Det är de stora kommunerna som spelar första fiolen ute i regionerna oavsett vart vi vänder blicken. Men var fattas besluten och vem tar egentligen sedan ansvaret för att något sker när alla har sina fingrar i samma syltburk?  

Frågan om beslut kan först tyckas enkel och självklar men är tyvärr mer komplex än så. En liten inblick i olika beslutsvändningar ger oss Håkan Ottoson vid Sveriges Kommuner och Landsting när han berättar om hur regionerna men också hela stater lär av varandra. Experimentplatsen är Östersjöregionen, så vi sitter alla på första parkett. Eller så är ni redan uppe på scenen och agerar, för det verkar vara det som är själva poängen, enligt Ottoson.
 
Aktiva är i alla fall flera svenska regioner som väntar på hur de statliga kulturpengarna ska fördelas. Beslutsfrågan och ansvarsfördelningen har hamnat på en landshövdings bord. Men det finns regioner som väljer att inte vänta på besked från statliga utredare utan aktivt berättar om vad de tycker fungerar hemma hos dem. Hur den modell ska se ut där besluten mellan samhällsnivåerna ska fattas blir plötsligt en fråga där alla kan få sitt ord med i laget.
 
Men allra djärvast i det här numret är nog i alla fall Lisbeth Iversen. Som politisk ledare för Bergens regionråd verkar hon vara på god väg att lyckas samla
samtliga regioner utmed den norska västkusten. Här försökte man tidigare inom det så kallade Vestlandsrådet driva regiongemensamma frågor och gå till beslut. Men av det blev inget. Iversen däremot hör hemma i Bergens kommun och inte i en fylkeskommun. Att hon verkar lyckas och inte andra förklarar hon med att man i alla lägen måste starta underifrån. Dessutom måste alla känna sig sedda. Men vilka tog egentligen alla de beslut som krävdes för att kustregionerna skulle bli verklighet? Och finns till sist tillräckligt många som "äger" frågan när initiativen ska tas och pengarna ska upp på bordet?
 
De funktionella regioner som hela tiden växer fram och förändras ställer uppenbart helt nya krav på hur samhällets utvecklingsfrågor ska hanteras men också förverkligas. Fältet verkar vara oplöjd mark för både aktiva samhällsentreprenörer och idérika modellbyggare. Spaningen fortsätter!
 
Chefredaktör
Per Holmström
Lämna en kommentar