Sjukdomar som kan överföras från djur är ett ökande hot mot människor. För att få bukt med de gränslösa sjukdomarna gör myndigheterna nu gemensam sak och vässar förmågan att samarbeta.

När fågelinfluensan skrämde slag på världen i mitten av 2000-talet uppdagades att den svenska beredskapen var dålig. Myndigheterna förmådde inte samordna sina resurser och saknade en strategi för att snabbt nå ut med relevant information.

Fågelinfluensan är exempel på en zoonos, det vill säga en sjukdom som kan spridas från djur till människa. Campylobacter och salmonella hör också till de gränslösa infektionerna och orsakade förra året drygt 8000 respektive knappt 3000 fall i Sverige.

– När fågelinfluensan kom brände det till ordentligt, då sattes vår kapacitet att arbeta ihop på prov. Vi såg att det behövdes förbättringar för att få ett mer fungerande samarbete, sa Ann Lindberg, veterinär och epidemiolog på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), vid en konferens som Innovationsrådet nyligen höll i Västerås.

Bejakar komplexitet

EHEC-utbrottet i Tyskland förra sommaren och tidningsrubriker om dvärgbandmask är andra exempel på risken med zoonoser och i våras togs ytterligare ett steg för att öka beredskapen. Då inledde Innovationsrådet ett utvecklingsprojekt om zoonossamverkan tillsammans med Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Smittskyddsinstitutet, Socialstyrelsen och SVA.

Vi försöker bidra med ett helhetsperspektiv och bejaka den komplexa situationen,

sa Mishiki Muto, sekreterare på Innovationsrådets kansli under konferensen, som Gränsbrytning följt i efterhand via den videoupptagning som finns tillgänglig på rådets hemsida.

Antalet registrerade fall av några vanliga zoonoser ökar, men någon samlad redovisning av myndigheternas gemensamma zoonosbekämpning finns inte. Det saknas också ett myndighetsgemensamt informationssystem som ger en snabb tillgång till kvalificerad data.

Höga kostnader

Stora utbrott av smittsamma sjukdomar orsakar ofta höga kostnader. Det handlar om provtagning, diagnostik och olika former av förebyggande åtgärder, till exempel vaccination. En pandemi innebär hård belastning på vården och omsorgen.

När parasiten cryptosporidium förorenade dricksvattnet i Östersund vintern 2010–2011 blev 27 000 personer magsjuka. Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) räknade på uppdrag av Livsmedelsverket ut kostnaderna för samhället och kom fram till att notan var minst 220 miljoner kronor. FOI utgick bland annat från sjuktal, sjukfrånvaro och produktionsbortfall. Dessutom drabbades restaurangnäringen, turismen och handeln hårt.

– Alla är intresserade av att samhället har så lite negativa effekter av zoonoser som möjligt. Vi vill förebygga att människor blir sjuka och stannar hemma från jobbet eller i värsta fall dör. Vi vill också förebygga onödig oro bland människor och se till att bilden i Sverige blir rättvisande, sa Ann Lindberg.

Hon konstaterade att myndigheterna även måste bli bättre på att samarbeta på längre sikt. De behöver sätta upp gemensamma mål och följa upp dem tillsammans.

Vi stöter på utmaningar på grund av att Sverige är organiserat som det är med många myndigheter och pengar som kommer från olika håll.

Lämna en kommentar