Skillnaden mellan privat och offentlig sektor är för de allra flesta uppenbar. Roll och uppgiftsfördelning är självskriven. Samtidigt vet vi att en omställning mot en mer hållbar regional utveckling kräver att vi tänker nytt på alla håll och nivåer. I den meningen behövs entreprenörer överallt. Men finns de inom alla sektorer och ges de utrymme i din region?

  Hör entreprenörerna bara hemma i privata sammanhang? Eller har de en roll att spela även inom offentlig sektor, i de ideella organisationerna och inom statliga myndigheter och verk? Frågan är i högsta grad relevant i en tid då framförallt lokala och regionala aktörer söker mer hållbara lösningar på alla områden. Kännetecknande för hållbara lösningar är att de kräver samarbete över just sektorsgränserna. Det kan handla om kompetensförsörjning, infrastruktursatsningar, näringslivets- och välfärdens utveckling eller de mindre orternas framtida befolkningsutveckling. Exemplen är många men kravet är detsamma: samarbeta!  

Den överlägset vanligaste regionala samarbetsformen är via nätverk och i partnerskap. För att få något att hända här gäller en annan logik och andra spelregler än inom hemmaorganisationen. Läget är sannolikt detsamma för alla deltagare i processen.

Alla som har deltagit i ett lyckat partnerskap eller nätverk vet att det krävs mer från var och en än ett gott traditionellt förvaltarskap. Kraven som ställs kan mer liknas vid de som ställs på en entreprenör – en samhällsentreprenör – än de vi vanligtvis associerar med en klassisk handläggare eller tjänsteman.

   

Själv är jag ganska övertygad om att dessa samhällsentreprenörer finns överallt, både som vanliga företagare men också bland politiker, tjänstemän – ja, inom  alla grupper och sammanhang. Det som skiljer är snarare vilken kultur som råder och vilka förutsättningar personerna har att ”blomma ut” inom de sammanhang och de organisationer där de är verksamma.

En erfarenhet som jag tror många delar är att myllan för dessa samhällsentreprenörer skiljer sig mycket åt inom olika organisationer och samhällssektorer. Ju mer sammanhanget präglas av regleringar och toppstyrning desto magrare är jordmånen.

Kraven på hållbara lösningar kommer sannolikt inte att minska. Därmed är samarbete i partnerskap och i nätverk här för att stanna och lär dessutom öka i omfattning. Det betyder att varje partner behöver skaka fram lämpliga personer;  samhällsentreprenörer, som är lämpade att klara både uppgifterna på hemmaplan och utmaningarna som samarbeten i nätverk kräver på bortaplan.

 

Det borde ligga i varje lokal och regional aktörs intresse att börja odla en kultur där samhällsentreprenörer trivs och som de attraheras av. Då ökar sannolikt den gemensamma samarbetsförmågan ute i regionen. Det kanske är en målsättning att sträva efter vid sidan av ett ökat företagande? Entreprenörer borde som sagt var finnas på fler ställen i regionen än enbart i näringslivet.

  Chefredaktör Per Holmström

Lämna en kommentar