Känner du till begreppet EGTC? Vill du förstå vad som är på gång inom EU så bör du lägga den förkortningen på minnet. Professor Joakim Nergelius berättar varför!  

Har Ni hört talas om EGTC? Termen står för European Grouping of territorial cooperation, eller på svenska EGTS, Europeiska Grupperingar för territoriellt samarbete. Instrumentet EGTC eller EGTS har officiellt funnits sedan 2006, då en särskild EGTC-förordning antogs (förordning 1082/2006, som gäller från 1januari 2007).
 
En del av bakgrunden till dagens EGTS-grupperingar är att tidigare samarbetsformer för gränsöverskridande samarbete, som Euroregions eller vanliga mellanstatliga avtal om sådant samarbete, visat sig rymma många brister. Bland dessa märks välkända problem som olikartad lagstiftning och förvaltning i de länder där gränsöverskridande samarbete bedrivs.
 
Vid sidan av EGTC finns inom EU uppskattningsvis ett sjuttiotal gränsöverskridande samarbeten. Dessa stöds av EU genom olika strukturfonder med cirka 700 miljoner euro per år. Att främja gränsöverskridande samarbete är ett av de tre huvudsyften som angivits för EU:s Regional and Cohesion Policy för budgetperioden 2007-2013. EGTC, som alltså formellt inrättades 2006, samtidigt med en förordning (1083/2006) om EU:s strukturfonder, är tydligt tänkt att underlätta detta syfte och att undanröja vissa av de nämnda problem som i hög grad präglat tidigare gränsöverskridande samarbeten. Den första EGTC som upprättades, mellan Lille i Frankrike respektive Kortrijk och Tournai i Belgien, började arbeta i januari 2008. Därefter har hittills nio andra liknande samarbeten tillkommit och cirka tjugo planeras.
 
EGTS har därmed blivit det första europeiska gränsöverskridande rättsliga samarbetsinstrumentet som är direkt tillämpligt i alla EU:s medlemsstater. EGTS kan användas för att söka och förvalta medel från EU:s fonder, men även för andra EU-finansierade projekt eller för projekt som finansieras från andra intressenter. Deltagarna är offentligrättsliga subjekt (kommuner, städer, regioner) i mer
än ett medlemsland, men de måste ha stöd och samtycke för att inleda samarbetsprojektet från sina regeringar. Även samarbeten mellan deltagare i minst två medlemsländer och en eller flera aktörer från ett land utanför EU är tänkbart. Medan polisarbete, rättsligt samarbete och utrikespolitik är uteslutna som samarbetsområden, är gränsöverskridande samarbeten inom områden som transporter, miljö, IT, forskning och utbildning, näringsliv, kultur, turism och sjukvård vanliga samarbetsområden i befintliga EGTC.
 
Av det sagda framgår att EGTC kan bli ett mycket viktigt instrument i framtiden, i synnerhet om EU i samband med antagandet 2013 av nästa långtidsbudget väljer att kanalisera stöd till regioner genom att gynna denna samarbetsform, vilket det finns vissa tecken på. Kanske är det därför ingen tillfällighet att mer federal(istisk)a tongångar därför nu gör sig hörda i regiondebatten runtom i Europa och på sistone även i Norden och Baltikum. Tecken på detta finns inte bara i ett gryende intresse för EGTC som den bästa framtida formen för gränsöverskridande samarbete, utan även i diskussionen om stödmedel till Östersjöregionen. På kontinenten diskuteras federalistiska lösningar som ett svar på euro-krisen allt mer öppet, inte minst i Frankrike.
 
Tecknen finns där alltså, för den som önskar se. När kommer så dessa signaler även att märkas i svensk EU- och regiondebatt? Knappast före valet, men gissningsvis troligen snart därefter, då även landets norra delar kommer att göra kraven på ökat regionalt självstyre hörda.
 
Joakim Nergelius
Professor i rättsvetenskap,
Örebro universitet
Lämna en kommentar