All mänsklig aktivitet innebär förmodligen utveckling. Om den är till det bättre eller till det sämre får naturligtvis avgöras av betraktaren men det är svårt att hitta några områden där vi inte gradvis förändrar vårt sätt att arbeta, vårt sätt att interagera eller våra produkter och tjänster.

För att det skall vara meningsfullt att tala om innovation, eller innovationssystem, måste vi därför skilja dessa begrepp från det som ändå händer, d v s utvecklingen. OECD fastställer sin syn på saken i den s k Oslomanualen från 1997 .

Här säger man att en innovation är implenteringen av en ny, eller signifikant förbättrad, produkt, process, metod eller organisation. Alltså gäller två fundamentala förutsättningar. Den första är att en ny idé måste implementeras, d v s sättas i bruk, för att den skall betraktas som en innovation. Det i sig innebär att den alltså testas mot verkligheten. Bara det faktum att man har en ny idé eller en ny ritning räcker inte för att det skall kallas en innovation. Den måste sättas i praktisk och verklig användning. Den andra förutsättningen är att det är en ”ny eller signifikat förbättrad” version. Det krävs alltså något mer än bara en finjustering eller en självklar utveckling av det existerande. Att fixa ”buggar” eller att ta bort uppenbara problem är normalt sett inte att betrakta som innovationer.

Med det sagt är det nog ändå relativt lätt att, i efterhand, peka på innovationer, både lyckade och mindre lyckade. Det tycks svårare att i förväg identifiera de organisationer eller system som kan förväntas leverera framtida innovationer.

En metod är att dra paralleller från de innovationssystem vi känner till utanför den mänskliga kulturen. Darwin påpekade att arters utveckling är evolutionär och att den ibland tycks gå väldigt långsamt medan den ibland tar regelrätta språng. Det som kännetecknar ”sprången” tycks vara följande:

Snabb förändring av de yttre livsbetingelserna. Studier av gräshoppor efter skogsbränder visar att de på oerhört kort tid byter färg så att svarta gräshoppor blir mycket vanligare än andra färger. Allt eftersom tiden går återgår populationerna till sina normala färgvariationer men just den radikala förändringen av miljön leder alltså till snabba innovationer.

Hög omsättningshastighet. Ju kortare livscykel ett system har – desto fortare går det att både prova och implementera nya idéer. Dels därför att vi får fler chanser per tidsenhet men också därför att avståndet mellan försök och resultat blir kortare.

Stor variation, eller mångfald om man så vill. En innovation är en implementerad ny idé. Ju fler idéer vi testar, desto större är chansen att vi kommer att hitta sådana som överlever verkligheten och som visar sig bättre än de lösningar vi haft förut.

Starka, och förstärkande, feedbacksystem. Genom att se till att även mycket små skillnader i resultat får stor påverkan på nästa iteration/cykel kommer vi att få större och mer radikala effekter på kortare tid.

Om detta verkar självklart i ett biologiskt, evolutionärt och därmed innovativt perspektiv så tycks det å andra sidan vara väldigt svårt att få gehör för i ett kulturellt, teknologiskt eller mänskligt/organisatoriskt dito. Skälen till det är förmodligen vår beundran för det som just nu är lyckat eller dominerande. Det stora företaget, universitetet eller politiska partiet har i stort sett alltid de rakt motsatta egenskaperna jämfört med det vi nyss räknade upp.

En etablerad spelare på en marknad har också etablerade spelregler och kända partners och konkurrenter. Sannolikheten för att det stora företaget, eller det stora lärosätet, skulle hamna i en radikalt förändrad miljö är mycket små.

Den ofta väldigt starka balansräkningen tillåter, och kräver, långsiktighet och långsiktig planering. Därför blir omsättningshastigheten, eller de interna livscyklerna, långa.

En storskalig verksamhet förutsätter specialisering. Just själva begreppet effektivitet leder till en allt smalare bas i verksamheten.

Under åren har de stora organisationerna byggt väldigt komplexa produktionsprocesser. Dessa gör också att feedback från omvärlden blir svårtolkad och väldigt urvaskad när den väl når tillbaka till några relevanta ställen i organisationen.

Det finns alltså skäl att tro att vi helt enkelt letar efter innovationssystem, och därmed innovationer, där lampan lyser snarare än där de sannolikt går att hitta.

Lämna en kommentar