligger i en mellanregion kunna söka pengar till projekt inom regionen, men inte till mer avancerade projekt tillsammans med entreprenörer i en annan region.   EU:s fonder ska koordineras bättre I mångt och mycket följer parlamentet EU-kommissionens linje i sammanhållningspolitiken: EU ska få ut mer av varje spenderad euro, genom att stödet till regioner ska bli mer villkorat och resultatorienterat. Ett exempel på den allmänna effektiviseringsviljan är att koordinera de olika EU-fonderna bättre.   I fjol föreslog de fyra kommissionärer som har ansvar för regionalpolitik, fiske, jordbruk, och arbetsmarknadsfrågor att deras respektive fonder ska regleras av ett ”gemensamt strategiskt ramverk”, men vad detta innebär konkret står ännu inte klart. Ifall reglerna för hur man söker fonder och för hur uppföljningen ska gå till är likadana oavsett om pengarna kommer ifrån regionalpotten eller jordbrukspotten så minskar den administrativa bördan på lokala och regionala myndigheter, säger Angelika Poth, som är policychef på CEMR, som företräder regioner i Bryssel.   Markus Piepler kan tänka sig att antingen slå ihop vissa fonder, eller införa bindande regler för hur de ska samarbeta med varandra. – Det viktigaste är att de olika EU-pengar går åt samma mål: regional utveckling. Om EU-pengar till exempel används till att bygga ett nytt centrum för nanoteknologi i Stockholm, då bör centrumet fundera på hur företag i närheten kan använda sig av resultaten.  

Parlamentets ståndpunkt i regionfrågan är än så länge bara en politisk testballong. Först när EU-kommissionen i nästa vecka lägger sitt förslag om nästa flerårsbudget kommer man veta hur mycket pengar som finns till regionpolitiken efter 2013 och därmed hur stort utrymmet för reformer är.   Och först i september presenterar EU-kommissionen sitt konkreta förslag till en reformerad sammanhållningspolitik. Därefter kommer förslaget att behandlas i både parlamentet och rådet och antas nästa år.   Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Sigrid Melchior

Lämna en kommentar