Hela nummer 12

På gott och ont

Att bygga ett hus var tidigare en ganska okomplicerad historia. Idag är det många parametrar som ska beaktas. En positiv effekt har ofta en negativ effekt i ett annat sammanhang. En hög standard kan både betyda förbättring och försämring. Att bygga i ett komplext landskap ställer högre krav på förståelse än kunskap.

För var dag blir det bättre men när blir det bra?

En krass blick på bostadsmarknaden visar att det är olönsamt att bygga hyresrätter. Politikernas ivriga debatterande om saken blir då mest en regndans.Sveriges största barnkull sedan 40-talisterna har nått universitetet. I år är studenterna dubbelt så många som på 1990-talet. Ropen om bostadsbrist, framförallt för studenter, är naturligt nog högre än någonsin.

Politikerna tar frågan på fullaste allvar. Årets Almedalen hade 100 evenemang som handlade om bostäder (hälften om bristen därav). Bostadsminister Stefan Attefall har lanserat minst 16 statliga utredningar i bostadsfrågan och tagit ett tiotal andra bostadsinitiativ.

Ett av dessa går via Boverket – 50 Mkr att dela på för den som kommer upp med smarta, nya sätt att bygga för ungdomar. Nu står sig förstås 50 Mkr ganska slätt mot en brist på åtminstone 20 000 studentlägenheter. Och det råder egentligen ingen brist på idéer kring hur man bygger smart och roligt för unga – exemplen är många, från Umeå till Lund.

Men byggbranschen tycks bara inte vilja bygga hyreslägenheter. Bostadsmarknaden fungerar inte.

Eller…?

Eller gör den i själva verket det?
Faktum är att marknaden strängt taget följer de ekonomiska teorier som säger att resurserna styrs till vad som är mest lönsamt. Det mest lönsamma för ett byggbolag är att bygga småhus – villor och radhus. Här finns nämligen kunderna som både kan betala och är villiga att betala. Det bästa beviset för det är väl att huspriserna i Sverige gått upp med 400 procent de senaste femton åren?

Det finns naturligtvis många svenskar som hellre bor i stadsmiljö än i förorterna. Byggbolagen bygger också gärna flerfamiljshus men föredrar då bostadsrätter. Att en bostadsrätt i snitt kostar 500 000 kr mer att bygga än en hyresrätt är inget hinder, byggbolagen kan ta betalt av köpstarka kunder för sin satsning. Sedan 1990 har det byggts cirka 320 000 nya bostadsrätter… och drygt 33000 nya hyresrätter.

Hyreslägenheter tycks det nämligen vara svårt att få lönsamhet i. Ett skäl anses vara hyresregleringen som länge gjort det omöjligt att ta ut marknadsmässiga hyror. Kravet har varit att hyran ska sättas till vad motsvarande lägenhet hos allmännyttan (de kommunala bostadsbolagen) kostar.

Allmännyttan – som äger cirka hälften av alla Sveriges hyreslägenheter – har som bekant kunnat finansiera sina hyresfastigheter via kommunalskatten och därför kunnat hålla hyrorna nere. Låga hyror har många gånger varit en naturlig kommunal prioritering som fått gå före att göra vinst på de boende.

Kombinerat med höga byggkostnader – många skyller gärna dessa på myndigheternas stränga byggnormer – så blir ekvationen ganska tydlig.
Det är inte en särskilt bra affär att bygga hyreslägenheter. Marknaden väljer därför bort det, helt i enlighet med de nationalekonomiska teorierna.

Samhällets bästa

Att marknaden tippar över så kraftigt till förmån för villor och radhus vållar dock problem för samhället. Den rörlighet som gynnar vår samhällsekonomi där människor flyttar till studieplatser eller arbetsplatser, går förlorad. Då har vi inte ens snuddat vid den enskildes ”kostnader” för att bostadsmarknaden inte matchar tillgång med efterfrågan.

Idag bor 140 000 svenskar (officiellt) i andra hand. Ockerhyror är inte ovanligt (men otillåtet). Hyreskontrakt (otillåtet) köps på spekulation, t ex att det ska bli en bostadsrättsombildning. 135 kommuner rapporterade2012 till SCB att de har bostadsbrist vilket innebär att 65 procent av den svenska befolkningen bor i en kommun som inte kan erbjuda de bostäder som invånarna önskar.

Politik möter marknad

Politikernas försök att räta upp marknaden har hittills misslyckats. Betyget ´underkänt´ i det här fallet grundas på jämförelsen med såväl övriga Europa som övriga Norden där man genomgående har byggt minst dubbelt så många bostäder per capita sedan 1960-talet.

Socialdemokraternas (åter)införda riktade subventioner till hyresfastigheter år 2002 fick upp nybyggnationen något men aldrig i närheten av det egentliga behovet. Den borgerliga regeringen tog bort stödet 2006.
Den borgerliga regeringens (åter-)införande av ROT-avdraget 2008 ökade kraftigt ombyggnad av hyresfastigheter men återigen, påverkan var allt för liten.

Samma regerings införande av ett bolånetak 2010 var tänkt att bromsa in svenskarnas skuldsättning men blev istället en inbromsning av småhusbyggandet (och drev en ökning av antalet ROT-projekt).

Nya marknadsvillkor

Den borgerliga regeringen har de senaste åren gjort sina försök att balansera villkoren för hyreslägenheter och småhus. Trogen sin ideologi har man valt att göra detta genom att släppa in mer marknad på marknaden.

a)
 Allmännyttans bolag får inte längre konkurrera med skattemedel.

En ny lag från 2011 kräver att kommunala bostadsbolag ska agera affärsmässigt, alltså sträva efter vinst (men fortfarande ta samhällsansvar). Bolagen får inte ta emot subventioner i någon form, det vill säga inga icke-affärsmässiga kapitaltillskott, ingen extra billig mark eller bättre lånevillkor.
Regeringen hastade igenom lagen sedan Fastighetsägarna hade anmält de kommunala bostadssubventionerna till EU:s konkurrensmyndigheter och mycket talade för att Sverige skulle ha förlorat en tvist om saken.

b) Hyresregleringen bygger inte längre enbart på allmännyttans hyror. Även privatbolagens hyror ska räknas in när fastighetsägare och Hyresgästföreningen avtalar kommande års hyresnivå.

Ändringen öppnar för en större möjlighet att sätta marknadsmässiga hyror – vilket förmodas leda till att bostadsbolagen gör eftertraktade centrumlägenheter dyrare och kanske kan få sina utkantslägenheter uthyrda genom att göra dem mycket billigare.

”Bruksvärdesprincipen” är dock fortsatt regel vilket sätter ett tak på hur hög hyran kan bli – ett starkt kort för hyresgästföreningens förhandlare.
Än så länge har ingen tydlig effekt kunnat märkas men nyheten har bara varit i kraft sedan 2011 –genom snart två hyresförhandlingar.

c) Regeringen är på väg att mildra byggnormer för att tillåta lägre standard och mer buller. Samtidigt planerar man att dra ned på kommuners möjlighet att ställa egna byggkrav, t ex vad gäller energianvändning och antal parkeringsplatser.

Det ska alltså bli möjligt att bygga ”sämre” och därmed billigare, något som student – och ungdomsorganisationer har vädjat om länge.
Kommunala krav på parkeringsplatser (ett hatobjekt bland cyklande studenter) lär mjukas upp.

Det blir lovligt att bygga i städers centrum eller i hamnen utan att stoppas av stränga bullerregler vilket många kommuner har längtat efter för att kunna ”förtäta” sina stadskärnor.

d) Regeringen planerar också att tvinga kommunerna att handlägga bygglov och överklaganden snabbare, att bli generösare med strandlov samt kräva att kommuner samordnar sitt planarbete med hela regionen.

Både den här punkten och ovanstående går byggbolagen till mötes – branschen har länge förklarat de kraftig högre byggkostnaderna på den svenska marknaden med myndigheters höga krav och krångliga processer.

***

Så kommer balansen på marknaden nu att jämnas ut och de efterlängtade hyres/student-bostäderna att börja byggas i mängd? Innan vi börjar hoppas för mycket får vi nog ta en nykter titt på vilka aktörer som tjänar på dagens tillstånd.

1. De tre största byggbolagen
En lista över Sveriges byggbransch visar att bland de 30 största byggbolagen finns en trio i toppen (Peab, NCC och Skanska) somtillsammans omsätter dubbelt så mycket som de 27 byggbolag närmast i storlek.[1] Dessa tre bygger ungefär hälften av de svenska flerfamiljshusen.

En (liten) studie från KTH antyder att små byggbolag bygger 20 procent billigare än de stora, även på dagens bristfälliga marknad. Konkurrensverket (som i år inleder en ny studie av byggbranschen), konstaterade i en rapport 2006 att den siffran stämmer bra. Lägenheter byggda i storbolagens regi låg cirka 20 procent över. En särskild anledning till oro, ansåg Konkurrensverket, var att de stora byggbolagen har köpt på sig så stora markområden att de var relativt oberoende av kommuners synpunkter.

De tre stora har länge lobbyat mot strikta byggnormer för att kunna bygga billigare. Framtiden lär visa om de nu också är villiga att föra vidare kostnadsbesparingarna till hyresgästerna. De dominerar marknaden tillräckligt för att kunna låta bli.

2. Bankerna
Det råder knappast någon tvekan att den springande punkten till varför det inte byggs tillräckligt många hyreslägenheter, är ränteavdragen som gör det möjligt för medelklassen att låna till sitt boende.

70 procent av svenskarna äger sitt boende idag. 96 procent av dessa har bostadslån. De svenska hushållen är därmed högre skuldsatta än något annat folk i Europa än danskarna – eurokrisen och köpfest i all ära men vi svenskar har lånat mer per hushåll än greker, irländare, spanjorer och italienare.

De fyra största svenska bankerna svarar tillsammans för ungefär 80 procent av svenskarnas bolån[2]. Lånen utgör minst 50 procent av bankernas omsättning. Skulle ränteavdragen försvinna, rubbas bankernas intäkter alltså rejält.

3. De politiska partierna
Vinnare på ränteavdrag och chansen att bo i villa till ett rimligt pris är som bekant medelklassen och barnfamiljer – just den väljargrupp som alla de större partierna anser sig behöva säkra för att vinna ett val. Att ta bort ränteavdragen uppfattas som politiskt självmord.

I dagsläget vore det möjligen också ett ekonomiskt självmord. EU, IMF och ett stort antal ekonomer har länge hävdat att Sverige har en bostadsbubbla – alltså att huspriserna är betydligt högre än vad husen reellt är värda.
Även om varken statsminister Reinfeldt eller finansminister Anders Borg håller med om att det finns en bubbla, vill de knappast utmana ödet genom att ta bort ränteavdragen och därmed tvinga ett stort antal högt belånade svenskar att sälja sina villor med risk för ett ras på marknaden. Såväl byggbolag som banker lär dras med ned.

***

Det är en öppen fråga idag om den borgerliga regeringens åtgärder kommer att tippa över balansen tillräckligt mycket till hyresrätternas förmån, för att ändra sakernas tillstånd. Tills vidare fortsätter 20 000 hemlösa studenter att låna vänners och släktingars soffor.


[1] 99 687 mdr kr för de tre jämfört med 48 603 mdr kr för de 27, år 2012. Källa: Sveriges Byggindustrier.

[2] De tre största bostadsinstituten ägs av Swedbank, Handelsbanken och Nordea. SEB:s bostadsutlåning sker direkt genom banken. Källa: Svenska Bankföreningen.

ylva

Ylva Nilsson är omvärldsanalytiker och skribent med stort intresse för EU-frågor och dess påverkningar på svensk politik.

 

Nya byggregler väcker ilska

Bostadsminister Stefan Attefalls förslag att införa gemensamma byggregler i hela landet väcker ilska i kommuner som formulerar egna krav för att få byggföretagen att bygga mer energisnålt och miljövänligt.
Photograf: Sandra Frank, Folkhem

Photograf: Sandra Frank, Folkhem

Kommuner som vill bygga mer klimatsmart än dagens byggregler tillåter straffas, anser Jonas Nygren (S), kommunalråd i Sundbyberg.

Några måste gå före och driva utvecklingen.

Bostadsminister Stefan Attefalls (KD) utspel om att införa gemensamma byggregler i hela landet väcker ilska i kommuner som själva spänner bågen för att få byggföretagen att bygga mer energisnålt och miljövänligt. I en artikel på DN-debatt slog Attefall i förra veckan fast att färre kommunala särkrav skulle göra det lättare att bygga fler och billigare bostäder.

”I stället för en röra av kommunala regler bör vi ha ambitiösa krav som är samma för alla och samhällsekonomiskt motiverade.” skrev bostadsministern.

Regeringen föreslår att det inte längre ska vara möjligt för kommunerna att ställa egna krav som går längre än de nationella normer som styr bygget av villor och flerfamiljshus. Förslaget kommer inom kort att gå ut på remiss och målet är att det ska träda i kraft under 2015. Stefan Attefall aviserade också en skärpning av de nationella krav som reglerar bostädernas energiförbrukning.

Jonas Nygren (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, reagerar starkt mot bostadsministerns förslag.

De kommuner som ställer särkrav är de som har möjlighet att göra det. I Sumpan byggs det trots att vi ställer krav.

Höghus i trä

Sundbyberg är en av Sveriges snabbast växande kommuner och har flera uppmärksammade byggprojekt igång – bland annat Stockholmsregionens första höghus i trä sedan 1800-talet. Det första av de fyra åttavåningshusen vid Bällstaviken stod i somras klart för inflyttning.

Man ska inte ge sig på de kommuner som verkligen bygger. Problemet idag är snarare att det finns för få politiker som vill bygga bostäder, säger Jonas Nygren.

I förhandlingarna med byggbolagen har Sundbybergs stad ställt krav om till exempel lägre energiförbrukning, miljövänliga byggmaterial och närhet till gröna gårdar och parkområden. För att få ökad konkurrens och tryck på marknaden är staden också angelägen om att involvera många små och medelstora byggföretag.

Att likrikta byggreglerna och tvinga in alla 290 kommuner i samma fålla är fel väg, menar Jonas Nygren.

Sverige är stort med olika förutsättningar i olika delar av landet. Det behövs att några kommuner ligger före och driver utvecklingen.

Tuffa energimål

Bostadssektorn står för cirka 40 procent av Sveriges totala energiförbrukning. Att många kommuner valt att gå före och ställa egna ambitiösare krav än Boverkets byggregler handlar delvis om att de vill bidra till att nå riksdagens mål om halverad energianvändning till 2050. Reglerna har bland annat kritiserats för att ställa för låga krav på energiförbrukningen.

Svensk Fjärrvärme välkomnar att byggreglerna ses över. Enligt branschorganisationens VD Ulrika Jardfelt går det med dagens regler att bygga billiga hus som använder mycket energi på grund av dålig isolering, men ändå nå energikraven genom att till exempel sätta in en eldriven värmepump.

De nuvarande byggreglerna sätter konkurrensen ur spel. Reglerna måste utgå från hur mycket energi som används i en byggnad, säger Ulrika Jardfelt.

Att kommunerna ställt egna krav för att få fram mer energisnåla byggnader är en tydlig indikation på att de nationella kraven styrt fel, anser hon.

Vi måste få byggregler som inte diskriminerar gemensamma lösningar, säger Ulrika Jardfelt.

Torbjörn Tenfält

Torbjörn Tenfält är frilansande journalist och har en utmärkt känsla för regionala nyheter. Torbjörn är även väl insatt i Finlands samhällsdebatt och regionalpolitik.

Boostad bostad

Våra bostäder måste bli mycket effektivare. Men den som letar efter fiffiga lösningar á la Victorinox letar på alldeles fel ställe.
CC BY Xjara69

CC BY Xjara69

Om man sätter ihop tre eller fyra olika verktyg så kan man i princip göra på ett av två sätt. Antingen skruvar man ihop dem som en schweizisk fällkniv eller också monterar man ihop dem som i en smartphone. Skillnaden är väsentlig. Den schweiziska fällkniven innehåller en imponerande rad verktyg men de är alla något sämre än sin ”fullvuxna” motsvarighet. Man har alltså kompromissat med funktionen hos kniven, saxen, sågen och pennan för att få plats med allt i byxfickan. Multikniven levererar inte heller någon komplicerad samverkan mellan saxen och förstoringsglaset, mellan fiskfjällaren och den lilla tången.

Med smartphonen är det annorlunda. Verktygen i en smartphone är inte kompromisser för att få plats innanför höljet. I stället är det fullvuxna verktyg som förstärker varandra. Kalendern, klockan, GPS:en och kartbrowsern skapar logistikförutsättningar som inte vore möjliga om de olika komponenterna levt sina egna liv.

I båda fallen kan man se gemensamma nämnare i den historiska utvecklingen. För tvåhundra år sedan var de flesta verktyg ganska generella. Spaden som användes för att vända jorden på åkern var inte nämnvärt annorlunda än den som användes för att dika, bygga hus eller gräva ner sina gamla anfäder. På samma sätt var det med andra verktyg. Det betyder också att man hade ganska få olika, och behov av ganska få olika, alldeles oavsett om vi talar om knivar, spadar eller kastruller.

Allteftersom specialiserades verktygen och en spade för rörläggning liknar inte en spade för gräsmattekantskärning. Antalet olika verktyg i en vanlig byggmarknad eller i en köksutrustningsaffär är i det närmaste oändligt.

Det som nu händer är att verktygen alltså kombineras. Antingen som fällkniven med många funktioner i ett skal eller som smartphonen där nya och bättre funktioner skapas genom samverkan av de tidigare.

När det gäller bostaden, människans kanske största vardagsverktyg, är utvecklingen precis densamma. För tvåhundra år sedan bodde de flesta av oss i ett stort rum, möjligen med en kammare. I detta enda, eller dessa två, rum föddes vi, fortplantade oss, åt, arbetade, roade oss och så småningom blev vi sjuka och dog. I samma rum. Därefter specialiserades bostaden. Vi vande oss vid, och önskade, en bostad med särskilda rum för sovande, badande, ätande, matlagande, läxläsande, vardagstillvaro och finumgänge.

Nu står vi inför nya utmaningar, och nya möjligheter. Antingen försöker vi lösa problemen med allt dyrare och allt mindre utnyttjade bostäder genom att bygga schweiziska fällknivar eller också försöker vi skapa smartphones. De försök som görs där man försöker få ned boytan är hittills inte något annat än en multikniv. Ett sätt att försöka få ner boarea, kostnad och energiförbrukning genom att kompromissa med kvaliteten i bostadens olika funktioner. Det är roligt och ibland imponerande kreativt men tyvärr inte särskilt framtidsinriktat.

Framtiden för boendefrågorna ligger i stället hos dem som letar efter bostadens smartphone, d v s en kombination av tidigare funktioner som plötsligt låter oss göra saker, uppleva saker och utveckla saker som vi aldrig tidigare sett och som vi förmodligen inte förväntat oss. Framtiden bygger inte på compact living utan på complex living.

Troed Troedson

Troed Troedson är framtidsanalytiker och särskilt engagerad i hur våra strukturer och system beter sig under stress. Sådan stress som uppstår när den värld de skapades för snabbt byts ut mot en annan.

Svantesson och romerna

Det är mycket med register just nu. Läste någonstans att ”reglerna är snåriga”. Ja, då kan det ju inte vara lätt att göra rätt. Men man skulle ju kanske kunna…öh…tänka lite. Eller gå på magkänsla.Polisen bekräftar att registret finns ”men det är inte sanktionerat”. Det är vad jag skulle kalla en ”snårig kommentar”.

Det finns flera förbud som vissa anser sig stå över. Förbudet mot åsiktsregistrering tycks t ex inte gälla journalister.

Du har ju varit medlem i Livets Ord

Så inledde flera journalister sina intervjuer med den nyutnämnda arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson. ”Du är ju emot aborter. Du är ju emot samkönade äktenskap.”

Jämför med:

– Jag har inte begått något brott.

–  Nä, men du är ju rom.

Det hjälpte inte att hon gång på gång bedyrade att hon står bakom regeringens politik. Att hon står bakom de lagar som gäller. Att hennes departement inte har någonting med vare sig aborter eller homoäktenskap att göra.

Inte heller hjälper det att hon är synnerligen kompetent, t o m licentiat på det område hon ska leda, vilket är mer än man kan säga om många politiker.

Människor har alltid olika åsikter. Det är därför man måste diskutera. Det är därför det uppstår debatt. Förr eller senare måste man enas. Kan man inte det, så får man rösta om saken. Det kallas för demokrati.

Dom som röstade emot ett EU-medlemskap är lika mycket en del av EU som dom som röstade för. Det kan kännas orättvist men så är det.

Kristendomen har ställt till mycket elände genom historien. Men vi ateister måste försöka visa att vi kan vara bättre. Så förlåt dem, ty de veta icke vad de göra!

Kryddan Peterson

Kryddan Peterson är frilansare inom motivation och underhållning. Han är mest känd från TV-programmet Helt Apropå men verkar numera utanför rutan (out of the box).

Sista ronden i Nordic Built Challenge inledd

Nordic Built Challenge har nu gått in på det sista varvet i och med att de fem finalisterna i tävlingen har utsetts. Det handlar om en öppen och interdisciplinär tävling i design som syftar till att stimulera innovation och utveckling av hållbart byggande. Vinnaren får en prissumma på en miljon norska kronor och ett konsultavtal med möjlighet att förverkliga sitt projekt.Onsdagen den 11 september inleddes finalronden i Nordic Built Challenge i och med att de fem kvarvarande finalisterna i tävlingen korades. Det hela skedde under minst sagt högtidliga former i samband med den pågående Ekobyggmässan Sweden Green Building Conference i och med att Näringsdepartementets statssekreterare Marita Ljung var på plats och agerade officiant. De fem finalisterna representerar vart och ett av de nordiska länderna och har fått kämpa sig fram i ett startfält som från början bestod av inte mindre än 171 olika tävlingsbidrag. Finalen i Nordic Built Challenge kommer att ske i Stockholm den 17-18 oktober under Nordiska ministerrådets möte. Vinnaren i tävlingen kommer att koras då och få en nätt liten prissumma på en miljon norska kronor. Priset delas ut av näringsminister Annie Lööf (C). Utöver detta så innebär segern att vinnaren får ett mycket lukrativt konsultavtal med ägarna av de fem byggnaderna som utgör själva objekten i tävlingen. På så sätt får vinnaren en helt unik möjlighet till att kunna förverkliga sitt projekt.

Nordic Built Challenge är en öppen och interdisciplinär tävling i design som syftar till att stimulera innovation och utveckling av hållbart byggande i de fem nordiska länderna. Enkelt och en smula vanvördigt uttryckt så skulle man kunna säga att det handlar om en tävling som till viss del har lånat sitt upplägg från TV4-profilen Ernst Kirchsteigers programserie Sommar med Ernst. Nordic Built Challenge är med andra ord en designtävling där de tävlande ska renovera en redan existerande byggnad. Nordiska ministerrådet lanserade denna tävling 2012 som en del av sitt arbete med att främja klimatvänligt och hållbart byggande. Det här är ett projekt som rent praktiskt administreras av Nordisk Innovation, som i sin tur är en institution som är direkt underställd Nordiska ministerrådet.

Det är inte utan att man som läsare blir imponerad när man tar del av hur de olika tävlande bidragen i finalen av Nordic Built Challenge ser ut. För att ta några exempel så handlar det nämligen om allt från solskorstenar, isförvaring och återvunnet material till gröna balkonger och lösningar på hur förmånliga bostäder kan renoveras på ett både hållbart och skalbart sätt utan att hyrorna för den skull höjs orimligt mycket eller att de som bor i dem måste flytta därifrån.

Det bidrag som vann den svenska delen av tävlingen Nordic Built Challenge går under namnet Fittja People´s Palace och kan enligt teamet bakom bidraget – NCC Construction och arkitektkontoret Spridd – mycket väl vara en hållbar lösning på den gäckande miljonprogramsfrågan. Det handlar om ett koncept som pekar på olika möjligheter rent ekonomiskt för de boende att kunna bo kvar i ett hus som har genomgått en omfattande renovering. Ett koncept som med enkla medel kan anpassas till andra hus runt om i Sverige som också ingår i det så kallade miljonprogrammet.

Från Norge kommer ett bidrag som har fått namnet Urban Mountain. Här handlar det om ett högrest torn mitt i centrala Oslo som ska renoveras och även byggas till. 50 000 kvadratmeter ska bli en total yta på 79 000 kvadratmeter där det gröna klimattänkandet sitter i högsätet.

Danmarks bidrag kallas för Ellebo Garden Room och går ut på att man har förvandlat området i och kring en existerande fastighet till en levande, produktiv och ekologiskt grönskande trädgård.

Cape Green är namnet på Islands finalbidrag till Nordic Built Challenge och tar sin utgångspunkt i det lilla örikets särpräglade och karga naturförhållanden. Det handlar helt enkelt om att skapa en arbetsplats som inte bara är ett sterilt kontorslandskap utan en inspirerande miljö där människor som jobbar där ska kunna mingla och umgås med varann på ett avslappnat och naturligt sätt.

Finland utmanar de andra fyra finalisterna i Nordic Built Challenge med ett bidrag som man har valt att kalla för Equilibrium och som kortfattat handlar om ett projekt som syftar till att förvandla en traditionell byggnad till ett attraktivt och brusande nav som ska beröra hela den intilliggande omgivningen. Equilibrium är ett engelskt uttryck som på svenska kan översättas med balans.

Göran Jacobson

Göran Jacobson är frilansande journalist, skribent och bloggare med stort intresse för politik och samhällsfrågor, såväl på det nationella som det internationella planet. Han är bosatt i Norrköping men rör sig i sitt skrivande arbete över alla tänkbara gränser. Göran har även ett genuint intresse för hårdrock och de olika subkulturer som har sitt ursprung i den volymstarka musikgenren.

Dilemmat med certifiering

Vet vi att certifiering av byggnader leder till hållbarhet? Den här frågorna ställdes på Twitter i samband med ett seminarium på konferensen Sweden Green Building Conference. Svaret på frågan är ryggradsmässigt ja. Men när frågan når huvudet är svaret inte längre lika självklart. Faktiskt reser snart fler frågor snarare än ett säkert svar.LEED miljöcertifieringssystem är en av de vanligaste hållbarhetsgranskningar som utförs på byggnader. Det innebär kort att byggnadens miljöprestanda mäts. Det finns flera olika nivåer i systemet där den högsta är Platina. Metoden ska ge stöd för att utveckla miljöarbetet och prioritera vilka gröna lösningar som är lämpliga för olika typer av anläggningar. Den största vinsten handlar om att ta ett helhetsgrepp på miljöfrågorna där byggnationen sätts i ett större sammanhang.

Med ett större sammanhang menas att man tar hänsyn inte bara till byggnaden utan även till närmiljön, transporter till och från husen, vattenanvändning, avfallshantering, byggnadsmaterial och luftkvalitet mm. Även det mer diffusa begreppet attraktion bakas in i intentionen. Bonuspoäng kan uppnås för innovation i projektet och om det tar hänsyn till regionala förutsättningar.

Enligt Dag Wirdenium, som skrivit ett examensarbete på KTH om Miljöcertifieringssystemet LEED, finns det flera problem med LEED; systemet inte är anpassat efter svenska förutsättningar och det är tidskrävande.

Idag används LEED framförallt vid nybyggnationer men även äldre fastigheter kan komma att avkrävas en certifiering i framtiden. En mindre komplex procedur; Green Building, används visserligen men den bedömer endast energiförbrukningen. Det anses för komplicerat och kostnadsineffektivt att översätta och implementera det omfattande LEED-systemet till ett äldre bestånd. Men som han skriver; äldre fastigheter behöver miljöcertifieras, för att kunna konkurrera med de nya.

En av huvudanledningarna till det ökade intresset för miljösystem är de miljökvalitetsmål som Sveriges Riksdag har satt upp; minska energianvändningen i byggnader med 20 % till år 2020 och med 50 % till år 2050. Motiven till de höga målen är att byggnader står för hela 40 % av den totala energianvändningen i Sverige. Ett annat argument för miljöcertifiering av byggnader är att det efterfrågas av hyresgästerna även om det nog inte i första hand gäller de som demonstrerar på gatorna i hopp om att överhuvudtaget få en egen lägenhet…

För att återgå till grundfrågan; leder certifiering till hållbarhet? ”Det beror på” är nog det rätta svaret. Framförallt beror det på hur du räknar, och vem som räknar. Den största vinsten kring införandet av en certifiering är just att helhetsgreppet på miljöfrågorna sätts i fokus, inte enskilda material eller byggnormer. Att byggnationer sätts i ett större sammanhang är bra men frågan är om det finns ett ännu större sammanhang.

Befinner vi oss fortfarande fortfarande inuti akvariet?

Certifieringssystem såsom LEED och Green Buildning bygger att vi definierar hållbarhet utifrån en svensk, eller västerländsk kontext. Kvalitetsmärkningen utgår från det västerländska levernet. Själva miljön i vilket huset skall användas är en miljö där vi förbrukar mest vatten i världen per person, vi kör mest bil per person, vi bor på störst boyta per person, vi har flest ingenjörer, arkitekter, plåtslagare, snickare osv vid byggen. Om resten av världen först måste uppnå dessa kvaliteter för att först därefter försöka minska deras inverkan på miljön finns det inte stora förutsättningar för ett hållbart byggande överhuvudtaget.

Det stora problemet med certifiering – och det gäller alla typer – handlar om att vår materiella- och resursförbrukningsstandard i västvärlden är för hög (jämfört med resten av världen) vilket innebär att vi låser oss fast vid en för hög nivå redan då vi fastställer standarden för mätning och verifiering.

För att ta ett exempel: triangelDen grå triangeln i toppen på pyramiden är de krav ett system sätter på byggnationer. Den definierar, och definieras av, inte bara kvalitetsmåtten på sig själv utan även storleken på resten av pyramiden. Eftersom kraven för att uppfyllas i stort sett alltid förutsätter den underliggande strukturen. Alltså blir en aldrig så liten och aldrig så precis kvalitetsmärkning också ett krav på ett oförändrat stort fundament.

Miljöcertifiering kan säkert förbättra prestanda i västvärlden men i en större global kontext är den allt för ofta en motor för materiell tillväxt, inte en broms.

Lämna en kommentar