Att förflytta sig i sidled är ett illusionstrick som fungerar. Vann Sverige verkligen på den nya EU-budget som förhandlades fram i förra veckan?

Snabba förflyttningar i sidled är ett utmärkt sätt att dölja vad som egentligen försiggår, det vet alla som spelat fotboll eller basket.
Det fungerar på andra områden också.
Ta bara livsmedelskoncernen Findus, ägd av ett brittiskt investeringsbolag i Storbritannien som köper kött för sin färdigmat av franska firman Comigel vilken fick köttet från sitt dotterbolag i Luxemburg som köpte köttet från den sydfranska firman Spanghero vars moderbolag Poujol fick köttet via en handlare från Cypern som hade sålt kontraktet för köttleverans till en firma i Nederländerna vilken köpte köttet i Rumänien.
Vem bytte ut oxköttet mot hästkött?
Det gäller sannerligen att ha ögonen på bollen.

Nu är jag här – nu är jag borta
Ett utmärkt exempel på förflyttning i sidled för att skapa förledande illusioner är den nya EU-budget för 2014-2020 som de europeiska stats- och regeringscheferna förhandlade fram under en nattmangling i förra veckan.
I stort sett alla 27 reste hem till sina huvudstäder nöjda och belåtna trots att EU-budgeten minskade med 6 procent.

Det är desto mer överraskande med tanke på att de gick in i förhandlingarna med högst motsägelsefulla krav.
De rika EU-länderna (Storbritannien, Tyskland, Sverige, Holland, Finland och Danmark, i fortsättningen kallad grupp 1) krävde att a) i dessa kristider måste även EU skära ned sin budget och att b) EU-budgeten borde moderniseras och användas till tillväxt, t ex forskning samt c) de måste själva få behålla sina rabatter på medlemsavgiften.
De fattigare EU-länderna (hädanefter grupp 2) varav flera lider hårt av pågående kris, krävde framförallt och inte alls oväntat att få behålla sina EU-bidrag, både till jordbruk och regioner.

Höger, så vänster
Hur lyckades då EU med mästerstycket att kunna skicka hem alla nöjda? Jo, man använder sig oerhört skickligt av förflyttningar.
EU:s sammanhållningsfonder skärs i den nya budgeten ned med 8,7 procent eller nära 30 miljarder euro. Grupp 1 är nöjd, det uppfyller kravet på nedskärningar av EU-budgeten.
Egentligen handlar det om en förflyttning för 34 ”nya” miljarder euro läggs in under rubriken ”Konkurrenskraft för tillväxt och jobb”.
Detta är rubriken där EU:s anslag för forskning, utbildning och småföretag göms – alltså vad stats- och regeringscheferna pekar på när de talar om tillväxt.
Rubriken ökar med hela 37 procent.  Grupp 1 är extra belåten med att kunna peka på att mer av EU-budgeten nu kommer att användas till tillväxt, precis som de alltid krävt.

Är grupp 2 då missnöjd med att ha förlorat anslag? Nej, inte alls. Större delen av ökningen i rubriken ”Konkurrenskraft för tillväxt och jobb” – eller 29,2 mdr – öronmärks nämligen för det stora infrastrukturprogrammet ”Connecting Europe” och Grupp 2-länderna ges företräde till anslagen.

Tekniskt sett har visserligen EU:s sammanhållningsfonder hela tiden framförallt gått till tillväxtprojekt (75 proc) och jobb (20 proc) men detta vet inte den stora publiken och förflyttningen i sidled fungerar därför som avsett. Grupp 1 kan gratulera sig till att ha ökat anslagen till tillväxtprojekt och grupp 2 till att ha räddat kvar lika höga anslag som tidigare.

Och för tillväxten…
Kvar för att faktiskt öka anslagen till forskning, utbildning och småföretag (”Konkurrenskraft för tillväxt och jobb”) finns runt 5 miljarder euro för sju år. Det är inte alls i närheten av vad EU:s förra budget ökade forskningsanslagen med[1], inte ens om vi nekar utbildning och småföretag någon ökning, men återigen – det krävs att man har ögonen på bollen för att upptäcka det.

Grupp 1 har nu fått flera politiska vinster. Ännu en förflyttning görs då för grupp 2. En ny rubrik skapas kallad ”ungdomsarbetslöshet i särskilt utsatta länder”, värd 6 mdr euro. Pengarna hämtas dels från jobbprojekten i sociala fonden (3 mdr), dels från EU:s globaliseringsfond (för omställning av avskedade arbetare) och solidaritetsfond (för ett land i akut kris).
Grupp 2 har en politisk seger utan att några nya pengar anslagits för att bekämpa arbetslöshet.

Grupp 2 står dock inför ännu en förlust. Jordbruksstöden minskas i EU-budgeten med 11 procent vilket leder till hurrarop enbart i grupp 1, i rika länder med litet jordbruk.
Därför flyttas i en extra rörelse också en del av jordbruksstöden från grupp 1-länder med väljare som inte ömmar för jordbruk (t ex tas hela 17 procent av Sveriges jordbruksstöd) över till grupp 2-länder som t ex Polen.

En särskild förflyttning krävs nu för att kompensera Sverige. Det blir ett speciellt  anslag på 150 miljoner euro i jordbruksstöd till Sverige och betydligt större summor till övriga grupp 1-länder.
Hur få råd med detta i en minskande EU-budget? Ett villkor tillfogas om att Sverige och andra grupp 1-länder måste lägga på 100 procent i nationellt stöd för att få ut EU-pengarna. Därmed lär en hel del av denna kompensation aldrig komma att användas.

Rabatten till rika
Till slut kvarstår uppgiften att rädda kvar grupp 1-ländernas rabatter på sina medlemsavgifter.[2] För att försvåra räknestycket tillkommer att Danmark som aldrig haft någon rabatt (eftersom Danmark ända sedan landet blev medlem 1972 har tjänat mer på EU än man har betalat in i avgift vilket på senare år har skiftat) nu propsar på 1 miljard i rabatt.

Detta lyckas genom att ta lite medel från den svenska, brittiska, tyska och holländska rabatten. Nu måste förstås dessa grupp 1-länder kompenseras för att de tvingas betala 80 istället för 75 procent av sin medlemsavgift.
Här gör EU det radikala att man skar ner på EU:s totala budget – vilket alltså leder till att grupp 1 får sänkt avgift och framförallt en stor politisk seger att bära hem till sina huvudstäder.

Lite snurriga i huvudet söker vi nu med blicken efter bollen och konstaterar att den nya, moderna EU-budget som stats- och regeringscheferna förhandlat fram, ser ut ungefär så här:
* Jordbruket minskar sin andel från 34 procent av budgeten till 29 procent. Detta är en trend som pågått stadigt sedan 1980 när jordbruket låg på 70 procents andel.
* Tillväxtkuvertet går från drygt 10 till 12,5 procent. Även detta är en trend som legat stadigt sedan 1984.
* Strukturfonderna minskar sin andel av budgeten från 34 procent till 32 procent.
* Utrikespolitikens andel blir densamma, cirka 6 procent. Administration likaså. Polisiära frågor får återigen cirka 1 procent.

Sveriges vinst och förlust
För svensk del blir utfallet så här: Den svenska statskassan får en sänkt avgift med cirka 1 miljard kronor om året.
Svenska bönder förlorar mellan 10 och 17 procent av sina EU-stöd men förlorar ännu mer i konkurrenskraft eftersom bönder i andra delar av Europa både får ökade nationella och EU-bidrag. Svensk landsbygd förlorar 20 procent av sina EU-stöd. Svenska regioner får tydligt minskade anslag genom strukturfonderna – ännu okänt hur mycket, eftersom beräkningsgrunder för de flesta anslag skrivits om för att gynna grupp 2-länder.

Dessutom förlorar svenska regioner (Skåne, Västsverige och Norrland har tidigare varit prioriterade) anslag när ”Connecting Europe” både krymps kraftigt och ger förtur till Öst- och centraleuropa.
Svensk forskning (en storvinnare när EU:s forskningsmedel fördelas) får en mycket liten ökning av kassan att konkurrera med övriga Europa om.

Statsminister Reinfeldt och finansminister Anders Borg är onekligen vinnare men knappast övriga Sverige.


[1] EU:s forskningsanslag dubblades mellan 2007 och 2013, från 5,5 mdr euro om året till 11 mdr.

[2] EU-länderna betalar som bekant medlemsavgift efter sin rikedom, kalkylerad på BNP och moms. Det gör att de rikaste länderna får en högre avgift. Detta har lett till att de begärt – och fått – rabatt.

Lämna en kommentar