Få ord är i dag ute i länen så heta som begreppet innovation. Regionala aktörer över hela landet gör därför sitt yttersta för att dels påverka en kommande nationell innovationsstrategin, dels sjösätta egna strategier på hemmaplan. Men kommer dessa initiativ fånga upp både tillväxtens och välfärdens utmaningar eller hamnar den sistnämnda utanför målbilden?   

För snart två veckor sedan deltog jag på IVA:s avslutande konferens om innovation för tillväxt. Till de mest positiva inslagen hörde en väl genomtänkt process, där IVA kramade ur deltagarna sina åsikter, samtidigt som deltagarna från start till målgång hela tiden uppmuntrades att vidga sina kontaktnät.
 
Samtidigt reagerade jag på den något ensidiga fokuseringen på innovation utifrån ett produktperspektiv. Det kan också förklara att mycket av dagen kom att kretsa kring patent, forskning, finansiering och stöd till företag i alla utvecklingsskeden. Välkända tongångar med andra ord.
 
Allt detta är bra, men från min horisont blev perspektiven allt för snäva, om man ser innovation utifrån ett regionalt perspektiv och särskilt om utgångspunkten är lokal. Största delen av tjänstesektorn tappades helt bort. De sociala aspekterna av innovationsområdet lyste också med sin frånvaro. Ingen kommun var direkt representerad och den lokala nivåns bidrag nämndes inte ens. De tre perspektiven som vi arbetade med var de regionala, nationella och internationella perspektiven. Inte heller var någon NGO på plats.
 
Missförstå mig inte – jag vet hur viktigt det är för det traditionella näringslivet att ha fungerande stödstrukturer, inte minst på innovationsområdet. Men på det sätt som IVA och många med dem hittills tagit sig an frågan riskerar nationella och regionala innovationsstrategier att allt för mycket behålla stuprörskaraktären som främst berör näringslivsfrämjare. Detta väcker varningsklockor hos mig!
Om regionerna däremot vill öppna för att komplettera med de sociala aspekterna, också låta tjänstesektorn hamna i fokus, involvera hela välfärdsområdet i problemställningen, så tror jag att den nuvarande innovationsagendan måste breddas. Då spelar den lokala nivån definitivt också en roll: Fler aktörer måste aktivt involveras och tillväxt och välfärdsfrågor blir olika sidor av ett utvecklingsuppdrag där innovationssystemet omfattar hela det samlade samhällsbygget.
 
Så vad är min poäng? Jo, att Västerbotten, Småland-Blekinge, Skåne och Västra Götaland och de andra länen har allt att vinna på att fånga denna bredd redan från starten. Det gör kanske inte utmaningen enklare men en snävare avgränsning är som jag ser saken, detsamma som att stoppa huvudet i sanden. Allt måste inte sjösättas samtidigt men helheten måste ingå i planen. Annars blir det ett lapptäcke.
 
Så hur gör man då? Ja, här finns en hel del erfarenheter att hämta – fast inte från det traditionella innovations- och näringslivsområdet utan från civilsamhället och de ideella rörelserna, såväl traditionella som nya ”communities” på det globala nätet. Här finns mycket mer att säga, till exempel hur ett produktions- och tjänsteinnovationssystem borde kunna samspela och generera synergieffekter. Men mer om detta vid ett annat tillfälle.
 
Chefredaktör
Per Holmström
Lämna en kommentar