Kundbegreppet är centralt i många branscher – och kontroversiellt i andra. Det tar emot att använda ordet kund när det gäller de klassiska branscherna vård, skola och omsorg. Ändå finns det absolut skäl att göra det, åtminstone när det gäller skolan. Men bara om vi kan komma överens om vem den kunden är.

I diskussionen om skolans kunder finns framförallt förespråkare för fyra förhållningssätt.

Det första innebär att ”samhället” är kund. Det vill säga att skolan skall tillgodose intressen och krav från skattebetalare och medborgare. Det här perspektivet utgår ifrån föreställningen om att den som betalar har rätt att definiera kraven.

Det andra perspektivet innebär att ”arbetslivet” är kund. Skolan skall alltså producera arbetskraft och samhällsnyttiga individer för att motsvara de behov offentlig verksamhet och näringsliv kan ställa. Det här synsättet utgår ifrån föreställningen om att den samlade samhällsekonomin utgör argumentet för, och resultatet av, en viss typ av skola.

Den tredje infallsvinkeln är att betrakta föräldrar som kunder. Skolan har alltså i uppdrag att utveckla barn och ungdomar på uppdrag av deras respektive föräldrar. Skattekollektivet betalar i och för sig men det är föräldrar som äger frågan om vad som är bra resp mindre bra utveckling för deras barn.

Den fjärde infallsvinkeln är att betrakta barnet/eleven som kund. Genom att tillmötesgå elevers egna önskemål och föreställningar antas skolan leverera den utveckling och det lärande som varje enskild elev behöver och har nytta av.

Alla dessa fyra är, var för sig, djupt problematiska. En professionell pedagog, liksom en duktig skolledare, försöker ofta förtvivlat balansera dem mot varandra för att hitta en medelväg som känns rimlig. Var och en av de fyra intressentergrupperna har mer eller mindre starka företrädare som försöker få den egna tolkningen att vara överordnad. Utbildningsdepartementet, Svenskt näringsliv, grupper av organiserade föräldrar och representanter för elevintressen slåss om att få rätten att definiera vad en bra skola är och därmed hur den skall organiseras, bemannas och bedrivas.

Det är uppenbart att en seger för ett av de här särintressena är en gigantisk förlust för de övriga tre. Det bästa vi kan hoppas på är en rimlig kompromiss men den blir å andra sidan väldigt tam, väldigt blek och väldigt smaklös.

Alltså finns det skäl att införa ett femte försök till kundbegrepp, ett som hittills lyst med sin frånvaro i debatten. Låt mig presentera två släktingar, de heter lustigt nog Alva båda två så för att skilja dem åt kallar vi dem Alva7 och Alva50.

Alva7 går i första klass i Nyfikenskolan i Nättringe. Hon är alltså kund enligt det fjärde begreppet ovan. Hennes föräldrar är kunder av kategori tre, i hennes kvarter bor en hel del privata och offentliga chefer som alltså är kunder av kategori två och hennes föräldrar röstar på politiker som representerar kunder av kategori ett. Nättringe är alltså en väl fungerande kommun med väl balanserade styrkeförhållanden mellan de olika begreppen och rektor på Nyfikenskolan gör ett bra jobb när hen navigerar mellan de fyra gruppernas olika önskemål.

Alva50 då? Ja, hon existerar faktiskt inte förrän år 2056. Hon uppvisar visa likheter med Alva7 och hon har lustigt nog en del minnen som hon ärvt från Alva7 men hon är en helt annan människa. Det är klokt att verkligen tänka sig Alva50 som en helt ny person. Det är nämligen Alva50 som är den egentliga kunden till Nyfikenskolan. Synsättet är inte ovanligt. Vem som helst som utvecklar produkter där utvecklingstiden är väldigt lång måste föreställa sig en framtida kund och vara väldigt försiktig med att tillgodose samtiden.

Alva50 är alltså en människa som vi inte kan fråga eller be om synpunkter. Däremot kan vi på goda grunder göra en hel del antaganden om vad hon hade svarat och hur hon kommer att värdera saker.

Först när vi på allvar förstår vem Alva50 är och i vilket samhälle hon kommer att leva kan vi använda kundbegreppet i skolan på ett vettigt sätt. Vi har alla förutsättningar för att göra det, all information vi behöver och alla verktyg som krävs. Det enda som förhindrar ett verkligt begåvat kundperspektiv är att de fyra första grupperna, de som räknades upp i början på artikeln, inte gärna vill släppa ifrån sig rollen som kravställare, särskilt inte till någon som ännu inte finns.

6 kommentarer till Har skolan kunder?

  1. Ja!

    Givetvis är det Alva50 som är kunden!

    Och det fina i kråksången är att Alma50 kan vara hobbypolitikern som är mellanchef på stora företaget och mamma till 3 barn som alla går i skolan. :-)

    Frågan Varför skola blir riktigt intressant att tänka på utifrån Alva50-perspektivet, så tack för detta tankespjärn Troed!

    /Helena, initiativtagare till #skolvårens

    Svara

  2. Jodå, det är Alva50 – eller ännu hellre Alva16-99 – som är kunden. Frågan är bara hur vi ställer kraven idag för att uppfylla denna Alvas krav. Hon finns ju inte – ännu. Så grundfrågan återstår: Vem eller vilka representerar Alva16-99 bäst av kunderna i kategori 1-4?

    Svara

    1. Vilken av de fyra som representerar Alva bäst kan alltid diskuteras. Klart är att ingen av dem representerar henne särskilt väl. Den representationen måste ersättas av en tanke som liknar den vi har i sjukvården. Den bästa vården är inte konstituerad av någon särskild representant utan av ett tanke- och logiksystem som balanserar mellan erfarenhet och innovation. Det logiksystemet har, på metodplanet, mycket liten plats för samhälle/politiker, omvärldsintressenter, patientpreferenser eller patienternas släktingars diton. I stället finns en egen professionell apparat för att utvärdera och testa olika typer av terapier. Den apparaten är en triangel där universitet/forskning, läkemedelsindustri och klinisk verksamhet utgör de tre hörnen.

      Svara

  3. summerat:

    Beställare är barnet som vuxen,
    dess ombud kravställare
    och samhället kunden.

    Svara

  4. Varför ens blanda in ekonomistiska begrepp från finanssektorn? Kan vi inte se att samhällstjänster och investeringar i människor tillhör en ekonomi som inte nödvändigtvis går att räkna om i snabba pengar?

    I några TED-framträdanden pratar sir Ken Robinson om hur skolan dödar kreativiteten och hur hela vår kultur och civilisation urholkas när barnen institutionaliseras och programmeras på det sätt som sker idag. Skolan, med rötter i preussisk militär och Brittiska imperiets behov av lydiga byråkrater i kolonierna, har blivit föråldrad. Vi behöver tänka om på djupare plan än kivas om vem som ska betraktas som kund för att ekonomer ska förstå.

    Svara

  5. Tillit är nyckelordet | #Skolvåren

    Pingback den 25 maj, 2013 @ 19.21

    […] Troed Troedson funderar över kundbegreppet och hur det kan passa in i skolans värld. Han benar ut fyra kundkategorier; samhället som kund, arbetslivet som kund, föräldern som kund och slutligen barnet/eleven som kund: […]

Lämna en kommentar