På många håll i Sverige sitter i dag nya politiker på poster de tidigare inte haft. Ute i regionerna står man inför utmaningar efter 2014 som ingen i dag vet hur de ska tacklas. De förra ska nu bestämma om det senare. Är det dags för en genomgripande folkbildning?  

Det är lätt att tänka sig att det regionala politiska ledarskapet främst vilar på de nyvalda politiker i våra landsting och regionförbund. Och det är på ett sätt rätt och riktigt att tänka så. Samtidigt är det värt att påminna sig om att den territoriella agendan, och det fokus på en fungerande flernivåstyrning som EU har satt upp som ledstjärna, kommer att ändra på förutsättningarna inom det politiska beslutslandskapet på alla nivåer.   I praktiken kommer detta skifte att på sikt innebära att varje vald politiker, oavsett beslutsnivå, i högre utsträckning än i dag måste ge en ökad uppmärksamhet åt andra samhällsnivåer än den egna.  Ett välkänt exempel på detta är Sveriges Kommuner och Landstings uträkning av hur stor andel av de politiska besluten som fattas i en kommun som direkt eller indirekt härstammar från EU-lagstiftning. Skillnaden i det här fallet är att nu handlar det inte längre om att passivt inordna sig i ledet och följa påbud från EU. Det som väntar är snarare en utmaning att aktivt byta idéer, tankar och erfarenheter och förhandla mellan samhällsnivåerna – ett förhållningssätt som nästan uteslutande förekommit inom den regionala utvecklingspolitiken. Framöver så är det inte otänkbart att politiker inom andra områden som exempelvis arbetsmarknads-, social- och forskningspolitik kan behöva agera på samma sätt för att anpassa sig till händelser i omvärlden. Se bara på erfarenheterna från det svenska varselsamordnaruppdraget. Så vad är min poäng? Jo, ett verkligt politiskt ledarskap i regionerna omfattar fler än de valda politikerna på regional nivå. Lika viktiga är de folkvalda kommunpolitikerna, regionens invalda riksdagsledamöter och de svenska EU-parlamentarikerna. Det är bara i den stund som alla har en inblick i, och en förståelse för, alla övriga beslutsnivåer utöver den de själva är valda till, som en verklig politisk dynamik kan uppstå. Ledarskapet måste i praktiken integreras lika mycket vertikalt som horisontellt.   I södra Sverige har Regionförbundet i Kalmar och ett antal ytterligare regionförbund ansökt om medel från socialfonden för detta ändamål. De vill helt enkelt utbilda sina politiker och därmed skapa förutsättningar för att de ska kunna sätta sig in i den europeiska politiken. Enligt Regionförbundet är det fullständigt nödvändigt om politiken ska kunna axla det regionala utvecklingsansvaret framöver i en allt mer komplex värld. Så varför inte fundera på om era politiker – lokalt, regionalt och nationellt – behöver ta del av en liknande satsning. Ingen kedja är ju starkare än sin svagaste länk – det gäller i lika hög grad det regionala politiska ledarskapet. En investering som framöver kan visa sig väl värd varje satsad krona!   Chefredaktör Per Holmström

Lämna en kommentar