Man kan göra det man måste. Eller också gör man mer. Eller också gör man mindre. Det är i de två sista fallen som våra ambitioner avslöjas.

CC by Guillaume Baviere
CC by Guillaume Baviere

Ser vi något som gör oss lyckliga över ännu ett gränsöverskridande eller gränsupplösande steg ger vi det betyget ”Gränsbrott!”. Känns det som om utvecklingen saktar in eller rent av stannar av blir betyget ”Avbrott?” och skulle vi få syn på något som gör oss direkt oroliga för framtiden tvekar vi inte att ge det epitetet ”Sammanbrott…”

Gränsbrott!

Det här numrets gränsbrott måste, även om det är trivialt, tilldelas valresultatet i USA. Utan att en enda sekund skönmåla amerikansk politik de kommande fyra åren så är det ändå uppenbart att för den som vill ta bort gränser – oavsett vilka faktiskt – så var en seger för Obama att föredra framför en dito för Romney. Uttrycket ”visa mig dina vänner så skall jag säga vem du är” gör det uppenbart för den här redaktionen. Det är inte i första hand presidenten som inger mer eller mindre hopp – det är hans följe.

Avbrott!

Norge har den senaste månaden höjt sina tullar på en hel del livsmedel. Syftet är naturligtvis att skydda den egna produktionen och effekten är att vi kan se fram emot en ökad svarthandel längs den norsk-svenska gränsen. Huruvida nettot är en mur mellan länderna eller om det faktiskt innebär ökad trafik och samverkan, om än olaglig, är svårt att säga. Att det är en tveksam väg framåt är däremot lättare att avgöra.

Sammanbrott…

I Borgholms kommun, som på så många andra ställen, finns flyktingar som väntar på handläggning av asyl- eller uppehållstillståndsärenden. Några av dem är barn och får därför undervisning av Borgholms skola. Sedan blir det märkligt. Utifrån det ena argumentet egendomligare än det andra har kommunen kommit fram till att det är bättre att barnen går hem och äter än att de får skollunch. Eftersom skolverket inte kunde ge definitivt besked på frågan om huruvida det var obligatoriskt att bjuda på mat så tog man det säkra före det osäkra och lät bli. När integration blir en fråga om att göra det man absolut är tvungen till, men inte mer, finns det nog skäl att oroa sig för framtiden.

Redaktionen

 

Lämna en kommentar