SVERIGE/REGION: Redan i dag bor, lever och arbetar många människor i flera kommuner samtidigt, speciellt runt landets största städer. Men hur vidgar man en storstadsregions rum och ökar rörligheten utan att de sociala spänningarna hamnar på bristningsgränsen?  

Aldrig tidigare under efterkrigstiden har storstädernas framtid varit så sammankopplad med den globala utvecklingen och samtidigt så beroende av sina kringliggande regioner. I den här situationen så ligger stora delar av utmaningarna och möjligheterna, trots dominerande finans- och klimatkriser, i hur väl man lyckas ta tillvara sin arbetskraft, mobilisera sina medborgare och öka friheten för sina invånare.
 
Vidgad klyfta mellan nord och syd
Det är meningslöst att stirra sig blind på hur de svenska storstädernas utvecklas. Det gör de nämligen inte ens själva. Förebilder och jämförelseobjekten finns över hela världen. Samtidigt blir det mer naturligt på grund av EU-medlemskapet att titta närmare på de svenska storstädernas situation i förhållande till övriga storstäder i Europa. Konsekvenserna av EU:s inre marknad blir påtagligare för varje år.
 
En av de forskare som sett närmare på storstädernas situation utifrån de olika EU-ländernas läge är Urs Müller, chefsekonom vid BAK Basel Economics AG i Schweiz, det ledande ekonomiska undersökningsinstitutet i Schweiz.
– Läget i de södra medlemsländerna inom EU är värre än vi kan ana menar Müller och pekar framförallt ut Portugal, Italien, Grekland och Spanien som extremer. Men övriga medlemsländer går inte heller fria eftersom ekonomierna är så sammanbundna. Den snabba vändningen är en chimär, eftersom det finns djupare strukturella bekymmer under ytan.
– Vi kan tydligt se hur man i dessa fyra länder regelbundet devalverat sin valuta och på så vis vunnit konkurrensfördelar trots en snabbare pris- och lönestegring än i övriga EU-länder. Priset för denna politik är att man behållit ineffektiva strukturer, säger Müller.
 
Men trots att vägen för denna inflationspådrivande politik stängdes i samma stund som länderna gick med i Eurosamarbetet så ändrade man i dessa länder inte sin politik vilket nu försatt både länderna själva och övriga medlemsländer i en rävsax.
– Ända vägen framåt är att man nationellt sänker både sina kostnader och sin prisnivå, vilket egentligen är detsamma som ett politiskt självmordsuppdrag, säger han.
För storstäderna i södra Europa är detta ett hårt slag eftersom priset för den politik som väntar riskerar skjuta nödvändiga investeringar på framtiden och ytterst försvaga ländernas tillväxtmotorer, samma motorer som anses vara förutsättningen för att dessa länder ska komma ur sin kris.
Müller håller inte för osannolikt att de sociala spänningarna dessutom kan öka dramatiskt i dessa storstäder och även bli jordmån för extrema politiska rörelser.
 
Nyttja storstädernas inre logik
Även om utmaningarna verkar störst i södra Europa så går storstäderna i norra Europa och Sverige inte en enklare väg tillmötes. Enligt professor Börja Johansson vid KTH och Jönköpings Internationella Högskola, så är det egentligen bara de tre största städerna som kvalar in i det här sammanhanget: Stockholm, Göteborg och Malmö. Bara de har verkliga förutsättningarna att få till den storstadsdynamik som på sikt håller måttet internationellt.
Dessa storstäder lider också av den risk som är typisk för alla storstäder nämligen att koncentrationen av allt fler människor och arbetsplatser till den inre kärnan driver på en pris-, löne- och trängsel karusell som i sig bidrar till att bromsar upp utvecklingen och hindrar storstaden ifrån att ta tillvara skalfördelarna.
 
Bygg nytt eller bind samman
Som han ser saken så blir det därför fullt logiskt att ställa höghastighetstågen som en alternativkostnad till att dels bygga ut nya bostadsområden i utkanten av storstäderna. Då är inte kapitalförstöringen inräknad i de kommuner där gamla bostadsbestånd inte längre nyttjas till följd av frånflyttningen.  
För Johansson är det helt avgörande att få till en samhällsplanering som hindrar att koncentrationen går allt för långt. Vägen igenom handlar om att vidga perspektivet till den kringliggande storstadsregionen för att dels undvika ”kostnadskarusellen”, dels behålla och öka dynamiken fast utifrån en större geografi.
 
Hanna Wiik, ämnessakkunnig vid Näringsdepartementet, kommenterar i sammanhanget OECD:s Territorial Reviews av Sverige.
Enligt OECD:s rapport står å ena sidan storstäderna för en stor andel av den nationella tillväxten. Samtidigt finns på

 

landsbygden en stor tillväxtpotential och mycket av de tillgångar som storstäderna är och kommer att vara i stort behov av. Exempelvis handlar det om förnybar energi liksom rekreationsmöjligheter.

– En viktigaspekt som OECD rapporten påpekar är att stärka länkarna mellan städer och landsbygder och visa på det ömsesidiga behovet av varandra, säger hon.
 

När det kommer till de övriga mellanstora städer som Örebro, Jönköping med flera och delvis även Linköping-Norrköping, så har Börje Johansson inte mycket till övers. Han menar att dessa städer omges av allt för små kommuner för att de ska kunna bjuda tillräckligt motstånd och inte människor och etableringar ska sugas in mot den större stadskärnan.

 
Vill tänka annorlunda i Göteborg
Politikerna i Göteborg är på det klara med dessa förutsättningar. Jan Hallberg, moderat och vice ordförande i Göteborgs kommunstyrelse, poängterar hur viktigt det är att sätta människornas vardag i centrum. Upplevelsen av den inre stadsmiljön, säkerheten den kulturen i stadskärnan kommer enligt honom få en allt större betydelse.
Av samma skäl ser han en renässans för havet.
– I dag sätter vi stort fokus på utsläppen i luften men havsmiljön kommer starkt. Inte minst på grund av att havet får många funktioner, både som rekreation men också för framtida produktion av livsmedel och energi.
Som ordförande i Göteborgsregionens kommunalförbund menar Hallberg att det är lika viktigt att bygga upp ett förtroendekapital mellan alla kommuner inom Göteborgsregionen (GR).
– I dag pendlar närmare hälften av de boende i kranskommunerna in till Göteborg. Vi måste därför tänka på hela regionens situation, även då det kommer till frågor som vid en första anblick bara tycks beröra enbart Göteborg.  
 
Anders Flanking, partisekreterare inom centern och boende i storkommunen, har också sina funderingar
– Jag vill framförallt se en offentlig sektor som öppnas upp för fler privata initiativ men också ett näringsliv som är mer delaktig i samhällslivet, säger han.
Trots detta så är det de sociala frågorna som han tydligast pekar ut
– Den sociala dimensionen i hållbarhetsarbetet är jätteviktig. Att få till en fungerande integrationen är en jätteutmaning nationellt och framförallt i storstäderna.
 
Anna Johansson, socialdemokrat och ersättare i kommunstyrelsen i Göteborg är inne på samma linje:
– Vi måste få till en större uppblandning, inte bara i Göteborg utan i hela regionen och där blir bostadsbyggandet och ägandet av bostäderna ett jätteviktigt instrument för att nå de politiska målen.
Enligt henne så är man överens över blockgränserna om att fler bostäder behövs. Vattendelaren består snarast i hur man ska nå målen.
– Vi förespråkar en nationell statlig bostadspolitik där planmonopolet finns kvar tillskillnad från alliansen som mer vill använda marknadslösningar och medfinansieringsmodeller av typen offentlig-privat medfinansiering (OPS-lösning).
Och vad anser du är den stora skillnaden mellan er och alliansens linje?
– Att vår väg ser till människors betalningsförmåga och alliansen ser till människors betalningsvilja. Och det är ju inte riktigt samma sak. Det är inte ens säkert att vi pratar om samma grupper av medborgare i vår storkommun, säger Johansson.
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar