En av de viktigaste samhällsfrågorna är idag hur vi skapar och bibehåller livskvalitet i framtiden. 1900-talet var industrins och kunskapens århundrade och århundradet kännetecknades av stora och omfattande reformer på samhällsnivå.

I det samhället var livskvalitet en fråga om några få, men livsavgörande, beslut. Vi valde utbildning och därmed yrke för hela livet. Vi valde bostadsort och fritidsintressen och livsstil. Då föreställde vi oss livet som en järnvägsresa. I början väljer man destination och resväg och om vi gjort rätt vägval får vi ett relativt bra liv. 2000-talet ser inte ut på det sättet. Det blir allt tydligare att livet i stället består av många, många, små val. Vi väljer inte längre för hela livet utan för allt kortare tid. Då blir livskvalitet inte längre en fråga om att välja rätt utan snarare om att se till att vi har kvar vårt handlingsutrymme. Bilden för livet är inte längre en tågresa utan mer av ett schackspel. Det gäller att alltid se till att ha många möjligheter kvar i nästa drag.

Självklart betyder de här två synsätten olika saker för hur man driver en idrottsförening, politiskt arbete eller folkhälsosatsningar. Det betyder också olika saker för hur man hanterar sitt eget liv och hur man skapar folkhälsa på samhällsnivå. Vi ser synsätten på nära håll i folkhälsodebatten just nu.

Det ena synsättet kan bäst gestaltas av Göran Hägglund som i maj uttalade sig kring råd om livsstilsförändringar angående fetma, vikt och levnadsvanor. Hägglunds lösning på Sveriges allt mer feta befolkning är den ”vita rockens auktoritet”. Hägglunds världsbild – som är präglad av 1900-talets uppfattningar om en objektiv och saklig plats där sanningen ligger utanför oss själva och där vi alla kommer till samma slutsats – formar hans uttalanden och blir logiska. Därmed inte sagt att de är framgångsrika utan tvärtom verkar det som om allt färre människor tycks lyssna på auktoriteter och stora ”sanningar”.

Det andra synsättet gestaltas av University of California och ett forskningsprojekt om Malaria. Forskarna har tagit fram ett online-spel där alla som vill tränas i att identifiera malariainfekterade röda blodceller genom att titta på fotografier från mikroskop. Genom att använda crowd-sourcing som ett verktyg hoppas forskarna bidra till att minska antalet överdiagnoser som annars förekommer vid malariaepidemier i Afrika. Bedömningarna gjorda av personer utan medicinsk kompetens visar sig vara tillförlitliga till 99 % vilket är samma procental som man räknar med att en patolog skulle uppnå.

De två synsätten ger oss två helt skilda uppfattningar om hur folkhälsa kan bedrivas. Den ena förlitar sig på ett synsätt som har varit det rådande under västvärlden de senaste hundra åren medan forskarna i Kalifornien visar oss en annan väg. Den avgörande skillnaden är synen på kunskap. Många små kunskapskällor skapar större möjligheter att nå resultat snabbt än en solitär och många små sanningar är lika tillförlitliga som en stor. De här till synes små händelserna visar faktiskt på ett paradigmskifte i synen på livskvalitet och folkhälsa och hur de kan bedrivas i framtiden.

Lämna en kommentar