Ett nytt år och ändå inte

En tidning kan vara beroende av presstöd, annonsintäkter eller sina läsare. Vi föredrar absolut det sista alternativet eftersom det är det enda som hjälper oss att göra tidningen bättre.

I dagarna är det årsskifte. Vi har räknat 2012 år enligt den gregorianska tideräkningen, 13 år sedan tidskriften Gränsbrytning såg dagens ljus och ett enda år sedan jag tog på mig uppdraget att bli tidskriftens chefredaktör. Det har varit ett spännande, roligt och gränsbrytande år. Jag hade, tillsammans med Gränsbrytnings övriga medarbetare, en ambition att i viss utsträckning förändra och utveckla produkten och utifrån tesen att alla goda ting är tre ville vi skapa en modernare grafisk och teknisk profil, mer analyserande texter och slutligen en vidgning av själva begreppet gränsbrytning. De läsare som följt med oss från föregående år har sett förändringen och i många fall givit oss återkoppling och synpunkter. Några enstaka läsare saknar den tidskrift de känner igen men både majoriteten av våra samtal med prenumeranter – och prenumeranttillströmningen i sig – ger oss kvitto på att vi är på rätt väg. Gränsbrytning kommer, också under nästa år, att vara en tidskrift som inte bara beskriver förändring utan också försöker vara ett exempel på den.

Att ge ut en tidning, eller en elektronisk tidskrift, är ett spännande företag. De traditionella modellerna har under flera årtionden vittrat sönder. Annonsintäkter och presstöd skapar ekonomiska incitament där läsarnas verkliga preferenser inte får något genomslag. Det finns alltså ett allt svagare samband mellan artiklars upplevda värde och tidningens ekonomiska bärkraft. Den här utvecklingen har de flesta medieföretag försökt möta på tre olika sätt.

Den första metoden är att öka annonsintäkterna. Det görs genom att öka upplagan med i princip vilka medel som helst. Annonsintäkterna beror på hur många som läser tidskriften, inte på hur värdefulla artiklarna är för läsarna.

Den andra metoden är att vädja till samhällets påstådda behov av press och journalistik. Det finns alltså, enligt det här synsättet, ett slags allmänt intresse av en fri och obunden press och det allmänna intresset bör på något sätt resultera i allmän finansiering, d v s skattebetalarna bör betala för tidskrifter och media.

Den tredje metoden är att göra en produkt som är så läsvärd att läsaren vill betala. Läsaren är alltså inte annonsmålgrupp och inte skattebetalare utan just läsare. En sådan tidskrift har inga annonsintäkter och inget presstöd. Den lever helt på att artiklarna i den är värda den kostnad det innebär att skriva och producera dem. Det är den väg Gränsbrytning valt och det är den väg vi vill fortsätta på. En konsekvens av det är att vi, inför 2013, gradvis ändrar vår prenumerationsmodell så att vi får en tydligare relation med varje läsare.

Den inställningen harmonierar också med vår övergripande förståelse av samhällsutvecklingen. Människor blir i allt större grad aktörer. Samtida, och framtida, samhällsmedborgare accepterar inte att bli informerade eller att någon skall göra ”nyhetsvärderingen” åt dem. De, eller snarare vi, vill informera oss på det sätt och via de källor vi själv väljer. Vi vill också värdera, analysera och dra slutsatser alldeles på egen hand. Vi är på väg att få ett komplext och väldigt sammankopplat samhälle där åsiktsbildning, prioritering och skapandet av lösningsmodeller är något som pågår i hela samhället, inte i dess för ändamålet byggda politiska eller journalistiska strukturer. Inom juridiken har man alltid varit medveten om att lagstiftning och domstolar inte får hamna allt för långt ifrån ”det allmänna rättsmedvetandet”. Vi är på väg att, i allt fler frågor, få ett allmänt ”medvetande” som bygger på miljoner människors egna intryck och kommunikationskanaler.  I ett sådant ihopkopplat samhälle finns det mer utrymme för media och journalistik än någonsin förut men varje enskild aktör, journalist och tidningsredaktion kommer att få allt mindre att säga till om. En sådan utveckling bidrar vi gärna till.

Jag ser fram emot att få fortsätta samtalet med dig under ett Gott Nytt 2013!

Camilla Hending

 

Den sämsta platsen är alltid just innan gränsen

Det är inte bara mörkast innan gryningen. Det finns goda skäl att tro att det också i andra sammanhang är mörkast och mest tröstlöst just innan ett gränsbrott. Motståndet är starkast och rörelsen framåt långsammast. Ett sätt att beskriva det är genom att fundera över vårt samspel med vår omvärld. Symbios och konsensus är inte bara av godo.

Allting är alltid på väg. Från galaxerna som reser ifrån varandra med svindlande hastighet till vårt språk, våra traditioner och vår uppfattning om länsstyrelsernas fögderi och geografi. Redan de gamla grekerna sade Panta Rei (allting flyter) och Herakleitos påpekade förnumstigt att ingen kan stiga ner två gånger i samma flod. Zlatan Ibrahimovic sa i Expressen att ”det är en stor mix överallt, det är så världen ser ut och det är bara att acceptera, flyta på och hänga med”.

Vore världen ett kontinuerligt flytande skulle det vara frestande att följa Zlatans råd och helt enkelt hänga med. Men så är det långt ifrån alltid. En verkligt stor jordbävning beror på att den flytande och långsamma rörelsen strax under jordytan inte alls får en flytande och långsam rörelse på själva ytan. I stället byggs det upp ett allt större tryck som till slut får delar av jordskorpan att röra sig med ett ryck. Många års förändring, ibland flera hundra års långsamma utveckling, blir till några sekunder av dramatisk förflyttning. Världen har, i det här avseendet, inte alls flutit fram utan i stället har ett ökande men omärkligt tryck skapats som till slut bokstavligen rycker undan golvet under oss.

På samma sätt är det ibland med samhällsförändring. Våra institutioner och traditioner motsvarar jordens tektoniska plattor. De är relativt orörliga och flyter inte med i det vi kallar samhällsutveckling. I stället skapas en allt större spänning mellan den faktiska världen och de här institutionerna. Förr eller senare kommer den verkliga utvecklingen att avgå med segern, precis som i jordskorpan, och ju längre tid som förflutit sedan det förra skalvet, desto större är vår anledning att oroa oss för nästa. Skalven blir nämligen större ju längre det är emellan dem.

När det gäller jordytan är det enkelt att förstå mekanismen. Friktionen mellan plattorna i jordskorpan gör att de inte kan glida sakta emot varandra utan i stället skapas en ryckig och obehaglig rörelse. Men varför tycks samma beteende vara vanligt i samhälls- eller företagsutveckling? Vilka orsaker kan finnas bakom ett ryckigt samhälle eller en ryckig organisation? Svaret är ofta en symbiotisk relation mellan organisationen och dess omvärld. En relation där båda tjänar på att stå stilla en liten, liten stund till även om båda vet vartåt världen egentligen är på väg. I det följande är ”jag” den organisation eller institution vars förändring vi studerar och ”de” är den omvärld i vilken jag lever.

Föreställ dig att ”jag” (och framöver slutar vi med citationstecknen) levererar en tjänst eller en vara som de tycker är lite föråldrad. En skola som andas 30-tal, en bil som inte har säkerhetsbälten eller en sjukvård där människor behandlas med vidskepelse. De kommer att ge mig två signaler. Dels berättar de att de inte gillar min verksamhet, d v s jag får negativ feedback, dels berättar de att de skulle uppskatta min verksamhet mer om jag utvecklade den. Jag måste alltså röra mig framåt, mot den värld som de betraktar som självklar. En värld där skolan är datoriserad, bilen toppmodern och sjukvården baserad på dagens vetenskap och vetande.Bild1Jag är inte dummare än att jag förstår deras inställning och jag flyttar alltså min verksamhet framåt, år det håll både de och jag uppfattar som samhällets generella utvecklingsriktning. Efter lite hårt arbete har jag en verksamhet som uppfattas som uppdaterad, aktuell och ”state of the art”. Resultatet från dem låter inte vänta på sig. Den negativa feedback jag nyss fick är nu borta. Jag får inte så värst mycket beröm men åtminstone inte kritik. Bild2 Jag har lärt mig två saker, dels vilken riktning omvärlden uppskattar och dels hur jag gör för att flytta mig ditåt. Alltså fortsätter jag på den inslagna vägen och de börjar nu ge mig verkligt positiv feedback. Mina väljare strömmar till, lönsamheten ökar och media skriver hyllningsartiklar. Bild3 Sporrad av framgångarna fortsätter jag som förut. Nu händer något märkligt. Trots att jag vet att jag flyttat mig i samma riktning och med samma fart som tidigare avtar den positiva feedbacken. De hävdar att det nog är bra att vara i framkant men att lagom är bäst. Det talas också om barn som inte får kastas ut med badvattnet. Det kanske mest intressanta är att de nu är överens om att önskad utvecklingsriktning, för att återfå förtroendet, är vad jag betraktar som bakåt. Även ganska små steg åt vänster i figuren, d v s bakåt, resulterar i förbättrade recensioner från omvärlden. Bild4 Jag låter mig inte styras av detta utan fäller ner skygglapparna och tuffar på. Efter någon tid befinner jag mig på en paradoxal plats där jag vet att jag är lång framför den allmänna utvecklingen men de ger mig ungefär samma dåliga recensioner, lönsamhet och feedback som då jag var långt efter. De är fortfarande helt överens om att det vore bättre att gå tillbaka än att gå framåt. Bild5 Plötsligt, och efter vad jag tycker är ett mycket litet steg, vänder de här mekanismerna. Den externa feedbacken är fortfarande väldigt negativ men de har bestämt sig för att rätt riktning är framåt, d v s åt höger i figuren. Den här vändningen går väldigt fort. Ibland kallas den dominoeffekten därför att den ser ut som om en enda människa eller opinionsbildare tippar hela omvärlden i den nya riktningen på oerhört kort tid. Nu är både min ambition och omvärldens feedback i samklang igen. Det faktum att de är negativa är inte särskilt problematiskt eftersom de nu är överens med mig om vad som är önskad rörelseriktning.

Bild6

Efter tillräckligt lång tid når vi en ny punkt som vi båda menar är fullständigt överlägsen de tidigare och resan kan fortsätta. Bild7 När vi då och då blir retrofixerade och rent av reaktionära kan det bero på att vi befinner oss på högersluttningen i en sådan här utveckling. På utförssluttningen upplever vi att vi har det bästa bakom oss och att det därför vore klokt att vända om och återgå. Vi vill minska spänningarna i samhället genom att försöka backa till en punkt vi upplevde som både stabil och önskvärd. Tyvärr är det inte möjligt. Vare sig när det gäller jordbävningar eller när det gäller gränsbrytande samhällsförändring finns det något bakåt att återerövra. Däremot skulle vi kunna göra skalven och konvulsionerna mindre genom att flytta oss framåt i små steg även när stör vår bekvämlighet. Bara då kan vi hoppas på att slippa undan de stora jordbävningarna. Och just när spänningar, klyftor och friktion känns som störst är vi närmast det gränsöverskridande som plötsligt placerar oss på en ny och framgångsrik uppförssluttning.

TROED TROEDSON

 

Nytt och Kort

I Nytt och Kort i detta nummer får vi veta mer om TEDxkonferensen i Umeå, varför framtidens vård och omsorg präglas av empati och high tech, samt vilka projekt som får medel från Joint Programming Initiative Urban Europe.

Idéer värda att sprida under TEDxUmeå

Den 17:e januari går TEDxUmeå av stapeln och årets tema är ”Ledarskap, kreativitet och innovation”. TEDx är ett lokalt och självständigt initiativ som inspireras och genomförs med riktlinjer från populära TED, en organisation och konferens som startade i USA för över 26 år sedan och som baseras på devisen ”Ideas worth spreading”. TED bjuder in världens ledande tänkare (ex. Bill Gates) och låter dessa göra sin livs föreläsning på endast 18 minuter. Även på TEDxUmeå kommer publiken att möta såväl internationella som lokala talare som i sann TED-anda ska inspirera till djupare diskussioner och främja idéutbytet bland deltagarna.

Bakom TEDxUmeå står: Ledarskapscentrum, Dohi Sweden, Umeå universitet, Umeå Kommun, Balticgruppen och nu också – Region Västerbotten. Thomas Hartman som är Regionens kommunikationschef förklarar varför de valt att vara medarrangör;

För oss är detta ett klockrent arrangemang att ställa oss bakom. Vi ser mycket positivt på arrangemang som lyfter kreativa människor och entreprenörer i norra Sverige.

Bland talarna på TEDxUmeå märks bland annat innovationsspecialisten och professorn Alf Rehn, psykologiprofessorn Bruce Avolio artisten Jugge Sundqvist och Umeås Designinstituts rektor Anna Valtonen. Deltagarantalet under konferensen är begränsat till 100 personer men hela eventet kommer att livestreamas på tre stycken så kallade noder i centrala Umeå.

 

Framtidens sjukvård ska präglas av empati och high tech enligt ny rapport

Socialdepartementets  LEV-projekt (Långsiktiga Efterfrågan på Välfärdstjänster), presenterar i en ny rapport med titeln Empati och high tech ett antal slutsatser om framtidens vård och omsorg. Anders Ekholm, analyschef på socialdepartementet och projektledare för LEV:

Det går inte att jobba som vi gör idag, vi kan inte använda samma metoder, samma teknologinivå om vi ska öka kvaliten, vi ska få fler äldre och vi ska hålla kostnaderna i schack, så då måste vi göra på ett annat sätt. Och det man traditionellt sett gör då det är att man ökar kapitalintensiteten och automatiserar, precis som man gjort i andra branscher. Men för att ändå inte folk ska fara illa ut måste vi föra in mer empati

Enligt Anders Ekholm är det, i en framtid där fler saker utförs av maskiner än av människor, viktigt med en ”personifierad” sjukvård. Denna personifiering kommer dels ta sig uttryck i ny teknik som möjliggör att människor, genom att koppla upp system som dator och smartphone, kan sköta mildare åkommor i hemmet genom att de kopplar upp dessa mot sjukvårdens system. Samtidigt kommer det bli lättare att upptäcka och behandla allvarligare sjukdomar på ett tidigare stadium. Om tekniken används på rätt sätt leder detta till besparingar och enligt rapporten kan prioriteringar då göras för empatin.

 

Miljoner till europeisk forskning om hållbar stadsutveckling

Den växande staden är, precis som Gränsbrytning skrivit om tidigare, ett framtidsfaktum vilket gör forskning om hållbar stadsutveckling till en högprioriterad verksamhet. JPI (Joint Programming Initiative Urban Europe) syftar till att koordinera europeisk stadsforskning och är ett initiativ från EU:s medlemsstater. I samarbetet deltar Belgien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Irland, Italien, Malta, Norge, Sverige, Turkiet och Österrike; Spanien och Portugal är observatörer. Tidigare i år organiserade JPI sin första pilotutlysning och 59 ansökningar kom in, av vilka hela 40 hade svenska avsändare och nu har tio projekt beviljats medel, av vilka hela sex har svenska deltagare;

I ett projekt utvecklar forskarna tillsammans med de som bor och arbetar i områdena nya former för styrning och förvaltning i två stadsområden i Wien respektive Stockholm, i ett annat utvecklas mobila e-tjänster i Åbo och Örebro och i ett tredje undersöks vilka sociala konsekvenser migrationen från central- och östeuropeiska länder får. I ett projekt jämförs stadsutvecklingsprogram i så kallade utsatta förorter, i Amsterdam, Wien och Stockholm. I ett annat studeras nya klimatvänliga, robusta och mångfunktionella metoder att hantera dagvattnet med bland annat Kiruna som exempel.

Forskningsrådet Formas och Vinnova finansierar de svenska deltagarna med  tillsammans med projektetens intressenter.

REDAKTIONEN

 

Strategi för enklare e-tjänster

Fler och fler använder digitala medier. För att få statsförvaltningen att möta medborgarna med enklare och mer innovativa e-tjänster har regeringen slagit fast en ny e-förvaltningsstrategi.

Öppnare, enklare, mer innovativ. Se där kännetecken som i fortsättningen ska prägla statens utbud av e-tjänster.

Vi utgår från medborgaren

konstaterade it-minister Anna-Karin Hatt när hon lanserade regeringens nya e-förvaltningsstrategi. Regeringen har stakat ut sin digitala resa. Med en ny e-förvaltningsstrategi vill den visa hur statsförvaltningen ska utveckla sina e-tjänster och lägga grunden för regeringens styrning av sina myndigheter.

– När fler och fler medborgare använder nätet och digitala medier måste myndigheterna finnas där och möta dem, sa Anna-Karin Hatt på den presskonferens som dagarna före jul följdriktigt direktsändes på regeringens egen webb-tv.

Hon räknade upp en rad arenor som regeringen introducerat för att stärka statsförvaltningens samverkan kring digitala tjänster: Användningsforum, Digitaliseringsrådet och E-delegationen hör till de senaste årens tillskott. Nu trappar också Digitaliseringskommissionen upp sitt arbete med att beskriva och analysera it-utvecklingen och rapportera till regeringen.

Digital agenda

Förra året kom den digitala agendan för att samordna regeringens åtgärder på it-området inom till exempel säkerhet, infrastruktur, kompetensförsörjning, tillgänglighet, användbarhet, entreprenörskap och innovation.

E-förvaltningsstrategin är en fördjupning av den digitala agendan. Strategin ska ligga till grund för regeringens styrning och statsförvaltningens uppdrag är att underlätta vardagen för medborgare och företagare

framhöll Anna-Karin Hatt. Alla medborgare upplever inte lyckade digitala möten med myndigheterna. Personer med en komplex livssituation får ofta problem då de möter de stuprör som e-tjänsterna alltför ofta är formerade som.

Den e-service som finns har ofta utvecklats ur myndighetens perspektiv. Nu vänder vi på det och utgår från medborgaren.

Stora besparingar

Ett av målen i strategin är att staten ska höja kvaliteten och effektiviteten i den egna förvaltningen. Bland annat hoppas Anna-Karin Hatt att det arbete med e-beställningar som ska komma igång på allvar nästa år ska leda till stora besparingar – regeringens egna beräkningar visar att 3,2 miljarder kronor kan räknas hem på nio år. På samma sätt måste själva IT-driften bli effektivare – i dag kostar den enligt Riksrevisionsverket 15,5 miljarder om året.

– Här finns en stor effektivitetspotential, noterade ministern.

För att få till stånd öppnare, enklare och mer användarvänliga e-tjänster ställer regeringen också sitt hopp till kommuner och landsting. Stora vinster väntar om man lyckas.

Den demografiska utvecklingen är tydlig. Med färre som ska arbeta och försörja fler gäller det att hitta smartare sätt att arbeta.

Smart teknik kan man också minska trycket på miljön, stärka utvecklingen av innovationer och skapa nya jobb, slog Anna-Karin Hatt fast innan webbsändningen var över.

TORBJÖRN TENFÄLT

 

Staten tar region-initiativet

Med sitt förslag till ny länsindelning kan staten ta initiativet från de regionala politiker som inte lyckats bestämma sig. Om det alls blir genomfört – i svensk politik brukar förslag till omorganisering skjutas ned.

Det blev ett i högsta grad blandat mottagande på förslaget från utredare Mats Sjöstrand om hur staten ska organisera sig ute i landet som presenterades den 17 december. Bland de länsstyrelser som får stryka på foten när dagens 21 länsstyrelser ska minska till elva, kom omedelbart kritik. Det tycks inte mildra slaget att Sjöstrand låter förlorande län fortfarande kalla sig ett län även efter en hopslagning eller att det positivt laddade ordet ”residensstad” undveks för det blygsammare ”sätesort”.

Åtta värmländska politiker skrev genast en svarsreplik till utredaren för att protestera mot Karlstads nedgradering. Inte oväntat kom istället välkomnande ord från Linköping (ny sätesort för även Jönköping), Falun (sätesort även för Gävle), Växjö (sätesort också för Kalmar) och Örebro (tar även in Värmland) medan politiker i Jönköping, Gävle och Härnösand (förlorar till Östersund) var negativa.

SKL positivt

SKL gav en godkännande nick till förslaget som innehåller många fler punkter än den nya geografiska indelningen. En fördel anser SKL vara att kompetens och resurser koncentreras – saker som en del länsstyrelser lider brist på idag. Länsstyrelsen slipper få finansiering tilldelat via nationella myndigheter och får därmed ett friare mandat att agera.

Det rensas bland uppgifterna där vissa (statlig lönegaranti) städas bort medan andra kommer till (skogspolitiken vilket innebär en flytt av 700 tjänstemän från Skogsstyrelsen).

Flera statliga myndigheter föreslås få samma uppdelning som de nya länsstyrelserna[1] för att kunna föra en direkt dialog med kommunerna. Det gäller dock inte Skolverket, Vinnova och arbetsförmedlingen. Sjukvårdsregionerna blir i princip desamma med ett universitetssjukhus i varje nytt län.

Istället föreslås de åtta områden som Sverige delas in i när EU:s strukturfonder fördelas, ändras att passa den nya indelningen. Detta påverkar starkt ”Småland med öarna” liksom ”Norra och Östra Mellansverige” medan övriga områden påverkas i mindre grad. Vidare föreslås alla kommunala samverkansorgan försvinna.

Påverkar regionbildning

Sjöstrand-utredningen får stor betydelse för det pågående arbetet ute i landet med att bilda regioner. Mats Sjöstrand föreslår – vilket SKL uppskattar – att ansvaret för regional utveckling i fortsättningen ska ligga hos landstingen, om de själva så önskar och har stöd av kommunerna i sin region. Fyra landsting har redan lämnat in ett sådant önskemål (Jönköpings, Gävleborgs, Norrbottens och Östergötlands län) men dessa måste i så fall arbetas om för att passa utredningens länsgränser.

Det landsting som inte kan eller vill begära att få regionalutvecklingen, får se sin förstärkta länsstyrelse hantera frågan. Dessa ”nya” länsstyrelser kan naturligtvis bara agera efter de geografiska gränser som staten dragit upp. Denna indelning har ett tydligt Stockholmsperspektiv och utgångspunkten har varit statens behov, enligt utredningen: ”…att få till stånd en så samlad statlig geografi som möjligt”.

Men därmed sätts också gränserna för framtida regionplaner. I de norra länen där man än så länge inte har kunnat enas om att gå samman, blir Sjöstrands version den förhärskande. I Jämtland har t ex landstingspolitikerna inte bestämt sig för om de vill bilda en regionkommun tillsammans med Västernorrland. Sjöstrand förenklar saken genom att slå ihop dem.

I södra Sverige pågår ett intensivt politiskt arbete med att sy ihop Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar län i en storregion till 2019. Denna självvalda indelning förstärks av Sjöstrands förslag där Växjö och Kalmar län slås ihop. Även västra Sveriges starka region blir kvar orörd och förstärks med att Halland läggs till. Östergötlands regionala arbete däremot har snarare blickat norrut mot Sörmland men där väljer Sjöstrand istället att gå söderut och införliva Jönköping.

Gotland (57 000 invånare), Halland (300 000 inv) hade möjligen tänkt att de skulle få kontrollera sitt eget regionala öde när de begärt och beviljats formen regionkommun. Även Jönköping (336 000 inv) har en sådan ansökan för tillfället under statlig prövning. Alla tre försvinner dock enligt den statliga indelningen in i betydligt större enheter.

Blir det alls av?

Utredningen föreslår att länsindelningen ska vara genomförd till januari 2015. Men många uttrycker en skepsis om att förslaget någonsin kommer att bli verklighet.

Det här är en enmansutredning. Det är den artonde utredningen i sitt slag som läggs fram. Det är många turer som ligger framför oss innan det här är klart

kommenterar landshövding Kenneth Johansson (c  i Värmland i de regionala TV-nyheterna. Utredningen Mats Sjöstrand själv medger att länsindelningen inte är given och kan omprövas. Civilminister Stefan Attefall tog också mycket avvaktande emot den statliga utredningen.

– Vi får se på det här. Många synpunkter ska vägas in, sa han på presskonferensen.

Vad som trots allt talar för förslaget, är att sittande regering i handling visat sig uttalat positiv till att stänga ned statliga myndigheter i besparingssyfte. Här finns, enligt ensamutredaren, 3-400 Mkr att hämta, vilket kan visa sig vara ett övertygande argument.


[1] Trafikverket, Lantmäteriet, Polisen, Säkerhetspolisen, Arbetsmiljöverket,  Skolinspektionen, Inspektionen för vård och omsorg.

YLVA NILSSON

Nya miljoner ska få fart på kompetensförsörjningen

De kompetensplattformar som skapats i regionerna får en huvudroll när matchningen mellan arbetsgivarnas behov och de jobbsökandes utbildning ska stärkas. Regeringen satsar 60 miljoner kronor för att få plattformarna att lyfta.

Rivna könsbarriärer och bättre samordning av yrkespraktiken hör till målen när regeringen nu satsar 60 miljoner kronor för att säkra kompetensförsörjningen till näringsliv och offentlig sektor.

De regionala kompetensplattformarna blir motorn när matchningen av arbetsgivarnas behov mot människors utbildning nu får ytterligare smörjmedel i form av 60 nya miljoner från regeringen. Plattformar finns på plats över hela landet, som ett resultat av ett regeringsuppdrag 2009.

– Regeringen vill visa att man tycker att det arbete som pågår i regionerna är bra och staten kommer inte att peka ut vad som ska göras. Insatserna ska formas av de lokala och regionala förutsättningarna, säger Carl-Johan Klint, departementssekreterare på näringsdepartementets avdelning för regional utveckling.

Men möjligheten att få del av pengarna, som ska fördelas av Tillväxtverket, styrs ändå i hög grad av de prioriterade områden regeringen pekar ut:

  • Bättre praktiksamordning och utvecklad studie- och yrkesvägledning.
  • Starkare integrations- och jämställdhetsperspektiv i kompetensförsörjningen, till exempel genom att motverka en könssegregerad arbetsmarknad.
  • Utveckla metoder att säkra kompetensförsörjningen till företag och offentlig sektor på kort och lång sikt, till exempel genom att samverka med lärcentra.

Välkomnar satsningen

Regionförbundet Uppsala har haft sin kompetensplattform igång i tre år och har byggt upp ett nära samarbete med ett tiotal branscher. Tomas Stavbom, chef för enheten regional utveckling, välkomnar regeringens satsning men understryker att det är viktigt att få in arbetet i den ordinarie verksamheten.

– Det finns så många exempel på projekt som upphör så fort projektpengarna är slut.

Han tycker att regeringen är inne på rätt spår, särkilt när det gäller ambitionen att utveckla integrations- och jämställdhetsperspektiven i kompetensförsörjningsarbetet. Insatser för att motverka en könssegregerad arbetsmarknad är nödvändiga för att på sikt lyckas bemanna en rad branscher, menar han.

– Ta vård och omsorg. Ska man klara kompetensförsörjningen där är det helt nödvändigt att fler killar söker sig dit.

Ett annat område, med omvända förtecken, är gruvindustrin. I Uppsala län har brytningen efter järnmalm åter kommit igång i Dannemora och när gruvbolaget för en tid sedan behövde rekrytera hundra personer gick det ut med ambitionen att 30 procent av de nyanställda skulle vara kvinnor.

– Det påverkade hela rekryteringsprocessen. Att bryta den traditionella könsuppdelningen har också varit lönsamt, eftersom kvinnorna visat sig vara mer försiktiga med utrustningen, säger Tomas Stavbom.

Bygg och el är ett andra exempel på enkönade branscher skulle må bra av att få en mer blandad personal, menar Tomas Stavbom.

– Får man in fler kvinnor tvingar man arbetsgivarna att förändra arbetsmiljön så den passar kvinnor bättre.

Hittills har regeringens krav på avrapportering från regionerna varit ganska begränsad. Det tycker Tomas Stavbom är bra, eftersom det minskar risken för detaljreglering.

– Kompetensplattformarna ser väldigt olika ut i olika delar av landet och så måste det vara, arbetsmarknaden skiljer sig åt, säger han.

Brett samarbete

De fyra kommunalförbunden som tillsammans bildar Västra Götalandsregionen har skapat en gemensam kompetensplattform med egen adress på nätet. Där samlas en mängd information om pågående projekt och analyser av regionens arbetsmarknad.

Västra Götaland har drabbats hårt av de senaste årens strukturella kris, men samtidigt vittnar allt fler företag om växande svårigheter att hitta rätt kompetens. För att underlätta matchningen samarbetar regionen med näringslivets branschorganisationer, enskilda företag, arbetstagarorganisationer, utbildningsanordnare och statliga myndigheter som myndigheten för Yrkeshögskolan, Skolverket och Tillväxtverket. Under de närmaste tio åren väntas en femtedel av alla sysselsatta i regionen gå i pension.

Marja-Leena Lampinen, samordnare av arbetet med kompetensplattformen, ser många hål som kan fyllas med regeringens nya miljoner.

Vi har länge påtalat att det behövs mer resurser för att fylla alla planer och strategier med innehåll.

När antalet varsel nu åter tagit fart är det svårt att veta vad som händer från den ena veckan till den andra och då blir det ännu viktigare att utbildningarna hänger ihop med de jobb som ändå efterfrågas.

– Kompetensplattformen fungerar som en hävstång för att kunna jobba mer övergripande. Den hjälper oss att samordna de olika aktörernas insatser, säger Marja-Leena Lampinen.

Syo allt viktigare

Charlotte Stigh-Brüsin på Sjuhärads Kommunalförbund håller med om vikten av gemensamma insatser för att till en bättre matchning.

– Utbildningsanordnarna behöver vara säkra på att de människor som går igenom deras utbildningar får en adekvat kompetens, säger hon.

Charlotte Stigh-Brüsin tror också att studie- och yrkesvägledarna kommer att spela en mycket viktig roll i regionen de närmaste åren.

– Kanske Syo ska arbeta mer uppsökande och även närma sig fler vuxna. Vi måste också se till att vägledarna själva har den utbildning och kompetens de behöver.

För snart tio år sedan skapades Praktikplatsen.se av Göteborgsregionens kommunalförbund, för att göra det enklare att få fram praktikplatser och andra arbetslivskontakter för grundskolor. I dag spänner den också över gymnasieskolan, vuxenutbildningen, högskolan och arbetsmarknadspraktik.

Skolpersonal, företag och elever/studenter kan använda webbplatsen för att söka, boka och administrera praktikplatser och andra arbetslivskontakter. Förutom de 13 kommunerna i Göteborgsregionen är Praktikplasen.se även tillgänglig i Dalarna, Småland, Stockholmsregionen och Västernorrland.

– Tack vare plattformen slipper arbetsgivarna ta emot en mängd telefonsamtal från skolor och elever, samtidigt som de erbjuds handledarutbildning, säger Charlotte Stigh-Brüsin.

TORBJÖRN TENFÄLT

 

Den moderna landsbygden betyder innovation, samverkan och symbios

Landsbygden har länge befunnit sig i en kris där den påverkats negativt av den ökande urbaniseringen, främst genom en ökande avbefolkning. På förhållandevis kort tid har landsbygden allt mer förlorat sin status i takt med och till förmån för växande städer, men genom denna process har landsbygden också, för att överleva, tvingats till anpassning, nytänk och omvandling. Den moderna landsbygden utvecklas dels i symbios med staden men den har också utvecklats  på egen hand, som innovations- och samverkansmiljö.  För en hållbar regional utveckling måste också utvecklingen av den moderna landsbygden främjas.

Landsbygd som samverkans- och innovationsmiljö

Landsbygden utvecklas i allt större utsträckning från att vara en perifer arena till att bli så kallade intersektioner – det vill säga knytpunkter för utbyte av idéer  och samverkan mellan invånare, föreings- och näringsliv. Ett tecken på detta är den ökande mängden tvärsektoriella samarbeten som i allt större utsträckning sker runtom på den svenska landsbygden där tätt sammansvetsade och välfungerande lokalsamhällen bidrar till en gemensam problemformulering och innovationer uppstår till följd av en utmaningsdriven process. Ett sådant exemepel är i Röstånga i Skåne, där invånare och föreningsliv tillsammans startade ett aktiebolag, RUAB (Röstånga Utveckling AB). Som ett första projekt mobiliserar RUAB Röstångas befolkning och erbjuder alla att bli aktieägare i syfte att bevara och utveckla restaurangen och mötesplatsen Stationen. Fallet Röstånga visar tydligt hur hela bygden engageras på ett innovativt och nyskapande sätt ;

De verksamheter som startas och drivs skall vara lönsamma och komma bygden och aktieägarna tillgodo. RUAB kommer att drivas som ett kommersiellt bolag med de risker och möjligheter som en marknadsekonomi erbjuder, dock kan i vissa fall andra värden prioriteras än att maximera vinsten.

Ytterligare ett exempel på landsbygdens samverkans – och mobiliseringskraft återfinns inom det EU-finansierade Leader, som är en metod för landsbygdutveckling och som bygger på lokala initiativ. Enligt rapporten Leader i Sverige 2007-2011 finns det idag 63 så kallade Leaderområden och sedan 2007 har drygt 450 byggnader och anläggningar byggts eller fått höjd standard, 680 nya jobbtillfällen har skapats och drygt 280 nya företag skapats. Totalt har drygt 2600 projekt bifallits och drygt 320 000 personer direkt av de åtgärder som genomförts i närområdet. Leadermetoden kopplar samman lokal kunskap och samhällets målsättningar, vilket kan beskrivas som att ”underifrånperspektivet möter uppifrånperspektiv.”;

En grundförutsättning för leaderprojekt är att det är ett samarbete mellan privata, ideella och offentliga deltagare. Det kan till exempel vara en kommun, ett lokalt byggföretag och en byaförening som slår sig ihop för att upprusta ortens idrottshall.

Leader visar alltså på såväl samverkan som en brukardriven process, men också på den typen av tvärsektoriella gränsöverskridningar som är nödvändiga för samhällsutveckling och hållbara innovationer. Ytterligare exempel på landsbygdens innovationskraft återfinns  i Uppland och projektet ”Innovation Landsbygd”. Inom projektet undersöktes utvecklingsmöjligheter för att odla grödor som idag importeras till Sverige, men syftet var också att arbeta utifrån en innovationsmodell som kom att kallas ”innovation genom mångfald” där ett innovationsteam sattes ihop genom en som bla. SFI, arbetsförmedlingen deltog i. Inom teamet anställdes sju agronomer och livsmedelsutvecklare från Etiopien, Iran, Indien, Japan, Egypten, Syrien och Peru anställdes vilket tillförde viktig kompetens och ett utifrånperspektiv. På detta sätt kombinerades landsbygd, innovation och mångfald och ledde till metodboken Förnyelse på Landsbygden. Projektet är också ett tydligt exempel på hur nya arbetsmodeller och samverkansformer utvecklas och testas, rent bokstavligt i landsbygdens mylla.

Landsbygden glöms bort

Den moderna landsbygden har således anpassat sig väl utifrån förutsättningarna och utvecklat såväl samverkansmodeller som ett unikt kunskapsinnehav, i form av metoder, traditioner, tänk. Dessa är alla  viktiga grundkomponenter för en framtida omställning och en hållbar utveckling och  landsbygden borde därför också ha en nyckelroll i det regionala arbetet med en hållbar samhällsutveckling, såväl i sociala som miljömässiga och ekonomiska temer. Trots det tenderar landsbygden att hamna i en perifer position, såväl tankemässigt som i faktiskt handling. Jordbruksverket fastslog tidigare i år att;

landsbygden oftast får en undanskymd och bortglömd roll i det regionala utvecklingsarbetet

I början av december, presenterade verket  sin strategi för ett ”landsbygdsintegrerat” Sverige, för att motverka denna trend. Målet med strategin är att öka sysselsättningen, förbättra möjligheterna att bosätta sig här samt öka intresset, kunskapen och statusen för landsbygden.

Landsbygd och stad måste samspela i symbios

Ett led i att öka intresset, kunskapen och statusen borde vara att sudda ut förlegade gränser mellan stad och landsbygd något som delvis görs i sättet att prata om landsbygden och planera för densamma. I mitten av december publicerade Jordbruksverket också sin rapport Hållbar samhällsutveckling – Vad innebär det , som  utreder landsbygdens roll för en hållbar utveckling. I slutsatserna betonas just vikten av att främja ett samspel mellan stad och landsbygd som i sig skapar mångfald och komplexitet, två faktorer som enligt författarna är nödvändiga för möjligheten att anpassa sig i en föränderlig värld;

Diversitet och komplexitet är avgörande principer för förmågan att anpassa sig till en föränderlig värld. I ett samhälle där det sker ett samspel mellan stad och landsbygd skapas den mångfald och komplexitet som krävs för att samhället ska vara långsiktigt uthålligt.

Att dessutom kunna tänka bortom staden och landsbygden som två skilda system och istället tänka sig stad-landsbygd i symbios med varandra är absolut nödvändiga för en hållbar utveckling på flera plan;

Ett […-…] samhälle betraktas som hållbart endast då det kännetecknas av livskraftiga städer som omges av en levande landsbygd. Ett nära samspel mellan stad och landsbygd förstärker de ekonomiska och sociala strukturer som gör ett samhälle långsiktigt hållbart. ”

Regioner bör alltså i sin planering och sin verksamhet gå bortom föreställningen om det urbana i centrum och landsbygden i periferi och istället se hela regionen som ett komplext system av flöden där systemets olika delar  utvecklas på olika håll men också interagerar med varandra. Staden och landsbygden har ett ömsesidigt utbyte av varandra. Samtidigt som staden är en arena för tillväxt så innebär landsbygden en potentiell  grogrund för nya idéer. I landsbygdsmiljö återfinns dels traditionell resurshushållning och dels olika modeller för samverkan och sammanhållning. Landsbygden har, trots eller kanske snarare tack vare sin kris, gått från att vara en perifer, lokal aktör till att bli en potentiell glokal dito. Från att vara isolerad till att bli en viktig nod i kunskaps- och nätverkssamhället. I ett regionalt utvecklingsarbete är det viktigt att främja utvecklingen av dessa noder, av det komplexa, av det symbiotiska ochatt  bryta gränser.

Ytterligare information;

Begreppet intersektionen kommer från boken The Medici Effect av Frans Johansson

Leader betyder ”Länkar mellan åtgärder för att utveckla landsbygdens ekonomi”, och är en förkortning av franskans ”Liaison Entre Actions de Dèveloppement de l´Economie Rurale”.

RIKARD EDBERTSSON

 

 

 

Lämna en kommentar