GLOBALT: – Den globala jobbpakten, som antagits av internationella arbetsorganisationen (ILO), som är FN:s sysselsättnings-och arbetslivsorgan, kan liknas vid en global Lissabonagenda och berör därför alla medlemsländer, säger Christer Eriksson, ämnesråd vid Arbetsmarknadsdepartementet.
Pakten är tänkt att fungera operativt i utvecklingssamarbetet och underlätta en kommande konjunkturuppgång. Ett centralt budskap är att enbart finansiella lösningar inte räcker. Här finns därför en rad förslag till nationella och internationella insatser för att möta de sysselsättningspolitiska och sociala återverkningarna av den globala ekonomiska krisen.
– Jobbpakten har  arbetats fram under den här våren och är en avsiktsförklaring, men den är inte bindande, berättar Eriksson. Han menar att tidpunkten, med en världsomfattande kris, gör att insatser för att skapa fler jobb och stärka arbetskraftens omställningsförmåga är mer angelägen än någonsin. Det kom också kom fram vid ILO:s toppmöte i Geneve i juni.
Utgångspunkten för pakten är ILO:s "Decent Work-Agenda": främjande av sysselsättning, respekt för mänskliga rättigheter, allas rätt till grundläggande socialförsäkringsskydd samt samarbete mellan arbetsmarknadens partner. Utifrån de här fyra fundamenten ska jobbpakten bidra till att sprida erfarenheter för att stimulera sysselsättning, tillväxt och goda arbetsvillkor. Tanken är också att de aktörer som inte är direkt involverade men ändå berörs av situationen på arbetsmarknaden tar ansvar.
Christer Eriksson anser att jobbpakten är mycket viktig, men har svårt att peka på något konkret där Sverige behöver se över sin egen politik.
– Det som finns i jobbpakten är sedan länge välkänt för oss här i Sverige, säger han till Gränsbrytning.
 
Läs mer: 
 
NRU Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar