Vi har all anledning att välkomna och ta tillvara invandrad arbetskraft. Det finns också tunga skäl för att tillsammans verka för att skolan producerar relevant utbildade ungdomar som förmår fylla de krav som arbetsmarknaden ställer och som företagen borde vara tydligare med.

Den närmaste framtiden i det svenska näringslivet handlar både om ökad arbetslöshet och utmaningar kring kompetensförsörjning. Inte minst den höga skuldsättningen i vissa länder i Europa får direkta konsekvenser på lilla exportberoende Sverige. Den gamla traditionella industrin tappar i sysselsättning medan industrins tjänstedel ökar. Det gör att arbetslösa industriarbetare med kort utbildning får det särskilt tufft att komma vidare på arbetsmarknaden. Konkurrensen från utvecklingsländerna blir allt tuffare och för Sverige handlar det mycket om att vidareutveckla tjänster högre upp i värdekedjan.

Arbetskraftsinvandringen är en viktig potential för att utveckla det svenska näringslivet och välfärden. Det finns ett behov både av att fylla på med välutbildad arbetskraft och specialister liksom arbetskraft till yrken där utbildningskraven inte är lika höga.

Generationsväxlingen hos företagare och på arbetsmarknaden är en faktor som vi ständigt måste ha med i kalkylen. Generationsväxlingen i ägarledda företag är en påtaglig utmaning som i värsta fall kan leda till avveckling av kompetens, erfarenhet, försörjningstillfällen och negativt påverka lokal/regional utveckling. Den är en möjlig orsak till ökad arbetslöshet.

Ökande arbetslöshet i närtid kommer dock att underlätta generationsväxlingen på arbetsmarknaden och bidra till att kompetensförsörjningsfrågan inte får lika stort fokus. Detta kan ge en falsk känsla av att inte behöva hantera frågan i den utsträckning som kommer att bli nödvändigt.

Kompetensförsörjningen inom näringslivet blir därmed ett påtagligt problem. Till exempel har industrijobben förändrats: ”vanliga” industrijobb kräver nu hög utbildning och det har blivit en tjänstefiering av industrin. Också inom den offentliga sektorn är kompetensförsörjning en stor utmaning framöver: hälften av arbetskraften beräknas pensioneras fram till år 2025. 40-talisterna har nu till stor del lämnat arbetsmarknaden. För tillfället täcker stora ungdomskullar upp, men dessa kullar sjunker dramatiskt framöver. De regionala skillnaderna är mycket stora och mest kännbart kommer förändringen bli i områden med ett väl fungerande näringsliv men med en åldersstigen befolkningsstruktur.

Eftersom fler lämnar arbetskraften än kommer in framöver kommer det att få regionala konsekvenser där landsbygden, inlandet och norra Sverige kommer att möta stora utmaningar, till exempel inom offentlig sektor i norra Sverige eller i bristyrken som exempelvis VVS-tekniker, plåtslagare och svetsare. Att storstäderna kommer att klara sig bra gör att det finns en risk att fokus inte sätts på problemet i tillräcklig grad.

I Kanada har man lyckats väl att ta tillvara på invandrad arbetskraft. Av det skälet besökte Arena för Tillväxts styrelse nyligen Toronto, där vi försökte fånga upp vilka faktorer som gör att Kanada lyckas och se vad vi kan ta med oss in i den svenska processen. Allt är givetvis inte optimalt i Kanada. Till exempel såg vi att man mellan provinser har ett problem med hur man hanterar värdefull utbildning från andra länder, sådana tillgångar och värden måste kunna valideras på ett smidigt sätt och det klarar man inte. Hur duktiga är vi i Sverige på detta, med tanke på de många högutbildade invandrare som får vänta i flera år innan de kommer ut på arbetsmarknaden eller har en anställning långt under deras kompetens?

Kanada välkomnar mellan 200.000 och 250.000 nya kanadensare varje år. Av dessa är omkring tio procent kvotflyktingar, majoriteten från Asien. Immigranter eller ”newcomers” som man säger i Kanada, är välkomna och främlingsfientligheten är generellt sett mycket låg. Utgångspunkten är att alla på ett eller annat sätt är invandrade till Kanada.

Ett av problemen som en ny kanadensare möter är som nämnts valideringen av examina. Det är en komplicerad process som i många fall kräver omfattande extrautbildningar. Detta hänger ihop med att varje provins i Kanada har sina krav på vad som skall ingå i olika examina.

Om man betänker behovet av invandrad arbetskraft hos många av världens utvecklade länder, kommer förmågan att validera exempelvis specialistutbildningar att få stor konkurrensbetydelse. Åtgärder som vi i Sverige bör fundera på är till exempel att acceptera och validera utländska examina, erbjuda språkutbildning för särskilda yrkesgrupper, öppna den offentliga sektorn för nya svenskar, utveckla studieprogram på universiteten för integration och involvera tidigare invandrare i integrationsprocessen. I Toronto-området sätter man till exempel samman stödgrupper för nya invandrare, som är bemannade med tidigare invandrare med liknande språklig och etnisk bakgrund.

Toronto-området har en hel del likheter med vårt svenska samhälle. Men också skillnader, som kan vara intressanta. En sådan skillnad är samhällets/medborgarnas syn på nyanlända kanadensare/”newcomers”. När vi lyckas se på våra nya svenskar på ett lika positivt sätt som i Kanada kommer vi att ha löst många av de problem som vi upplever idag. Att vårt problem framstår som en inställnings- och utbildnings/informationsfråga innebär att en förändring i synsätt är möjlig även om den kan ta tid. Här har vi alla ett stort ansvar.

En regions möjligheter att erbjuda arbete kan leda till att människor vill flytta dit, men i de flesta fall krävs något mer. Samhällets attraktionskraft styrs inte endast av ekonomiska faktorer. En annan viktig faktor för samhällets utveckling och tillväxt är hur människor upplever sin livskvalitet och vilken potential det finns för att utvecklas kreativt. Ett begrepp som lanserats i studier hos Martin Prosperity Institut i Toronto är ”den kreativa klassen”, ett begrepp som innebär att där ”kreativa” människor samlas kommer det att finnas tillväxt. Dessa människor har generellt en högre utbildning, väljer kreativa arbeten och är av olika ursprung.

Ytterligare faktorer som genererar attraktionskraft för en region/ett område kan sammanfattas i de tre t:na: talang, teknologi och tolerans. När dessa tre t:n genomsyrar samhället leder det till mer forskning och fler innovationer. Därmed genererar samhället tillväxt och är attraktivt.

Arena för Tillväxt medverkar i många sammanhang runt om i landet där frågor om hur lokal tillväxt kan stimuleras har varit i fokus. I de samarbeten som Arenan ofta initierar mellan det lokala näringslivet och det offentliga (dvs. kommunen) lyfts ofta frågor och idéer som blir till lokala samarbetsprocesser. Där spelar näringslivets egen drivkraft en central roll och är ett viktigt verktyg för att hålla tempo och driva samarbeten och den lokala utvecklingen mot tillväxt för företag och kommun.

Tommy Lundgren, ordförande i Arena för Tillväxt. Arena för Tillväxt är en samverkan mellan ICA, Swedbank och Sveriges Kommuner och Landsting som arbetar med att främja lokalt och regionalt tillväxtarbete.

Lämna en kommentar