Är det så enkelt att det krävs bättre utvärdering av innovationsarbetet för att de Nordiska länderna ska fortsätta ligga på topplistan?

Can hierarchy and sharing co-exist? CC BY Opensourcewa
Can hierarchy and sharing co-exist? CC BY Opensourcewa

Att innovation är nyckeln till de nordiska ländernas framtida välfärd är vid det här laget en allmän sanning. Norden toppar internationella listor över innovativa länder och en av förklaringarna som brukar anges är de väl utvecklade innovationssystem som finns i respektive länder. Det är många aktörer som är inblandade och arbetar med innovationsutveckling och flera rapporter har presenterats den senaste tiden.

En av dem var Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) slutrapport, ”Innovationskraft Sverige” som släpptes innan jul.  Syftet med rapporten var att ge förslag på åtgärder och förslag som ska underlätta för de offentliga aktörerna att arbeta vidare med sitt regionala innovationsarbete.

Tillväxtanalys kom med sin rapport – ”En lärande innovationspolitik” ungefär samtidigt. Den föreslår en analys- och utvärderingsmodell som kan stödja implementeringen av den nationella innovationsstrategin. Analysmodellen är tänkt att fungera som ett instrument för utveckla och få till ett mer fungerande system. Syftet är, i det långa loppet, att förbättra innovationsresultaten på både nationell och regional nivå.

IVAs rapport och Tillväxtanalys har alltså samma syfte men uppvisar två vitt skilda bilder. IVAs rapport visar på hur aktörerna på bästa sätt kan utnyttja och organisera sig inom systemet medan Tillväxtanalys rapport handlar om inom vilka områden som innovation sker.

Kartläggningen som Tillväxtanalys gjort visar på brister i samordning mellan myndigheter och i stödfunktioner. Flera aktörer har överlappande och parallella satsningar och stödinsatser vilket gör helhetsbilden otydlig.  Att mäta och utvärdera om arbetet får den effekt som är tänkt är kanske en självklarhet men Tillväxtanalys menar att detta arbete bör utvecklas och utföras mer systematiskt än vad som sker idag.

Uppföljning är också ett sätt att skapa lärande i organisationer vilket krävs för att utveckla både systemet och enskilda verksamheter. Man pekar på svårigheterna i att jämföra och sammanställa statistik för att på ett tillfredsställande sätt utvärdera innovationsarbetet. En av anledningarna är att de komplexa innovationsmönster som finns i Sverige (och Norge) inte alltid syns i statistiken vilket gör jämförande undersökningar missvisande. Ändå är det i dessa komplexa och sammanlänkade innovationssystem, där FoU-intensiva tillverknings-och kunskapsintensiva företagstjänster möts, som man skapar de konkurrensfördelar som kommer att krävas i ett innovationskraftigt samhälle. Allt enligt Tillväxtanalys rapport.

Det kan alltså finnas en poäng i att inta en mer skeptisk position mot innovationsindex och andra OECD-mätningar. Att uppvisa samma resultat och utveckla inom samma sektorer som alla andra ger knappast en konkurrensfördel. Däremot kan det vara intressant att utforska nya områden som är unika och specifika för en region.  Ett exempelområde där Norden är långt framme är inom design och tjänsteinnovation vilka också är de mest expansiva. Däremot visar Tillväxtanalys rapport att det är finns få instrument som riktar sig mot just dessa områden.

De nuvarande nationella innovationssystemen hanterar innovation som en systematiskt och interaktiv process, med fokus på produktionen och spridning av kunskap snarare än på tjänsteproduktion.

Är ”System innovation” ett bättre system eller ett användbart verktyg för tjänsteinnovationer? I nästa nummer kommer vi att resonera kring detta. Kan det  komma att ersätta – eller i alla fall – komplettera det nuvarande innovationssystemet.

Lämna en kommentar