Kollektivtrafiken ökar och prognosen avviker inte från rådande trend.

Att kollektivtrafiken ökar på bekostnad av bilismen verkar ingen förutom möjligtvis Motormännen gråta över. Ja, kanske någon mer…

Den svenska kollektivtrafikbranschen har i alla fall gått samman och uttalat en vision om fördubbling av antalet kollektiva resor till år 2020 (jämfört med år 2006). ”Fördubblingsmålet” ser ut att nås även om det finns regionala skillnader. Störst är resandet inom Stockholms kollektivtrafik och det utgör över hälften av det totala resandet. Näst störst är Västtrafik som räknar med en 50% ökning och på tredje plats kommer Skånetrafiken som planerar för en tillväxtökning på bra mycket mer än så. Trots att investeringarna ökat radikalt i Stockholm har trafiken inte ökat mer än befolkningen. Kostnaderna för en ökad kollektivtrafikandel blir väldigt höga på orter där trafiken redan är stor och frågan är hur stora de kan bli i förhållande till vilka effekter de får.

En annan stötesten är kapaciteten på rälsen. Den beror på flera faktorer såsom infrastrukur, signalsystem, tidtabell, tåg och typen av beläggning bl a. Den viktigaste enskilda faktorn är naturligtvis om infrastrukturen är byggd som enkel, dubbel eller fyrspår. En annan viktig sänkande faktor är att tåg kör i olika hastigheter. Finns det sidospår kan snabbare tåg köra om annars får de vänta. Ett spår där alla tåg går lika fort och med homogogen trafik har högst kapacitet. Kapaciteten är alltså väldigt olika och fast det går att köra 34 tåg i timmen i tunnelbanan i London går det endast 8 tåg på t ex Västra stambanan (blandad trafik). Flest tåg – 60 i timmen –  körs utan tidtabell i korta sträckor men med köbildning. För att öka kapaciteten krävs investeringar i nya spår och järnvägar. Frågan är hur stor kapacitetsökning vi kan få i med tanke på att vår trafik är väldigt spretig?

Det finns även intressemotsättningar kan tänkas begränsa kollektivåkandet. Tätare trafik och fler antal resor på de längre sträckorna innebär färre stopp på de mindre stationerna. Rikstågen tränger ut regionaltrafiken på stambanorna.

Västra och södra stambanan lider av kapacitetsproblem och där ser vi att den långväga trafiken prioriteras i förhållande till den mer kortväga. De mindre orterna får färre avgångar och faktiskt sämre möjligheter till kollektivtrafik. Frågan är vem som kommer att prioriteras?

I IT-branschen är ”Bring your own device” den hetaste trenden och den innebär helt enkelt att medarbetare själva väljer vilka verktyg och system, telefoner, programvaror och dator de vill använda. Organisationen ser sedan till att stötta medarbetarna i sina val av arbetsmetoder och enheter samt se till att de fungerar i organisationens system. För IT-branschen är ”Bring your own device” tvärt emot vad man gjort de senaste 50 åren och på många sätt revolutionerande. Beslutsfattandet har decentraliserats och det är upp till var och en att fatta det bästa beslutet utifrån sin egen situation.

Vad är kollektivtrafikbranschens svar på ”Bring your own device”? Det borde vara en satsning på blandade tågslag på rälsen, tåg som även kan köra på spårvagnsräls och blandade trafikslag på vägarna även om kapaciteten inte blir absolut maximerad. Frågan om kostnaderna, prioriteringarna och infrastrukturval återstår att lösa för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna. Men till syvende och sist är det medborgarna som genom sina val avgör vad som är rätt struktur och vad som inte är det. Ju förr det vägs in – desto högre blir den verkliga vinsten.

Lämna en kommentar