Det kan knappast ha undgått någon lokal- eller landstingspolitiker att de nuvarande gränserna för län och landsting är på gång att ändras. Men ingen har på allvar diskuterat om de kommande gränserna för en regionkommun eller de nya länen måste bära samma kännetecken som dagens länsgränser?

Svenska länsgränser förknippas i dag med statens styrning och är intimt förknippade med begrepp som kontroll och myndighetsutövning. För många är detta i dag synonymt med krångel och omständlig byråkrati. Att bo eller verka utmed en länsgräns är därför ingen högvinst, snarare ett bekymmer – eller utmaning om vi ska försöka se det hela lite mer positivt. Nu är det så att uppdraget att bedriva regional utveckling, se om hela territoriet, har varit en uppgift för statens förlängda arm, länsstyrelserna, och därmed har länsgränsen också varit den naturliga avgränsningen för detta uppdrag. Det kniviga med länsstyrelsernas uppdrag har varit att de både ska driva utvecklingsfrågor och kontrollera de initiativ som tas. Länsgränserna har därför, för både länsstyrelserna och många andra aktörer som agerar över hela regionen, kommit att bli en gränspostering som man med möda kan ta sig förbi. Än knivigare blir det när två orter på var sin sida om en länsgräns bestämmer sig för att börja samarbeta. Därför är det inte konstigt att exempelvis landstingen i Sörmland och Västmanland ser det som ett skräckscenario om en ny länsgräns skulle fortsätta att skilja de två länen åt. Men kanske finns det hopp, för nu efter årsskiftet när både Västra Götaland och Skåne, liksom Halland och Gotland, får en permanent regionkommunstatus så kommer vi för första gången att se vad som händer när länsgränsen också blir en regionkommunsgräns. Till skillnad från länsstyrelserna som i mångt och mycket sätter sin prägel på våra nuvarande länsgränser så får ju regionkommunerna genom sina uppdrag möjligheten att sätta sin prägel på sina gränser. Och vad säger då att en sådan gräns måste fungera på samma sätt som de gamla länsgränserna? Redan nu kan vi ana att det inte behöver bli på det sättet. Bara det faktum att Halland kallt beräknade att de skulle

klara sig berodde sannolikt på att länet i både norr och söder angränsar till de två försöksregionerna Skåne och Västra Götaland. Två blivande regionkommuner med mandat och ekonomi, som i allt är intresserade av att dra nytta av varandra. Och mitt emellan ligger Halland och myser… Här kan man prata om att plocka russinen ur kakan! Min poäng är att de nya regionkommunsgränserna (och faktiskt även de nya kommande länsgränserna) inte måste fungera på det sätt som länsindelningen verkar i dag. Det är ingen naturlag om någon nu trodde det. 

Vad jag vill säga är att en fysisk gräns lika gärna skulle kunna fungera som ett gränssnitt i cybervärlden. Ett bra gränssnitt kombinerar tydlighet och skärpa med enkla utformade tjänster som gör det lätt för den enskilde användaren. Men det kan också förenkla mötet mellan kunden och leverantören, brukaren och handläggaren och så vidare. Ser ni mångfalden? Tänker vi gränssnitt snarare än en gränspostering så passar bilden av ett brofäste eller en mötesplats mycket bättre. Och plötsligt blir gränserna intressanta. Det är ju här olikheterna möts och nytt bli till. Ser ni möjligheterna? Det här kan vara värt att fundera på nu när ni politiker och tjänstemän ska fundera över vad ni förväntar er av en kommande regionkommun. Till sist ett tips: Det finns en poäng i att, som ovan, ibland vända upp och ned på saker och ting. Då blottas nämligen helt nya perspektiv som ingen tidigare sett och som kan öppna nya möjligheter för alla. Vidden av detta sätt att förhålla sig i tillvaron kan vi bara ana i julens krubba. 

God Jul och Gott Nytt År önskar vi er alla från redaktionen Chefredaktör Per Holmström

Lämna en kommentar