SVERIGE / KOMMUNERNA: - Den som denna höst tänker rösta i det svenska kommunvalet kommer med största sannolikt bli vilseledd. Anledningen är, enligt Ulf Källström, före detta informationsdirektör vid Göteborgs kommun, att väldigt få väljare kommer att bli informerade om hur mycket som staten tagit över av det tidigare kommunpolitiska mandatet.  

De förändringar som skett i förhållandet mellan svenska staten och kommunerna under de senaste 10 åren är mer omvälvande än någon reform under de senaste 40 åren påstår Ulf Källström. Anledningen är att staten genom en rad små men principiellt omvälvande beslut kunnat bit för bit knapra sig in på områden som tillhört det kommunala självstyret. Verktygen har varit en ökad detaljstyrning och myndighetsutövning som på ett effektivt sätt gjort det möjligt för staten att ta över stora delar av de beslutsbefogenheter som under hela efterkrigstiden hört till den kommunala valsedeln. 
 
Vem styr egentligen
Ulf Källström är väldigt noga med att inte lägga någon värdering på den utveckling som han menar är uppenbar med förtigen från alla håll.
– Jag vet inte om detta är bra eller dåligt. Men jag tycker åtminstone att jag som väljare och medborgare borde bli informerad om att valsedeln till kommunalvalet devalverats kraftigt under de senaste åren.
Vad tror du är anledningen till att den här frågan inte varit uppe till debatt?
– Det finns säkert flera anledningar till det. Framförallt är det inget kul att prata om. Partierna vill ju kunna motivera människor till att engagera sig politiskt. Då måste man kunna skapa engagemang och locka folk till att gå in i uppgiften
Och oppositionen, skulle inte de säga något?
– I den här frågan så har båda blocken fört samma politik. Det har inte varit någon skillnad mellan de socialdemokratiskt och moderatledda regeringarna. Det som snarare förvånat mig är att det varit så tyst från centralt håll inom Sveriges kommuner och landsting (SKL). Under förra valet så kritiserade SKL riksdagspolitikerna för att alltför mycket prata om skola, vård och omsorg, det vill säga klassiska kommunala frågor. De menade att detta inte var frågor som hörde hemma i rikspolitiken och att en stor del av väljarna blev vilseledda av den här debatten. Jag menar precis tvärt om – det är just så här det ligger till; de klassiska kommunala frågorna har blivit riksangelägenheter genom den statliga
detaljstyrningen. Det var med andra ord många väljare som fattat galoppen. Men det här narrspelet förenklar ju inte direkt situationen för alla väljare.

 

Började med maxtaxan

På vilka områden har staten då tagit över som du påstår?
– Det hela började redan under det socialdemokratiska styret då skolverket fick i uppdrag att styra vilka friskolor som skulle få etableras. Kommunernas inflytande begränsades till att få lämna synpunkter. Här slog kommunerna vakt om den samlade verksamheten och staten om valfrihet i skolvalet – den ekvationen går inte ihop. Sedan försökte vissa kommuner skapa egna friskolor för att upprätthålla den kommunala verksamheten och samtidigt uppfylla regeringens krav om valfrihet men det satte man stopp för.
Sedan har det enligt Källström fortsatt på det här spåret:
– När den socialdemokratiska regeringen började besluta om maxtaxor inom förskolan och äldreomsorgen så sattes den första spiken i kistan menar Källström. Sedan har det bara fortsatt med ökade befogenheter för skolinspektionen och livsmedelsverket med flera. Utvecklingen inom regelverket för offentlig upphandling är ett annat exempel som enligt honom ett kapitel för sig:
– Här höll det på att gå riktigt galet när den sittande regeringen var på gång att tvinga kommunerna att upphandla alla tjänster. Fem i tolv så upptäckte regeringen att de kommunala bolagens verksamheter hamnade i samma fålla vilket skulle kunna innebära att exempelvis hela det kommunala sopförbränningssystemet skulle kunna haverera. Nu sköt regeringen i sista minuten på den frågan, men allt visar på deras ambitionsnivå.
 
Kommunerna – pseudoföretag
Den här utvecklingen måste ju påverka rollfördelningen mellan politiker och tjänstemän?
Ska debatten få någon rätsida så borde vi börja tala om kommunerna för vad de är – de är först och främst verkställare – då får saker och ting sina rätta proportioner. Vården, skolan och omsorgen är 70 – 90% av kommunernas budget och detaljstyrt av staten via

 

lagstiftning och statliga myndigheter och då är det ju statens ansvar att rätt saker sker.

SKL:s styrelse gjorde ett uttalande mitt i semestern 2009 där man verkar mycket medveten om obalansen:
”Att ha ansvar utan befogenheter är alltid svårt. Särskilt svårt är det för en folkvald församling som dessutom alltid ska kunna ställas till svars inför sina väljare. Att vara politiskt ansvarig för att få ihop en budget och göra nödvändiga och av väljarna efterfrågade prioriteringar, samtidigt som man plötsligt vingklipps av nya statliga direktiv eller ändrade ekonomiska förutsättningar, är minst sagt besvärligt.”
 
Den yttersta konsekvensen av den här utvecklingen är enligt Källström att verksamheten som styrs av staten borde skötas av tjänstemän och inte politiker. Att statliga tjänstemän håller på och tillrättavisar kommunala politiker stärker ju knappast det kommunala självstyrelsen eller självkänslan.  
– Gör man så finns en tydlig åtskillnad mellan styrningen av produktionen och det politiska uppdraget som då handlar om vad som ska finansieras och inte hur saker och ting ska utföras, säger han.
 
Blir då inte kommunen lite av ett pseudoföretag?
– Visst är det så. Men då ska vi komma ihåg att så här ser det också ut på de flesta håll i Europa och det är vi i norra Europa som har haft en avvikande kommunal organisation. Det som nu sker kan nog snarast ses som om vi anpassar oss till övriga Europa. Där gör man ju å andra sidan en stor grej av sina valda borgmästare. Deras mandat handlar ju verkligen om att företräda sina städer och inte styra en kommunal produktionsapparat. 
Så vad blir då politikens uppdrag?
– De ska ju företräda väljarna och inte i första hand företräda produktionen. Huvuduppgiften blir att formulera kraven på den kommunala servicen och prioritera och finansiera den kommunala verksamhet man vill erbjuda. Men det uppdraget måste sedan i sin tur tolkas utifrån de ramar som regeringen satt upp för den valfrihet som medborgarna anses ha rätt till och som staten sedan ska övervaka.
 
Kan knappast backa
Men bidrar det här verkligen till en hållbar utveckling?
– Visserligen tappar väljarna och kommunpolitikerna makten över produktionen. Å andra sidan vinner de
en möjlighet att välja någon annan producent när det inte längre passar. Därför ser jag att det nya öppnar för en större flexibilitet eftersom politikerna genom att ställa krav på utförarna lättare kan förändra serviceutbudet. Dessutom behöver politikerna inte längre gräva ned sig i detaljer kring produktionen utan koncentrera sig på det som politikens huvuduppdrag nämligen idéerna. Politik är ju i första hand ett utvecklingsuppdrag och inte ett managementuppdrag!

Och baksidorna?
– Den största nackdelen är att den här processen knappast går att backa. Om man en gång valt att börja montera ned den kommunala produktionen så krävs väldigt mycket för att dra igång eller utöka den på nytt. Det blir väldigt kostsamt.
 

Globala krafter utan motstånd

Ser du något alternativ, någon väg bort från den här utvecklingen som vi ser i dag?
– Det finns en rad ideologiska förtecken bakom den utveckling vi nu ser som går långt utanför Sveriges gränser. Inom hela västvärlden dominerar just nu ett valfrihets- och marknadstänkande och just nu finns inga krafter som arbetar emot. Till detta ska man lägga en ökad ambition från staten och politiken på riksnivå att kunna visa upp resultat. Men eftersom två tredjedelar av alla offentliga medel är kopplade till kommunernas verksamheter så måste ju regeringen och staten öka sitt inflytande över dem om de ska kunna visa sin handlingskraft.
Men utvecklingen inom EU har väl också betydelse i det här sammanhanget?
– Visst. Staten har ju lämnat ifrån sig stora delar av sitt inflytande till EU-parlamentet och kommissionen. Men det slående är att vi inte har någon debatt om det heller, avslutar Ulf Källström.
 
Fakta:
Den 9 februari så kommer Ulf Källström att hålla ett seminarium på temat ”Statens springpojkar” i Jonsereds herrgård i arrangemang av Göteborgs Universitet.
 
Nyhetsbyrån Regional Utveckling Norden: Per Holmström
Lämna en kommentar