Under 2010 kommer EU:s regionalpolitik handla mycket om hur man utformar en strategi för platsers utveckling – en så kallad territoriell politik. Men för att lyckas så är det viktigt att policyskaparna inser skillnaden mellan självkänsla och självförtroende.  

Säg den region som inte insett vikten av att utforma visioner och strategier på de områden där man vill nå framgång. Att peka ut tydliga mål och söka rätt medel för att nå dit utgör allmängods i den gemensamma erfarenhetsbanken.
 
Vad som däremot undgått policyskaparna verkar vara en insikt om att visioner – hur bra de än är utformade – måste vila på en stabil grund. En grund som inte alltid finns där eller som är behäftad med många allvarliga brister och svagheter. För att komma åt vad jag menar så måste jag låna ett ord från psykologin där man talar om självkänsla, den känsla en person bär med sig om vem hon är och vilka kvaliteter och brister hon bär på. Samma självkänsla utgör själva förutsättningen för att personen ska kunna sätta sunda gränser för sig själv och andra och kan bli avgörande för vilka vägval man gör under livet.
Finns självkänslan där så kan ett gott självförtroende hjälpa samma person att nå oanade höjder både vad gäller hur man vill forma sitt eget liv för att känna livs kvalité och hur man bäst agerar i sitt yrkesliv.
 
Analogt så tror jag varje plats där människor vill utveckla något tillsammans, måste börja med sin gemensamma kollektiva självkänsla, det vill säga platsens historia, kultur och traditioner. Finns det bakomliggande konflikter, politisk ovilja, företagsgrupperingar som inte kan samarbeta, etc. så vill jag påstå att det är klent ställt med den sunda kollektiva självkänslan. En sådan plats kan producera hur många visionsdokument som helst och jag lovar att när pengarna är slut och de politiska ambitionerna slocknat så finns inget mer kvar än en tom ballong efter ett uppblåst självförtroende som aldrig fylldes med något verkligt innehåll. Därför kommer alltid den kollektiva självkänslan före det kollektiva självförtroendet, om platsens samlade och långsiktiga utveckling sätts i första rummet.
 
Hur bygger man då en sund kollektiv självkänsla? Alla som arbetat med gruppdynamik och organisationsutveckling vet att den gemensamma tilliten

är avgörande. Lika viktig är en acceptans för olikheter i kombination med en allmän acceptans för de gemensamma spelreglerna. De gemensamma berättelserna som alla varit med om att bidra till utgör också en viktig pusselbit.

 
Här finns mycket mer att säga men min poäng är att vi idag är mycket medvetna om hur viktigt det är att arbeta med regionernas prestationsförmåga för att klara konkurrensen. Vi anar också allt mer hur viktigt det är samlas kring visioner för att bygga och upprätthålla vårt självförtroende och därmed attraktionskraften inåt och utåt. Vad jag däremot saknar i dag är regioner som inser vikten av att aktivt arbeta med den kollektiva självkänslan som ett sätt att ge livskraft i visionerna och ytterst i regionernas samlade prestationer.
 
På sikt är jag övertygad om att denna ”treklang” – prestation, självförtroende och självkänsla – kommer ges en omvänd prioriteringsordning i regionernas arbete. Bara med en sund självkänsla kan ett gott självförtroende skapas som i sin tur ger rätt förutsättningar för gemensamma prestationer som även håller i det långa loppet.
 
Kanske är detta ett budskap i tiden, en försiktig utmaning till de som styr våra regionerna att ”vända om”.  Men då krävs att alla ombord på den regionala skutan först inser att de är betydelsefulla för dem de är. Fiender, avvikare och de allmänt ointressanta behöver kanske först bli mina bekanta och vänner. Annars blir det svårt att kroka arm.
 
God Jul på er alla
önskar
Chefredaktör
Per Holmström
Lämna en kommentar