Om några veckor är vi där igen. Studenten. Tusentals studenter tar sin efterlängtade examen och får sina avgångsbetyg från gymnasiet - betyg som skrivs ut på åldersbeständigt papper.

Kunskaper faller i glömska redan några dagar efter provet och fortsätter att förtvina. Liksom många färdigheter. Och de kunskaper som trots allt finns kvar tappar giltighet. Gränser ritas om. Makt förskjuts. Politiska system beter sig på nya sätt. Länder som behövde bidrag när man själv gick i skolan är på väg ikapp Sverige. Dessutom kanske helt andra färdigheter är viktiga tjugo år senare. Etcetera.

Det enda vi kan säga om gymnasiebetyget är att oavsett hur noggrant man testat elevernas kunskaper vid gymnasiekursernas slut så är dokumentet garanterat obsolet som kunskapsmätare redan innan den korta sommaren regnat bort. Ändå gäller gymnasiebetyget hela livet. En dokumentation som skall ge en sammanvägd bild av kunskaper och färdigheter, men som helt saknar bäst före-datum.

Söker man till högskolan när man är 45 år eller så, är det på de gamla gymnasiebetygen man söker och konkurrerar om en högskoleplats. De som kan reglerna i utbildningssystemet vet att det finns alternativ. Som att bli behörig genom validering av reell kompetens och att konkurrera om en högskoleplats genom högskoleprovet. Visst. Det är dock en stor skillnad. Reell kompetens är kompetens man har när den valideras. Gymnasiebetygen visar något som har varit. Så vem sa att man inte kan leva på gamla meriter?

Det finns flera oönskade effekter med betyg som behörighets- och urvalsgrund. En är dess oönskade sorteringseffekt. Vi tampas sedan länge med social snedrekrytering inom skolan, alltså det fenomen som gör att föräldrars utbildningsgrad avspeglar sig i vilka som söker sig till högre utbildning. Ju högre utbildningsgrad föräldrarna har desto större sannolikhet att man själv utbildar sig.

Vill vi göra något åt den sociala snedrekryteringen behöver vi naturligtvis förstå varför den uppstår och vilka mekanismer som förstärker respektive mildrar den. Satsningen på regionala högskolor var bland annat tänkt att råda bot på den sociala snedrekryteringen till högre utbildning. Tanken var att närhet till högskolan skulle bidra i positiv riktning. Men så blev det inte riktigt. Problemet ligger alltså inte där. Men var?

Många studier har gjorts och frågan är naturligtvis komplex, men solklara lösningar lyser hittills med sin frånvaro. För att komma vidare behöver vi kanske utmana våra gamla föreställningar? Till exempel våga ifrågasätta det självklara i betyg som behörighets- och urvalsgrund, men även fundera på vad frågan ”Vad vill du bli när du blir stor?” egentligen speglar för världsbild. Tror vi att det optimala är att man tidigt i livet gör ett engångsval när det gäller val av yrke är det också logiskt att se på omval av studieväg som ett misslyckande istället för ett tecken på ett aktivt ansvarstagande av sin egen situation i en föränderlig värld.

Långt efter gymnasiet finns det naturligtvis ett visst mått av bildning kvar, men kanske mest av allt själva signalvärdet av utbildningen. Signalvärdet av utbildning gäller alltså inte bara i kontakten med arbetsgivare. Signalvärdet gäller i allra högsta grad inom utbildningssystemet självt. Betyg från formell utbildning som behörighets- och urvalsgrund gör att de får en närmast absurd nyckelroll i utbildningssystemet. En mindre lyckad gymnasietid blir därmed graverande för hela ens akademiska framtidsmöjligheter och bidrar rimligen negativt till den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.

Det kanske mest märkliga i hela historien är att om vi nu har ett samhälle som ser just kunskap som en av grundbultarna för vår gemensamma framgång, är det minst sagt märkligt att man idag gör mer för att cementera värdet av tidiga betyg och mindre för att tillhandahålla utbildning när individen är mogen och motiverad till det. Men helt logiskt om man tror att det bara handlar om att skärpa till sig som tonåring och ta vara på sin chans. För många handlar det om att ta vara på en chans som man i praktiken faktiskt inte har fått. De åldersbeständiga betygen bidrar därmed till att skapa strukturell ojämlikhet av de stora skillnader som finns i unga människors bakgrundsförutsättningar. Den insikten måste in i ekvationen om vi skall kunna lösa problemet.

Lämna en kommentar