GLOBALT: Regionalt ledarskap i en globaliserad tid måste utövas tillsammans. Det anser brittiska forskaren Lisa Tricknett. – Men det är inte lösningarna som ledarskapet ska leverera, snarare prioritera och peka ut de avgörande utmaningarna.  

I slutet av förra året tog debatten kring sammanhållningspolitiken, innebörden av territoriell utveckling och flernivåstyrning fart. När EU:s femte sammanhållningsrapport presenterades i november fick frågorna ytterligare bränsle. En gemensam avgörande faktor för dessa politiska utmaningar är det sätt som ledarskapet utövas, menar forskaren Lisa Tricknett på Centre of Urban and Regional studies vid Birminghams universitet. Hon medverkade på Open Days 2010, med temat “Rethinking leadership for 21st century European cities and regions”.   Perspektiven avgör Frågor om lokalt och regionalt ledarskap har länge engagerat den engelska forskaren Lisa Tricknett. Hon anser att ledarskapsutövning har kommit att få en mer avgörande roll för lokala och regionala utmaningar. – Allt ledarskap, inte minst det som utövas lokalt och regionalt, måste vara bättre förberett på chocker och agera flexibelt när större förändringar inträffar, säger hon. – I dag planerar vi i allt för hög grad inför en framtid som till stora delar liknar den förhållandevis stabila verklighet som vi haft under efterkrigstiden.   Resiliens eller robusthet Förmågan att ställa om och hantera tvära kast och oväntade samhällsförändringar stöper om de grundläggande förutsättningarna för ett framtida ledarskapet. Resiliens, det vill säga en förmåga till återhämtning, snarare än robusthet, som syftar till stabilitet, bör prägla ett hållbart samhälle, enligt Tricknett. Men omställningsförmåga kan inte dikteras från europeiska och nationella program. Kapaciteten byggs snarare upp underifrån och bör därför utgå ifrån och anpassas till lokala förutsättningar. Därmed blir också territoriet den givna utgångspunkten, även för ledarskapet.   Efterfrågar praktikens ledarskap Ett ledarskap som aktivt medverkar till att skapa goda förutsättningar för lokal och regional utveckling är, enligt Tricknett, något annat än den typ av ledarskap som vi vanligtvis ser i dag: – De som står i ledande ställning är vana att ställa diagnoser, ge de rätta recepten och tala om hur saker och till ska gå till. Men när platsen blir själva utgångspunkten så ställs mycket på ända. Avgörande för platsens utveckling är att ledarskapet utövas kollektivt och spänner över flera samhällsnivåer samtidigt, bidrar till att ställa de rätta frågorna och pekar ut konflikter så att de går att hantera. Vi är alltför fokuserade på att hantera en fråga, en sektor och en samhällsnivå i taget, säger hon. – Även historien och sammanhanget spelar in. Se på konflikterna på Nordirland! Här går det inte att tala om någon framtid utan att hjälpa befolkningen att försonas med sin historia. Om man ska nå verklig sammanhållning på en plats så måste man försonas med varandra och det som varit. Annars blir alla låsta vid gamla beteendemönster som i sin tur stänger för nya möjligheter.    Mognadsfaser och utvecklingssprång Tricknett pratar också om de mognadsfaser som en samlad grupp måste gå igenom. – En ort liksom en region utsätts inte bara för olika yttre omständigheter. Utmaningar och spänningar uppstår också på hemmaplan och över tiden så krävs också olika slags ledarskap för att hantera detta, säger Lisa Tricknett. I det sammanhanget är det ett bekymmer när en slags politik får kraftigt genomslag på alla samhällsnivåer och sektorer samtidigt, säger hon. – Den liberalisering och marknadsanpassning som vi sett i Storbritannien, men också i stora delar av Europa är inte helt lyckad. Politiken måste tillåta att marknadslösningar och politiska lösningar blandas i olika grad beroende på sammanhang och situation.    

Kortsiktiga krav bakom långsiktiga investeringar Av samma skäl är hon också kritisk till hur EU:s strukturfonder fungerar i dag: – De investeringar som sker med hjälp av dessa medel kommer vi inte att se den fulla effekten av på många år. Trots detta så förväntas investeringarna räknas hem från dag ett och resultaten ska kunna visas upp så fort pengarna gått åt. Denna inställning tycker jag är befängd. Inte minst med tanke på att framtiden är så svår att förutsäga. Det visar ju inte minst utvecklingen under bara de senaste tio-tjugo åren. Vem kunde exempelvis ana Kinas framväxt eller de sociala mediernas betydelse under mitten av 1990-talet? Sådana saker borde få oss att tänka till när vi investerar för framtiden.   Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström

Lämna en kommentar