Frivilligsentralerna sammanför de norrmän som behöver hjälp med de som vill hjälpa till. I Løten kommun med 7300 invånare motsvarar de frivilligas insatser mer än åtta årsarbeten

De frivilliga i Løten är norska mästare på att ge sina medmänniskor lite guldkant i tillvaron.

– Men vi är noga med att inte göra det som är kommunens ansvar. Vi fungerar som ett komplement, säger Torild J. Edvardsen på Frivilligsentralen.

Ah Yimaa har satt sig till rätta vid ett bastant bord i den byggnad som Frivilligsentralen disponerar i centrala Løten. Med sina 7300 invånare är samhället en av de många småkommuner som bildar Hedmark fylke norr om Oslo.

– Vi sitter tillsammans och pratar. Det är trevligt att få träffa andra och träna sig på att tala norska, säger Ah Yimaa och nickar åt det halvdussin norskor som anslutit till kvällens kvinnoträff.

Ah Yimaa kommer från Thailand och bor i Løten med sin norske man. Hon är en av de invandrare som tagit chansen att lära känna norrmän genom Frivilligsentralens arbete. Nästan varje kväll är det någon aktivitet i huset och på dagarna är det navet i de 90-talet frivilligas största åtagande: Matleveranserna till de äldre.

Statligt initiativ

– Tidigare var det något kommunen skötte om, men när de slutade köra ut mat och inget annat kom i stället tog vi över, säger Torild J. Edvardsen.

Hon samordnar alla de frivilliga insatserna och är som daglig ledare den enda personen som har lön. Torild J. Edvardsen är anställd av kulturdepartementet som står bakom frivilligsentralerna. De finns i de flesta av Norges 428 kommuner och ska fungera som en mötesplats för människor i lokalsamhället – både för den som behöver hjälp och den som vill hjälpa till.

– Förra året gjorde de frivilliga här i Løten insatser som motsvarade 8,4 årsarbeten, säger Torild J. Edvardsen.

En stor del av de 90-talet personer som är knutna till Frivilligsentralen i kommunen är engagerade i matleveranserna. Varje dag kör de hem varm mat till de äldsta invånarna. Departementet och kommunen täcker alla kostnader men ingen av de frivilliga får någon ersättning.

– Många av våra medarbetare är pensionärer och den äldste är 93 år. Han kör fortfarande bil och levererar mat varje dag. För honom och andra frivilliga är det här också ett sätt att hjälpa sig själva. De håller sig friska längre när de har en uppgift och får uppskattning för det de gör, säger Torild J. Edvardsen.

Bäst i Norge

Birgitte Brekke, generalsekreterare i organisationen Frivillighet Norge, gav nyligen Løten kommun guldmedalj i konsten att stödja föreningslivet och se de frivilliga krafterna som en resurs.

De många föreningarna lyfts också fram när Ah Yimaa och de andra kvinnorna runt bordet försöker hitta förklaringar till det stora intresset för frivilligt arbete i Løten. Varken kulturen eller idrotten skulle klara sig utan människors ideella engagemang.

– Jag tror också det handlar om att vi är en så liten kommun. Är man inte fler invånare måste man ibland ta tag i saker själv för att något ska hända, säger Birgit Stensby.

Frivilligsentralen hittar ständigt nya uppgifter för sina medlemmar. De gamla får också hjälp med snöskottning och gräsklippning. För de yngre har läxhjälpen en kväll i veckan blivit ett bra stöd i skolarbetet.

Birgit Stensby är samtidigt rädd att medborgarengagemanget är en generationsfråga och att de yngre inte kommer att vilja jobba ideellt på samma sätt när de växer upp. Torild J. Edvardsen tror tvärtom.

– Många yngre ser vad vi gör för deras föräldrar, eller far- och morföräldrar. Jag är säker på att det fungerar som ett gott exempel för dem, säger hon.

 

Torbjörn Tenfält

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar