Vi går från linjära förklaringsmodeller till komplexa förklaringsmodeller vilket gör att vi behöver förstå de stora sammanhang vi verkar inom.

De riktigt stora organisationernas tid som ensamma solitärer är över. Vi har sedan 50-talet inte skapat några större storföretag i Sverige, ändå lever i ibland i föreställningen om att det är storföretagen som är vår framtid, som arbetsplats och som nationens vagga. Vi har en sjukvårdsorganisation och kommunorganisation i Sverige som i mångt och mycket haft samma framgångsrecept under mer än 100 år. Vi har levt med föreställningen om att långa anställningsavtal, leverantörsavtal och miljöavtal är det som ska garanterar oss en stabil arbetsmarknad, trygga leveranser och en miljövänlig framtid. Föreställningen om att förutsägbara kostnader i en organisation har lett till lika förutsägbara intäkter är på väg att byta skepnad. Linjära samband har, som förklaringsmodell, varit en lika självklar bild som att jorden är rund. I takt med att vi blir ömsesidigt beroende av varandra är omvärlden en större förklaringsfaktor än vårt eget handlande. Vad vi gör inne på vårt företag, i vår organisation, i vår nation spelar allt mindre roll och vad världen utanför gör spelar allt större roll.

I vår iver att försöka förstå och förutse vår samtid och vårt sammanhang gör vi ofta förenklingar, vilket ofta är nödvändigt. Våra tjänster och produkter har blivit oerhört mer komplicerade och komplexa än tidigare, vår föreställning om hur vården ska se ut och vår syn på patienten har förändrats, vår förmåga att jämföra produkter, avtal och leverantörer har fram till idag varit en relativt enkel historia. Det som en gång hjälpte oss att förstå vår omvärld, logiska förklaringar och linjära samband, kan idag stjälpa oss att förstå det som nu händer.

Förklaringen till den stora förändring som vi ser nu är att vi går från linjära förklaringsmodeller till komplexa sammanhang och flödestänkande (och klusterbildningar). Varje organisation står för en allt mindre del av värdet och ingår i en allt mer komplex miljö. I den här nya världen krävs det nya grepp och synsätt. Ingen av oss förfogar längre över hela värdekedjan utan vi är allt mer beroende av andra aktörer med andra intressen och agendor. Vi är inte längre solitära och kan inte längre ensamt planera och agera utifrån det önskade resultatet. Vi behöver skapa bästa möjliga resultat, inte ur en stabil och linjär verksamhet, utan ur en tillfällig och diversifierad organisation. Detta kräver att vi lär oss hantera komplexitet istället för att leda vår verksamhet. Vi behöver förstå stora sammanhang som vi verkar inom istället för att planera långsiktigt vår verksamhet. Vi behöver bli bättre på omvärldsbevakning istället för kontroll av vår egen verksamhet.

För att skapa framgångsrika organisationer krävs det nya kompetenser. Öppna system som pratar med varandra, system och budgetmodeller som kan rattas i realtid och självfallet adaptiva verksamheter. Den här förvandlingen sker just nu, i våra företag och organisationer. Och ju mer vi blickar utåt i världen än inåt i organisationen ju större framgång har vi i att vara delaktiga i det större sammanhanget som just nu avgör hur det går för vårt företag, vår organisation och vårt land.

Lämna en kommentar